Olof Peronius

Murat "Murre" Sofrakis på Vingården i Klagshamn.

1683624787979.jpeg

Sverige blev erkänt av EU som ett vinland 1999. Var befann du dig då?– Då hade jag en djuraffär i Malmö, jag och Lena tänkte flytta utomlands för att odla vin, till Spanien eller USA. När beskedet kom tänkte vi att ”det ska vi göra här”. Vi startade en försöksodling på Kullen med 500 stockar. Året därefter startade vi den här vingården.Hur försörjde ni er i början?–&nbsp;På djuraffären – och på den tiden fanns det snö här på vintrarna, så då körde jag snöröjning. Sen startade vi import av vinplantor och förmedlade lite vineriutrustning och fick in lite pengar där. Men man kan göra det på ett helt annat sätt än vad vi gjorde – det tog åtminstone tio år innan vi fick in en krona på vinet.Hur hittade ni kunskap om hur ni skulle göra i början?– Här i vinvärldens ytterkant var det näst intill omöjligt att hitta kompetens. Vi hittade den i Danmark som tur var. Det var mycket tack vare Michael Gundersen [se faktaruta], och Lars Hagerman, som vi hade en chans att lyckas. Vi trodde som alla andra konsumenter i Sverige att det var de klassiska druvorna som gällde: 85 procent av allt vin i världen görs av tolv druvsorter – och det finns 30&nbsp;000! Michael visade oss 30 olika sorter och jag hade aldrig hört talas om någon av dem. Det var en ny värld som öppnade sig. När den här branschen började så var det väldigt många som planterade nån av de tolv sorterna. Man fick ju lite gratispoäng om man kunde säga Chardonnay till journalisterna. Hade man en okänd druva som ingen hade hört talas om var folk skeptiska. Men så gott som alla som gick på det spåret med de klassiska sorterna är inte kvar i branschen i dag.

<h3>Michael Gundersen</h3>Jens Michael Gundersen (1965-2018) skrev som 22-åring sin första artikel om förutsättningarna för vinodling i Danmark. 1990 inledde han ett samarbete med forskningscentrumet för vin vid Geisenhams högskola utanför Frankfurt och blev officiell distributör för deras druvsorter Rondo och Bolero. 1993 var han med och startade den danska vinodlarföreningen Foreningen af Danske Vinavlere, där han länge var ordförande. Samma år startade han sin första försöksodling, vilken senare utvecklade sig till den inflytelserika vingården Dansk Vincenter. 1998 skrev han tillsammans med Benny Génsbøl standardverket om dansk vinodling ,”Vinavl i Danmark”.Tillsammans med svenskdanske vinmakaren Lars Hagerman ses han som Danmarks stora vinpionjär.Källa: Vinavisen

Murre Sofrakis och Lena Jörgensen beskär vinstockar våren 2007.

1683717498786.jpeg

1683714116118.jpeg

Hur hittade du Solaris?– När vi letade efter nya sorter så pratade vi mycket med folk som var väldigt trädgårdsintresserade, och då snackar man förädlingsnummer. Många sorter fanns inte ens på marknaden. Det var ett nummer som jag hade läst om ett par gånger och sen kom en nyutgåva av Michael Gundersens bok i Danmark och då stod samma nummer där…FR 240-75?–&nbsp;Jajamensan. ”Kan vara intressant för Skandinavien”, stod det. Till sist hittade jag den via Schweiz. Där sa de att den nummersorten precis hade fått ett namn: Solaris. Det var lite problem att få hit den, men plantuppdragarna i Europa är goda kolleger och jag tror det vara via Tyskland som jag lyckades till slut. Första gången fick vi bara 200 stockar, de hade inte så mycket att sälja.Vilket år var detta?–&nbsp;2002 eller 2003. Då hade vi fyra rader Solaris. Vi hade även många andra sorter och vi såg att vissa sorter mognade extremt tidigt, tyckte vi. När vi startade vingården gick vi på SMHI:s statistik från 1960 till 1990 – vilket var en kall period, sedan dess har det varit betydligt varmare. 2004 kom Michael Gundersen hit och frågade om han kunde få smaka Solarisdruvor. Det här var i augusti, det fanns inga druvor i Danmark och han var nyfiken på hur sorten utvecklade sig. Han insåg direkt att Solaris var en undantagssort. Han hade tagit in den blå druvan Rondo till Danmark och han såg att Solaris var ännu bättre lämpad i Sverige. 2004 var inget speciellt bra vinår, och ändå presterade den.

Michael Gundersen hjälpte "Murre" Sofrakis och Lena Jörgensen när de drog igång Vingården i Klagshamn.

