facebooktwittermail d

”Sverige vill tillbaka till ett förindustriellt tillstånd”

Detta synsätt får absurda konsekvenser och innebär, enligt det läckta förslaget, att över 2 miljoner hektar av västlig taiga ska nyskapas i Sverige. Det skriver Marie Wickberg i en krönika.

Skog med ett äldre nerfällt träd som samlats mossa på.
”De allra flesta länderna sätter referensnivån till det år Livsmiljödirektivet trädde i kraft eller när man själv gick med i EU. Så gjorde inte Sverige.” Det skriver Marie Wickberg. FOTO: ALF LINDERHEIM/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Det är svårt att tänka på något annat än situationen i Ukraina just nu. Putins vidriga övergrepp kommer att överskugga allt annat under lång tid framöver, så även i den svenska valrörelsen.

Som en naturlig följd måste frågor om försvar, sårbarhet, livsmedelsförsörjning och beredskap vara centrala för den debatt som snart kommer att dra i gång. Men vi måste också börja prata om EU.

Vår union reste sig ur askan efter andra världskriget. Samarbete och ekonomisk integration har varit ett framgångsrikt recept för ett välmående Europa men i takt med att avståndet till kriget har växt har också byråkratin och samarbetets omfattning svällt. Hur vi vill att EU ska fungera men också hur vi nationellt väljer att förhålla oss till EU är viktiga frågor, inte minst för oss skogsägare.

För några veckor sedan läckte ett förslag från kommissionen som handlar om ny EU-lagstiftning med bindande krav på restaurering av natur. Medlemsstaterna ska successivt vidta åtgärder för att uppnå god status i olika naturtyper. 30 procent av områdena ska klaras av till 2030, 90 procent av områdena till 2050.

Om man ska restaurera något behöver man definiera vad som är ”före” och ”efter”. Det kallas i detta sammanhang en referensnivå. De allra flesta länderna sätter referensnivån till det år Livsmiljödirektivet trädde i kraft eller när de själva gick med i EU. Så gjorde inte Sverige.

Vi har i stället satt referensnivån för naturtyperna till 20 procent av vad som skulle ha funnits i ett tänkt förindustriellt tillstånd. Alltså innan vi började bygga vårt välstånd, skapa storskalig infrastruktur och se till att alla människor hade mat på bordet.

Detta synsätt får absurda konsekvenser och innebär, enligt det läckta förslaget, att över 2 miljoner hektar av västlig taiga ska nyskapas i Sverige. Det innebär också ett krav på att femdubbla mängden näringsrik bok respektive ekskog. I praktiken måste odlingsmark i södra Sverige beskogas.

När något ”läcker” på EU-nivå är det sällan en slarvig tjänsteman som glömt ett papper i skrivaren utan snarare ett planerat och högst medvetet sätt att ta tempen på en fråga. Låt oss hoppas att utfallet på termometern i det här fallet blir iskallt. Om inte står vi inför ytterligare en skoglig EU-fråga som riskerar att urholka förtroendet för vårt samarbete. Det vore väldigt olyckligt.

Höstens val är inte ett EU-val. Men givet hur mycket av vår nationella vardag som i dag direkt, eller indirekt, påverkas av hur EU fungerar, eller inte fungerar, så behöver EU-frågan upp på den nationella agendan. Vi behöver prata om vad vi vill ha EU till och hur mycket beslutsmakt vi är beredda att avstå från.

Vi bör också ställa våra politiker till svars för hur EU-beslut implementeras i Sverige. Flera av de utmaningar som vi nu står inför i skogssektorn har antingen uppkommit, eller förvärrats, av det svenska sättet att ta sig an genomförandet.

Hur vi väljer att implementera de beslut som fattas i EU är vår huvudvärk och våra svenska politikers ansvar. Ingen annans.

Marie Wickberg

Marie Wickberg är chef för kommunikation och näringspolitik på Mellanskog.

Läs mer från Marie Wickberg:

”Tre hållbarhetsutmaningar för skogsägarna”

”Orimliga inventeringskrav på skogsägare”

”Enskilda skogsägarna måste synas mer”

Läs också

Svensk skogspolitik genom tiderna

Riksdagen röstade ja – mer frivillighet när skog ska skyddas

Skogspropositionen: Politiska avvägningar saknas

Ledare: Landsbygdens väljare i strålkastarljuset inför valet