facebooktwittermail d

”Höj inte skatten på lantbrukets fastighetsaffärer”

Det finns en målkonflikt mellan Lantmäteriets förslag att utöka stämpelskatten och den övergripande strävan inom jord- och skogsbrukspolitiken.

Sätt en gräns för stämpelskatten. FOTO: MARI NÄLSÉN

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Lantmäteriet förslår att det ska betalas stämpelskatt också vid affärer genom fastighetsreglering.

Det skulle innebära att den möjlighet som jord- och skogsbrukare i dag har att inte behöva betala stämpelskatt för köp av grannfastigheter försvinner. Ett tillvägagångssätt som också kan användas vid köp av stora jordegendomar bestående av flera fastigheter.

På sätt och vis kan det framstå som rätt och riktigt att det inte går att undvika stämpelskatten genom att i stället ansöka om fastighetsbildning och ta förrättningskostnaden. Samtidigt är dagens ordning legitim och önskvärd, givet lagstiftarens mångåriga strävan att rationalisera jord- och skogsbruket.

En generell stämpelskatt riskerar knappast att gynna utvecklingen mot större brukningsenheter. I stället lär allt färre lantbruksfastigheter slås samman. Det finns således en målkonflikt mellan Lantmäteriets förslag att utöka stämpelskatten och den övergripande strävan inom jord- och skogsbrukspolitiken.

Lantmäteriets förslag är också ett steg mot att göra stämpelskatten till en lukrativ kassako för staten. Stämpelskatten gav 2021 hela 15,5 miljarder kronor till staten – 2 miljarder mer än fastighetsskatten gjorde på ett år innan den omvandlades till fastighetsavgift.

Lantbrukets fastighetsaffärer bör inte beskattas mer – utan mindre.