1683722689552.jpeg

Hur mycket satsade ni på Solaris i det läget?– Vi säljer ju plantor – men ingen ville köpa Solaris, för ingen kände till den. De plantor som inte blev sålda planterade vi själva. Det är därför vi har så pass mycket gamla Solarisstockar i dag, om man nu kan säga gamla om 20 år.Om du ser till hur Vinsverige och konsumenterna har upptäckt Solaris, hur skulle du beskriva den utvecklingen?–&nbsp;Här i södra Sverige känner de flesta vinintresserade till att det finns en sort som heter Solaris i dag. I början var det ingen som gjorde det, även efter tio år var det ingen som kände till den. Men för sex-sju år sedan höll jag en vinprovning söder om Göteborg och då kände alla till den och alla hade smakat vin på den. Det var en game changer. Nu säger jag inte att det är så bland allmänheten, men Solaris är den druvan som är etablerad med ett namn i Sverige. De andra druvorna som vi odlar, som inte är de klassiska – de är det bara de extremt intresserade som känner till.Vad är det som gör att Solaris funkar så bra i Sverige?– Det är allting. Det är en undantagssort, en sort som flyttar gränsen. Det kommer en sån sort kanske var 30:e år. Det är som inom idrott, en gång på en generation dyker det upp en längdhoppare eller en sprinter som är mycket bättre än alla andra. Det är inte rätt mot andra sorter att jämföra dem med Solaris, för den har check i alla boxar.Vilka är de boxarna?– Den har en väldigt bra sjukdomsresistens. Solaris kan man odla utan att spruta med gift en enda gång. Klassiska sorter i Europa: mellan 14 och 18 gånger. Det är som att vinna med 10-0 i fotboll att ha Solaris – den är så överlägsen där. Sist vi sprutade här tror jag är 18 år sedan. Det är bra för oss som jobbar här, det är bra för jorden, det är bra för konsumenten, för ju mindre man behöver spruta, desto billigare blir den att odla.

En helikopter besprutar en vinodling i den schweiziska vinregionen Valais med pesticider.

1683728823066.jpeg

Något mer?–&nbsp;Den är blomningssäker. Det innebär att även om det är lite sämre väder så lyckas den så gott som alltid att blomma. Den mognar här hos oss varje år, och den mognar ganska långt upp i landet nästan alla år.Hur långt upp i landet pratar vi?– Det finns ett mindre projekt i Borlänge, och håller man sig längs kusten kan man odla väldigt långt norrut. Men man kommer till en brytpunkt någonstans vid Mälardalen för att kunna odla den kostnadseffektivt.En av boxarna som ska checkas måste också vara att folk tycker om den och köper vinerna ni gör på den.– Ja. Och där har man en enorm fördel: vi har runt tio viner på Solaris – och de smakar olika allihop. Gillar man inget av de vinerna, då är man väldigt ovanlig. Vi kan göra ett vin som smakar som en amerikansk Chardonnay om vi vill göra det, eller en Riesling, eller en Sauvignon Blanc – man kan styra den åt vilket håll man vill. Det är en enorm fördel, en druvsort som har så många skepnader. Hade det inte varit för den så hade vare sig vi eller svenskt vin i stort varit där vi är i dag. Det behövs bara en enda druvsort, det är samma sak på Nya Zeeland: där står Sauvignon Blanc för 70 procent av allt vin. Hade de inte börjat odla den hade det varit väldigt mycket mindre vinodlingar på Nya Zeeland.

Vingården i Klagshamn ligger alldeles i närheten av Öresundsbron.

1683723185068.jpeg

När fick resten av vinodlarsverige upp ögonen för Solaris?– Det är inte så att vi hittade den och sen tog det tio år att övertyga de andra. Ganska snabbt, efter två-tre år, var det en del som hängde på. Men då var Solaris bara en av de lovande sorterna. Sedan har det ökat. Fram till 2010-2011 ungefär var det Rondo som odlades på de flesta ställena – men då började Solaris öka och de senaste tio åren tror jag den har varit den mest planterade.–&nbsp;Nånting som säger väldigt tydligt om nånting fungerar är om man går in och kollar på Systembolaget på svenska viner och tittar på vilken druva de är tillverkade av. Om odlingarna&nbsp; i dag består av kring 70 procent Solaris så är den andelen av vinerna på Systembolaget ännu högre. Den här sorten ger någonting som gör att den säljs och uppskattas. De här andra sorterna, Chardonnay och så – de är inte på hyllorna, for a reason. Sedan tar det tid att lära sig att odla också, så man ska inte bara säga att för att det inte funkade för 20 år sedan så funkar det inte i dag. Klimatet ändrar sig konstant och vi skaffar oss mer och mer kompetens. Samtidigt måste man inse att de flesta svenska vinodlare inte vill använda kemiska bekämpningsmedel – där är vi unika i vinvärlden. Det har blivit vår nisch. Jag säger inte att ingen använder kemiska bekämpningsmedel, men det är ganska sällsynt, om inte till och med väldigt sällsynt att odlare använder det.

