facebooktwittermail

Proffsigt lantbruk kräver rättssäker djurkontroll

Kvaliteten på den svenska djurhållningen är ett viktigt argument när svenskt kött och mjölk marknadsförs, både i Sverige och utomlands.

Som den ser ut nu innehåller det delar från gammal sedvänja, teknikutveckling, branschöverenskommelser och lagstiftning. Hur djuren hålls förändras över tid, och det finns gott om konflikter när idéer bryts och nyheter testas.

Det är helt i sin ordning.

Men ingenstans är konflikterna så djupa och misstron så stor som när det handlar om lagstiftningens inflytande och myndighetsutövningen.

Inte minst märks det i ATL:s insändarspalter där frustrerade och förtvivlade lantbrukare berättar sina historier.

Den viktigaste rollen i myndighetsutövningen har länsstyrelsernas djurinspektörer men när djuren kommer till slakteriet gör även Livsmedelsverkets veterinär en bedömning av djurens utseende.

Fallet som vi beskriver i ATL visar hur olika bedömningar kan göras. På slakteriet var Uno Kjellssons djur magra och gödselförorenade, ute på gården var de i utmärkt skick. Sådana olycksfall i arbetet kan förekomma, men de får inte vara så vanliga att förtroendet för myndigheter rubbas.

De veterinärer som besiktar djuren på slakteriet skickar numera fler så kallade underrättelser med anmärkningar på djuren till länsstyrelserna. Det leder till utredningar, ibland månadsvis efter att djuret passerat slakteriet. Lantbrukaren hålls ovetande.

Så kan vi naturligtvis inte ha det. Kommunikationen med lantbrukaren borde förbättras. Man måste skilja på hur man behandlar uppenbara rättsfall och mindre anmärkningar.

I det senare fallet, som är vad det nästan uteslutande handlar om i det professionella jordbruket, finns all anledning att arbeta med snabb och rak kommunikation med lantbrukaren och besättningens veterinär. Så löser sig problemen snabbt.

Rädslan för bedömningarna gör att lantbrukare är rädda för att skicka djur till slakt.

Så långt har det alltså gott. Vi ska vara rädda om de ambitiösa djuruppfödare som finns kvar. De förtjänar respekten att bli betraktade som professionella företagare, inte potentiella förbrytare.

På den nyligen genomförda Djurskyddskonferensen talades det mycket och väl om öka samarbetet inom det svenska djurskyddet, men alldeles för lite om relationen mellan lantbrukare och myndighet.

Beträffande veterinärerna på slakterierna kommer Jordbruksverket att genomföra ett projekt där veterinärerna ska få en gemensam måttstock för sina bedömningar.

Det borde tas emot med glädje av lantbrukarna. I stället oroar man sig för att detta innebär ytterligare och onödiga skärpningar i bedömningarna. Så djup är misstron.

Inblandade myndigheter har mycket att göra för att skapa tillit och förbättrat förtroende.

 

RELATERAT: Uno anmäldes trots toppklassade stutar