Starka reaktioner på höjda LRF-arvoden
ATLs rapportering om höjda ersättningar till personer i LRF-ledningen har väckt starka reaktioner bland medlemmarna. Kritikerna tycker att lyften av arvoden och löner är anmärkningsvärda mot bakgrund av den svaga ekonomiska utvecklingen i fjol.
Kritiken har vädrats både i sociala medier och på ATL:s debattsida. Flera pekar på den djupa krisen för landets mjölkbönder och anser att det vore lämpligt att LRF förde en mer moderat lönepolitik gentemot cheferna.
Andra talar om girighet, risk för medlemstapp och vill se en genomlysning av hela frågan under LRF:s stundande riksförbundsstämma.
– Jag är glad över att ha fått förklara det här för dem som har frågat. Det är inga nyheter i detta annat än att Anders Källström har blivit ett år äldre. Det är bra med en sund misstänksamhet mot att pengarna inte används på rätt sätt, men det måste grundas på korrekta uppgifter, säger Helena Jonsson, ordförande i LRF.
"Ett principbeslut"
Av koncernredovisningen för 2015 framgår bland annat att Helena Jonssons arvode ökade från 1,6 miljoner kronor till 1,8 miljoner kronor och att vd Anders Källströms engångsersättning vid uppsägning ökade med 1,3 miljoner kronor till 3,9 miljoner kronor.
LRF har förklarat att de höjda ersättningarna baseras på ett principbeslut som fattades vid stämman 2011 om att följa prisbasbeloppen.
VD har fått lönehöjning i paritet med det övriga tjänstemannakollektivet och villkoren kring uppsägningstiden följer det standardmässiga avtalet i koncernen, det har inte ändrats eller omförhandlats.
Sticker i ögonen
Likafullt finns det de som tycker att mer pengar till cheferna sticker i ögonen när många medlemmar har stora problem med lönsamheten.
– Allting är prispressat i dag och jag tycker att de här lönerna är hårresande. Jag kan inte se att en människa kan göra skäl för de pengarna, i synnerhet när mjölken lider så hårt och även växtodlingen går på knäna på sina håll, säger Nils Svensson, lantbrukare på Åkaregården i Trelleborg och medlem i Hammarslövbygdens LRF-avdelning.
"Ingen bestämmer sina egna villkor"
Helena Jonsson säger sig ha förståelse för att bönder som kämpar med ekonomin i vardagen kan uppfatta ersättningar till de högsta cheferna som alltför rundhänta.
– I synnerhet som man är så utlämnad till världsmarknadspriserna. Men deras situation blir på inget sätt bättre av att andra har det sämre. Ingen bestämmer sina egna villkor. När det gäller styrelsens och min ersättning så är det stämman som fattar beslut. Jag har svårt att se hur jag eller någon annan i styrelsen skulle kunna påverka det.
– Ersättningen till styrelsen är kopplad till inflationen och prisbasbeloppen, inte till lönsamheten i mjölkbranschen till exempel. Tittar vi på lönerna är inte de heller kopplade till lönsamheten i jordbruket, utan snarare till övrig lönepolitik, säger Helena Jonsson.