1683624898850.jpeg

Ni är inte Krav-märkta, hur resonerar du kring det?–&nbsp;Av de hundra bästa vinerna jag har druckit är de flesta av dem ekologiska – men det står aldrig på etiketten. Man köper inte deras vin för att det är ekologiskt, man köper det för att det är det bästa. Vi vill inte ha det som ett försäljningsargument – men jag har inget emot ekologiskt, tvärtemot. Sedan har vi varit med hela vägen med svensk vinodling, och jag tror det är väldigt svårt för en sådan organisation som Krav att veta vad som är bäst i Sverige på en ny gröda, vilka regler som ska gälla och sådana grejer. Sedan har vi inget intresse av att betala för att berätta att vi inte använder gift. Så det kommer vi nog aldrig att bli. Jag förstår att man underlättar för kunderna om man har Krav-märkning eller liknande, men vi kräver kanske lite mer av våra kunder, att de får ta reda på det själva. Vi svarar på alla mejl och på alla telefonsamtal när folk hör av sig.Det är inte så att ifall det kommer ett angrepp så vill ni ha möjligheten att spruta?– Jo, det är det också. Absolut, skulle vi få ett angrepp, så använder vi det som är godkänt – jajamensan. Vi måste ha en inkomst, då har vi en öppning där. Det här med resistens, det är inte så att sorten är immun mot svampsjukdomar utan resistens är någonting som försvinner över tid. Beroende på hur duktiga vi är i Sverige som odlare så kommer den behålla resistensen i kanske fem år till, tio år till, 15 år till. Sköter vi inte om vinstockarna kommer den försvinna väldigt snabbt.Är det något ni planerar för, den dagen det händer?– Nej, tar vi hand om det här så kommer den att hålla länge.&nbsp;Vi jobbar förebyggande, håller lövvägarna luftiga. Man sprutar kanske med svavel, bikarbonat eller mjölk för att stärka plantan. Jag tycker att det där är väldigt, väldigt viktigt, att jobba på det sättet. I stället för att tänka att när vi har förbrukat den här sorten kan vi hitta en ny. För det kommer inte vara lätt att hitta en ny sort som är som denna.På Svenskt Vins hemsida finns det presentationer över olika vingårdar. Det är slående hur ofta vinodlarna berättar att det var du som kom med lite vinststockar och gav goda råd i början. Hur ser du på din egen roll i Vinsverige?– Alltså vi har ett stort vinintresse. Det är lätt att bara skicka iväg vinststockar till den som ska plantera, men ofta åker vi dit med dem och hjälper dem lite grann. Jag vet själv att det är ovärderligt att få hjälp i början – hade vi inte träffat Michael Gundersen så hade vi inte varit där vi är idag. När man vet som minst så behöver man kunskapen som mest. När vinststockarna är nya är det en enorm skillnad mellan att göra rätt och göra fel. Det kan vara jordbearbetning, det kan vara radavstånd, plantavstånd, uppbindningssystem, allting. För då gör man någonting som är permanent.&nbsp;Är man ny i det så är det svårt att ta de besluten. Och sedan är det skoj osså. Du vet, sedan så har de startat sin vinodling och så går det några år och så ser man deras viner på Systembolaget. Jag tycker det är ett privilegium.&nbsp; Dessutom är vi fortfarande en liten bransch. Vi är kanske 45-50 kommersiella vinodlare. Så det är inte märkligt om vi känner varandra.När ni började, vilka fanns det?–&nbsp;Vi startade föreningen Svenskt Vin 2001 på initiativ av Helén Eriksson Sköld på Öland. Då var det vi och det var Lauri Pappinen på Gute Vin på Gotland. Sen var det Boyd och Lotta Sundgren. De var egentligen från Stockholm men de hade en odling på Öland.&nbsp;Och sedan var det Birger och Marie Sjögren utanför Strömstad. Det var vi som drog igång föreningen Svenskt Vin. Men sedan fanns Göran Amnegård i Flen [som driver Sveriges nordligaste kommersiella vinodling Blaxsta Vingård, ATL:s anmärkning] och Percy Månsson i Skillinge. Där smakade jag det första svenska vinet, 01 av Percy Månsson.

<a href="https://www.atl.nu/vinproduktion-i-sverige">Läs historien om hur Percy Månsson blev vinmakare här</a>

Hur smakade Percys första vin?– Det var ju inte bra, men ändå så charmigt. Han hade en vinbok från 50-talet från USA och man fick lov att blanda ut det med vatten och grejer.&nbsp; Alltså det där var inget bra vin, men: jag kommer ihåg så jäkla lycklig jag var! ”Det här är svenskt”, sa jag till Percy. Det är nästan otroligt när man tänker var svenskt vin har tagit sig ifrån och var det är i dag.&nbsp;Jag smakade ett av Percys viner i höstas. Vilken förändring, vilken resa! Så även om det inte blir bra de första gångerna så måste man ändå göra det. Det måste börja någonstans.När skulle du säga att dina egna viner började smaka riktigt bra?– Det är svårt att bedöma. Men det började med att vi hittade Solaris, som är en sort där vinet kan göra sig själv om man har bra druvkvalitet. Det är inte de andra sorterna, de kräver sin vinmakare. Jag kommer ihåg 2005, då hade jag två vänner här i närheten som är duktiga på vin, Sven och Ulla Funke, över på middag. Då minns jag att Sven sa att det här är inte olikt en riktigt bra Sancerre. Det var en milstolpe lite grann, 05. Den årgången sålde vi bara till restauranger.

1683624769170.jpeg

Hur har ert förhållande till Systembolaget varit?– En tidig kontakt med dem var när de hörde av sig från Systembolaget i Lund och sa att de hade en kund som ville köpa en flaska vin av oss. Vi körde dit med en flaska och då sa butiksbiträdet att kommer inte kunden så får ni hämta tillbaka flaskan. Så höll det på ett tag och sedan fick vi ett Systembolag här på Limhamn, som var det enda vi kunde sälja på. Sedan fick vi tre och sen så har det vandrat uppåt. Men de första åren när vi inte var så många producenter var det nästan omöjligt att lyckas sälja någonting.&nbsp;Man fick inte göra reklam för sitt vin och det fanns på ett av nästan 500 bolag i Sverige. På den tiden fick vi inte ens berätta vilken druvsort vinet var tillverkat av. För Sverige fick bara göra vad man kallar bordsvin och då fick vi varken berätta vilken årgång det var eller vilken druvsort det var.När ändrades de reglerna?– Första årgången som jag kommer ihåg att vi satte ut var 2009. Så det måste ha varit 2008 som det ändrades.Var det ett EU-beslut?&nbsp;– Det var Sverige som inte hade ansökt om de här grejerna tidigare. Men det var en mycket drivande dam på Jordbruksdepartementet som var väldigt bra på det här. Det var tack vare henne. Hon sa att vi inte bara skulle hålla på att säga att vi tyckte det borde fungera annorlunda. Vi måste ta tag i det i ett steg i taget och hon hade helt rätt.&nbsp;Hur är förhållandet till Systembolaget i dag? Hur tycker du det funkar?– Reglerna och förutsättningarna ändras kontinuerligt. Man kan tycka att det är bra att saker ändras och utvecklas. Men det är inte helt lätt. Det är väldigt svårt att vara långsiktig när det varje år är någonting som ändras. Man har en plan på sommaren över vad man ska tillverka. När sedan de produkterna landar i flaskan ett år senare har förutsättningarna ändrats.Vad kan det vara?&nbsp;– Nu senast var det hur många viner man får lansera samtidigt. Ett annat exempel är hur Systembolaget förhåller sig till beställningssortimentet. Bor du i Umeå och vill ha en flaska av vårt vin så kan man i dag beställa det på sitt närmaste Systembolag. Då skickas det från Örebro. Men i början var det så att vi levererade till vårt närmaste Systembolag, sedan stod Systembolaget för kostnaden till Umeå för den flaskan. Det höll bara ett eller ett och ett halvt år innan det ändrades, sedan skulle vi skicka flaskorna till centrallagret i Örebro. De tio första åren fanns det inte ens en skylt för vin från Sverige på Systembolagets hylla. Vi stod under Övriga nationer, tillsammans med Retsina från Grekland och sådana produkter. Listan kan göra sig oändlig. Det har ändrats något varje år. En eller flera grejer. Men vissa saker har blivit bättre. Det är fler Systembolag i dag där vi står på hyllorna och det är tack vare att vi har blivit en större bransch. Hade det bara varit lilla vi så hade de här sakerna aldrig ändrats.&nbsp;Därför är det viktigt att branschen växer.&nbsp;Då kan de inte nonchalera oss på samma sätt.Hur ser du på utvecklingen i Vinsverige i dag? Förra året presenterade sportbilsentreprenören Christian von Koenigsegg och hans fru Halldora von Koenigsegg en satsning på vinodling som är stor även i internationellt perspektiv.– Jag känner inte dem, även om jag har träffat någon av de inblandade och har sett odlingarna. De verkar ha satsat ganska brett. Jag sa tidigare att Solaris står för 70 procent av alla svenska vinstockar, så är det inte på den satsningen, de verkar ha planterat rätt många olika sorter. Generellt anser jag att vi i Sverige ska göra som Nya Zeeland. De har i dag det näst högsta literpriset i världen efter Frankrike, som har Champagne och Bordeauxvin och annat som kostar lite grann. Vi måste också satsa på kvalitet och då måste vi ha de bästa druvsorterna.&nbsp;Jag har en trädgårdsbakgrund, är utbildad inom det och har ett stort trädgårdsintresse. Det ska vara skoj att odla, det är ingen mening att odla någonting som inte ger ett druvmaterial som man kan göra någonting bra av. Om det är så hos dem så tycker jag att det är bra. Tanken kanske är att man gör lite experiment och tester för att sedan ta ett beslut att satsa mer på de sorterna som har funkat bra.

Christian von Koenigsegg och Halldora von Koenigsegg.

sdl8l-17JNSH7M.jpg

Han verkar ha en väldigt stor odling på gång.&nbsp;– Ja om jag förstår det rätt så var det 80 000 eller 85 000 vinstockar. Men som sagt: jag kan för lite om vad de har för tankar med sin odling.Om vi bortser från just Koenigsegg: branschen i stort, vart är den på väg och hur ser det ut?– Branschen är på väg i full fart.&nbsp;Verkligen. Det tas stora steg när det gäller odlingen, hur man gör på bästa sätt.&nbsp;Hur man effektiviserar, hur man tillverkar vinerna och vinerierna som byggs. Vi var i England nyligen, en grupp svenska vinodlare. Den biten där vi tyckte de hade kommit längst var marknadsföringen. Det är bara ett fåtal producenter i Sverige som har ett utvecklat marknadstänk.Vilka är det skulle du säga?– Det är det jag kan minst om, marknadsföring. Men Kullaberg är fantastiskt duktiga. Jag frågade dem hur de hann med det, men det är att de brinner för det här. De vill framåt. Då klarar man sig på både en och två timmars mindre sömn. De är fantastiskt duktiga på att synas och att synas på rätt ställen. Tora Vingård på Bjärehalvön är ganska nya men de är också duktiga på att vara på rätt ställen, och berätta sin story. Särshöga [utanför Väderstad i Östergötland, ATL:s anmärkning] är också duktiga på att synas. De har en närhet till Stockholm som gör att intresserade kan åka dit över dagen. Prova vin och sticka hem igen. Sedan har de även en bra närvaro i Stockholm på trevliga restauranger.Tror du att branschen kommer att växa mycket framöver?– Jajamensan. I England sa de att de gör 12 miljoner flaskor om året nu. Ambitionen var att de inom sex år ska upp till 40 miljoner. Dels har de gårdsförsäljning, men de har framför allt en storstad som heter London som har en massa invånare och en massa besökare varje år.Hur mycket tror du svensk vinnäring kan växa?–&nbsp;Det är inget självändamål att växa, när man växer väldigt fort blir det bakslag. I början växte vi med 30 procent om året. Sedan kom det något litet bakslag och sedan så tog det fart igen. En sådan satsning på 20 hektar som Koenigsegg har gjort spelar väldigt stor roll för ett enskilt år, men 20 procent kan det nog öka om året i snitt.Vart hoppas du att svensk vinnäring ska ta vägen då?–&nbsp;Ett drömscenario? Titta på engelskt vin. För 15 år sen var det inte så många som var särskilt imponerade. I dag är det många som snackar gott om engelska viner och de kostar 500–600 kronor på Systembolaget. Jag mötte en kille i England 2012. Hans vin på Systembolaget kostade 795 kronor när jag kollade i vintras. Och det är klart, kan man ta de priserna så har man säkert presterat en viss kvalitet. Jag hoppas att svenskt vin ska bli erkänt utomlands – men det är ju skoj om också fler och fler svenskar känner till det och serverar det med stolthet, som man gör i andra länder. Det kan väl vara rätt skönt, att man hejar på hemmalaget. Vinodlingar ligger oftast på landet. Det vore kul om man kan skapa en näring där och ett intresse bland allmänheten. Vi åker själva runt och besöker vingårdar. Vad gör man då? Jo, man måste äta någonstans. Då stannar man i byn och käkar lunch. Tar man lite vin till maten också är det lätt att man måste stanna över och då tar man in på lilla hotellet. Det där är sympatiskt, den lilla restaurangen som lever i symbios med vingården. Som kanske kan vara ett litet hotell.Än så länge har det inte serverats några svenska viner på Nobelfesten. Hur långt bort är det innan de kommer in där tror du?&nbsp;– Jag tror inte det är så långt bort. I Dryckesakademin, där jag är med, har vi jobbat med det nästan sedan den bildades. På senaste <a href="https://www.atl.nu/trottnade-pa-jobbet-satsade-pa-applen-i-norr">Nobelfesten serverade man Brännlands iscider</a> till desserten. Så det går åt rätt håll. Innan dess var den enda svenska dryck som hade serverats svenskt vatten. Jag är ganska övertygad om att det inte ligger så långt bort med svenskt vin. Vilket skyltfönster vi har till hela världen! Det är idioti om man inte skulle använda sig av det. Det måste vara roligare att komma från andra länder och få smaka något som är lokalt. Jag älskar champagne, men det kan man få tag på över hela världen.&nbsp;Av de svenska viner som finns idag, vilka skulle kunna försvara sin plats på Nobelfesten?–&nbsp;Det viktiga är att det är ett vin som passar till maten. Då finns det två håll att gå. Antingen sätter man maten och försöker hitta ett vin som passar den. Eller så har man vinet och anpassar rätten till det. Det finns flera viner som hade passat. Alla bättre kockar i världen skulle kunna få ihop det pusslet. Kvaliteten är där och volymerna är där för att kunna serveras på en sådan tillställning. Det är inga enorma mängder som konsumeras på en Nobelmiddag.

Kronprinsessan Victoria samtalar med Nobelpristagaren i fysiologi eller medicin, Svante Pääbo, under Nobelbanketten 2022. I glasen skymtar det toskanska rödvinet Grattamacco Bolgheri Rosso 2021. På banketten serverades även Brännland Iscider från Västerbotten.

1683724377005.jpeg

Frågan om gårdsförsäljning är ständigt aktuell. Hur viktig är den för svensk vinäring?– Cellar door sale är enormt viktigt för mindre producenter i många länder. Kan man sälja en del av sitt vin på anläggningen får man en lite större del av kakan. Jag vet att vissa har argumentet att du måste ha någon som är på plats och har timpeng. Men det är samma sak att sköta logistik. Det tar också tid. Det är någon som ska sitta på kontoret och skicka iväg de här vinflaskorna och trycka ut följesedlar och grejer. I Kanada – där de också har ett monopol, även om det är lite olika i de olika provinserna – gav de fem vingårdar dispens för gårdsförsäljning, jag tror det var 1975. Fem år senare gjorde en av de här producenterna världens bästa isvin.&nbsp; Helt plötsligt fick de ekonomin att kunna satsa på kvalitet fullt ut. Nu är det inte så att med gårdsförsäljning så blir det per automatik bra grejer. Men man ges i alla fall en ekonomisk möjlighet att satsa på kvalitet. Så det hade betytt enormt mycket. Och sedan får man möta kunden, får respons. Det får man inte idag. Vi skickar iväg grejerna, sedan hör vi oftast inget, även om vissa skickar ett mejl eller ringer ibland. Nu ligger vi nära Malmö, men folk som ligger på turiststråken – Öland, Gotland, Österlen, Kullen, Bjäre – de har störst chans att möta sina kunder på sommaren, och då skulle man vilja sälja till dem.&nbsp;Och med det prissegmentet som vi har tror jag att det finns andra alternativ om de bara tänker bli onyktra.Ett anledning till att politikerna tvekar är att de är osäkra om gårdsförsäljning är förenligt med Sveriges undantag från EU:s regler för Systembolaget.– Nu har vi varit med så pass länge och hört ursäkterna i så många år. Finland har haft gårdsförsäljning länge och det verkar inte vara någon i Bryssel som bryr sig om det. Nej, det där tror jag inte på. Om vingårdarna får sälja så pratar vi med konsumenter och sedan åker de hem och har lärt sig någonting. Vi vill alltid berätta om skillnaden på bra kvalitet och låg kvalitet. Genom gårdsförsäljningen skulle det till och med kunna bli så att det såldes färre liter vin på Systembolaget. Det är trots allt det de vill, säger de i alla fall. Jag tror att med större kunskap så konsumerar man mindre mängd generellt. Man sitter längre med glaset, man doftar, man smakar, man pratar om vinet.Men om detta nu är en bortförklaring från politikerna, vad är då anledningen till att de inte vill tillåta det?– Jag vet inte om det är så. Eller varför det är så. Men jag kan förstå att man är rädd för det man inte har varit med om innan. Men tittar vi på andra monopol som har funnits i Sverige,&nbsp; i dag finns det en massa olika bilbesiktningar. Och det har väl inte skapat ett kaos i landet? Inte vad jag har märkt i alla fall. Apoteken, det verkar fungera någorlunda, det är säkert någon som tycker att det har blivit sämre medan andra tycker att det har blivit bättre. Men det har inte skapat kaos på något sätt. Jag tror inte att gårdsförsäljning skulle vara ett problem. Man klarar det i andra länder. Vi i Sverige är inte så mycket sämre än alla andra.Tror du att det kommer bli så inom snar framtid?–&nbsp;Jag tror det. Tiderna förändras. Tittar man på den yngre generationen visar all forskning att de dricker mindre och mindre. När de väl dricker så hoppas jag att de dricker lite bättre. Ofta är de yngre konsumenterna väldigt måna om hur saker och ting är odlat. Om det är lokalt och sådana grejer. Jag förstår att de inte kan köpa de produkterna till varje pris. Men de är väldigt måna och frågar ofta om vi sprutar och vad vi använder och hur vi gödslar.En av dina första viner hette Silex, som är det latinska ordet för flinta. När jag gick här längs vägen såg jag att det din jord var full av flintskärvor. Vad har du för terroir och vad har den för inverkan på ditt vin?–&nbsp;Det där är superkomplext att svara på. I förrgår grävde vi faktiskt en grop, en och en halv meter ner i raden, för att kolla hur rötterna utvecklades. Det är lerjord, med högt pH-värde, åtta ungefär. Sedan blir det högre när man kommer neråt. Och det är mycket flinta i jorden. Under det är det kalkblandad sand. Och lera också.&nbsp;Under den, kanske fyra meter ner, kommer kalken, vi ligger mitt emellan två kalkbrott. Kalkbrottet där [Murre nickar åt det närliggande Klagshamns kalkbrott] är 28 meter djupt. Det ger ett högt pH-värde. Vi ligger nära kusten och det innebär att om det är en svår vår blir det lite kloros på plantorna, för att de inte kan plocka upp järn. Och tidigt på våren har man väldigt liten bladyta att träffa på vinstockarna så det kan vara svårt att kompensera med flytande järn. Och när man har det här höga pH-värdet blockerar det näringsupptagningen. I slutändan skördar vi druvor med ganska hög syra men väldigt mycket socker. Det förhållandet är ovanligt. Oftast är det hög syra, lågt socker eller låg syra, högt socker.

Jordmånen i Klagshamn innehåller mycket flinta.

1683723664791.jpeg

Hur märker man det när man dricker ditt vin?– Jag brukar jämföra med ett äpple. Tar man ett äpple innan det är moget smakar det surt. Sedan när det är moget smakar det fantastiskt, ett svenskt äpple. När det blivit övermoget smakar det bara socker. Syran har sjunkit, därför smakar det bara sött. Syra är något som förstärker smakerna, därför blir våra viner väldigt smakrika. Samtidigt är det mycket socker i druvorna och sockret ombildas sedan till alkohol. Och alkohol är en smakbärare. Det är lättare att göra något som smakar gott om det är högre alkohol i det. Det blir både smakrikt och generöst. Som jag sa har druvorna en sån potential att vi inte behöver göra så mycket. Men det betyder inte att vi inte jobbar – det är maximal närvaro även om vi gör så lite som möjligt i vineriet. Men vi måste vara där hela tiden och smaka och lukta, smaka, lukta. När man känner att en smak eller en doft skapas kan det innebära att vi rör runt i jästen, att vi tar bort det från ekfatet eller försöker kyla tanken lite grann.&nbsp;Hur ser utvecklingen ut i Sverige vad gäller vinstilar?–&nbsp;Det är att väldigt många som tittar på mousserande vin. Det är väldigt trendigt och man är van vid ett lite högre pris när det är mousserande. Man dricker det oftast – inte alltid – när det är fest eller speciellt tillfälle. Man är inne i a good mood. Då kan man tänka sig att betala någon krona extra.&nbsp;Så det är ett segment som ökar väldigt mycket. Och det är delvis också Systembolaget som pushar på det här med offertförfrågningar.De frågar efter en specifik vinstil och då dras producenterna i den riktningen?– Ja, på gott och ont. Systembolaget har en enorm makt. Genom offertförfrågningarna kan de även dra producenterna i en riktning som inte alltid är bäst för kvaliteten. Det kan säga att de vill ha ett vin, ett stilla vin eller mousserande, i det här prissegmentet. Ser man då att där finns en marknad kanske man satsar på lägre kvalitet och större kvantitet för att tillfredsställa Systembolaget. När man ursprungligen kanske hade en ambition att göra kvalitet i stället för kvantitet.Är det en utveckling som du ser har hänt redan?–&nbsp;Vi är precis i början på den utvecklingen. Det går ut en offertförfrågan nu på svenskt vin, för jag tror det var 239 kronor. 2007-årgången släppte vi på Systembolaget i mars 2009. Det vinet kostade 239 kronor. När den här offerten går igenom så kommer det vara 15 år senare. Och priset är samma. Det är väldigt få produkter som inte har ökat i pris på de senaste 15 åren. Framför allt med tanke på vilken tid vi lever i, när glasflaskor har gått upp nästan 100 procent. Och etiketter, papplådor, diesel, allting. Att då fråga efter en sån produkt kan driva svenska producenter åt det hållet. Samtidigt är det viktigt att Systembolaget sätter igång och gör de här offertförfrågningarna. Norge har gjort det i ett par år innan det svenska monopolet satte igång.Har du sålt till Norge?–&nbsp;Ja, vi har säkert exporterat till hälften av länderna i Europa, Hongkong, USA. Men de senaste åren har vi sålt nästan enbart till Sverige i med att det har varit ett sånt intresse.Det har gått rykten om att utländska vinproducenter skulle vara på väg att etablera sig I Sverige, med odlingar här.–&nbsp;Jag har också hört det ryktet, men det är inget jag har sett med egna ögon. Jag kan förstå om det finns företag som de ser en möjlighet och vill expandera. När jag var i England sa de att markpriserna i Champagne är 10-12 miljoner per hektar – och i England kan du köpa för 600-700 000 hektar på de lite bättre jordarna. Och de har samma kalkrika berggrund. Så där är en del champagneproducenter som har etablerat sig i England. Klimatet blir varmare och de tittar framåt. Det är inget konstigt. Svensk jord är förhållandevis billig, om du tittar på potentialen i den. Sveriges dyraste jord ligger i de här trakterna – men den är ändå väldigt försiktigt prissatt jämfört med etablerade vindistrikt.Vad tänker du kring klimatuppvärmningen?–&nbsp;Man snackar ofta om att det blir varmare och varmare, men varje kvartal känns som att det är extremt. Det kräver en bättre och bättre bonde. Och man märker att bönderna investerar i sina jordar, de lägger ner dränering som aldrig förr. De vet om att de här häftiga skyfallen, de kommer. Det betalar sig att ha jorden i ordning. Här slänger vi ut massa hästgödsel och tidigare köpte vi tång och alger från kommunen. Vi investerar verkligen i den här jorden. Vi ligger ju ändå... Det är för jäkligt att säga, men vi ligger där jag tror alla odlare skulle vilja ligga, längre norrut. Det börjar bli extremare väder. Då är det hagel, och sen vårfrost på kontinenten, när man tar sig inåt landet där många vinregioner ligger. Antingen söker man sig högre upp i bergen, eller längre norrut. Söderut om man är på södra halvklotet, Nya Zeelands hetaste vindistrikt är Central Otago, nästan så långt söderut man kan komma där. Det är för att få en längre säsong. Aromerna ska hinna utvecklas. Här i Sverige kan man odla utan bevattning. Det var olagligt att bevattna vinstockar fram till 2003 i Europa. Sedan sas det att vi måste börja tillåta det, och ge dispenser. Nu är det som det är utanför Europa, att de kan öppna kranen och bevattna. Det är inte bra att klimatet blev så här.&nbsp;Men för svensk vinodlings del så skadar det inte näringen.Och samtidigt kommer det att skada näringen i Italien och Spanien.–&nbsp;Ja, nästan varje år är det extrem torka där. De får slänga druvorna för att rädda vinstockarna. Det är tufft att etablera vinstockarna. Och sedan kommer det här med hagel och frost. Bourgogne 2021: nästan inga viner. Det blev nästan ingen skörd. Men det märks av här också. Vi hade majs här på gården 2018. Den grodde inte – det blev 10 procent av vad det skulle bli. Och då har vi ändå den här lättleran, en jord som håller frukten på någorlunda bra sätt.&nbsp;En annan skillnad från länder längre söderut är att Sverige har väldigt långa sommardagar. Hur påverkar det er?– Utomlands har man en längre säsong. Där slår det ut en månad tidigare och sedan skördar de ungefär när vi skördar. Men runt midsommar har vi så enormt långa dagar. Kommer värmen då bara exploderar tillväxten på ett sätt som den inte gör utomlands. För det finns ett par begränsade faktorer. Blir det för varmt – över 29 grader – stänger vinplantan ner.&nbsp;Är det för torrt stänger den också ner. Men Sverige är lagomlandet så att det bara växer konstant.&nbsp;Hur långa arbetsdagar kan det bli?–&nbsp;Det kan vara 15-16 timmar. Det är inget att be för då, det är en superviktig period.&nbsp; Vinstockarna ska, om det är ett bra år, blomma runt midsommar. Precis när det blommar stannar tillväxten upp lite grann. Då får man lite tid att hinna ifatt vinststockarna. Direkt när det har blommat över kommer kraften igen. Det är kanske 17-18 timmar solljus här då. Orkar man, jobbar man så länge det är ljust.Är det här din familjegård från början?–&nbsp;Jajamensan.Vad var det för odling?– Farsan hade grönsaker. När det var som störst hade han 30 hektar. Framför allt blomkål, men även lite vitkål och purjolök och sådana grejer.Du var aldrig sugen på att fortsätta med det?–&nbsp;Nej. Jag såg hur bra betalt man fick vid midsommar för dålig blomkål och hur dåligt betalt man fick på hösten för fantastisk blomkål. Nej, det var inget för mig. Jag har jobbat och hjälpt till här ganska mycket ändå. Jag gillar det med vin: man kan satsa på olika kvalitetsnivåer – och förhoppningsvis få en betalning som rimmar med kvaliteten.

1683624756899.jpeg

<h3>Läs mer</h3><a href="https://www.atl.nu/vinproduktion-i-sverige">Sverige – ett vinland som växer</a><a href="https://www.atl.nu/ny-studie-svensk-vinodling-en-framtidsbransch">Svensk vinodling - en framtidsbransch visar ny studie</a><a href="https://www.atl.nu/trottnade-pa-jobbet-satsade-pa-applen-i-norr">Storsatsning på äpplen och iscider i norr</a><a href="https://www.atl.nu/tillat-gardsforsaljning-av-alkohol-nu">Opinion: ”Tillåt gårdsförsäljning av alkohol nu”</a>

Vingården i Klagshamn utanför Malmö är långt ifrån störst i landet. Men få personer har haft större inflytande över utvecklingen av svensk vinnäring än Murat ”Murre” Sofrakis. Tillsammans med sin sambo Lena Jörgensen har han gått från entusiastisk pionjär till att kallas för ”Sveriges vinnestor”. ATL:s Olof Peronius har träffat honom för att höra vart svensk vinodling är på väg.

Få har haft större inflytande över utvecklingen av svenskt vin.

”Vinnestorn” vill se svenskt vin på Nobelbanketten

Företagande

Få har haft större inflytande över utvecklingen av svensk vinnäring än Murat ”Murre” Sofrakis. 