facebooktwittermail d

”De stora viltstammarna är ett samhällsproblem”

Från politikernas sida har det varit förbluffande tyst.

Varning för vildsvin. FOTO: FREDRIK SANDBERG/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Det kan inte undgå någon att det finns för mycket vilt i skogen och på åkrarna. Alltför ofta kommer djuren ut på vägarna och orsakar olyckor.

LRF, de större skogsägarföreningarna, Sveriges Jordbruksarrendatorer och Riksförbundet M Sverige har initierat en viltskadekommission. I dess rapport ”Viltskadornas påverkan på samhället” redogörs för skadornas omfattning och vad man borde göra åt problemet.

Skadorna i skogsbruket beräknas till 7,2 miljarder kronor årligen och trafikskadorna till 5,5 miljarder. Jordbruket drabbas hårt. För flera år sedan beräknades enbart skadorna orsakade av vildsvin till över 1 miljard kronor. Sedan dess har viltstammen ökat och dovhjort och fåglar blivit ett allt större problem. Dessutom har ju värdet på skörden ökat dramatiskt det senaste året och därmed skadornas betydelse. En rejäl genomlysning av kostnader och konsekvenser vore önskvärd.

Även från miljö och hållbarhetssynpunkt är det stora vilttrycket negativt. Det utarmar den biologiska mångfalden, särskilt i mellanbygdens och skogsbygdens omhuldade varierade mosaiklandskap, när lantbrukarna en efter en ger upp.

Minskad tillväxt i skogen på grund av betesskador över den tolererade nivån kan enligt Södras beräkningar motsvara 12 miljoner ton mindre i kolinlagring varje år. Det är en betydelsefull förlust som borde väga tungt i klimatdebatten.

Redan här kan vi slå fast att detta inte är ett marginellt problem, det är ett samhällsintresse att kunna kontrollera viltskador av olika slag och hålla dem på en rimlig nivå. Skogsindustrin är en av våra viktigaste exportnäringar. Jordbruket har uppgraderats från ett onödigt särintresse till att livsmedelsproduktion är väsentligt för vår säkerhet i händelse av kris eller krig.

Vi har dessutom en livsmedelsstrategi som slår fast att produktionen ska öka, inte minska. Det borde få någon effekt.

Ett av de noterade problemen är en jaktlag från 1980-talet som premierar viltstammarnas tillväxt men inte kontrollen av dem. Det finns gas men ingen broms.

Så behöver det inte vara. I till exempel Finland och Tyskland är jaktlagstiftningen mycket mer inriktad på att begränsa viltet. Det finska skogsbruket värderas i det sammanhanget mycket högre än det svenska, och viltskador tolereras inte på det sätt som det görs i Sverige.

Att reformera och uppdatera Jaktlagen utifrån dagens förutsättningar är ett av Viltskadekommissionens viktiga förslag. Ett annat är att vildsvinen klassificeras som allvarligt skadegörande art och att stammen reduceras till en tiondel av vad den är i dag.

Det är svårt att veta vilken effekt det har att kalla grisarna för något annat än tidigare. Om det i förlängningen leder till mer tvingande åtgärder för jakten kan det ha effekt, men det är långt dit på en del håll i landet. Det är ändå ett steg på vägen och om det leder till att 90 procent av svinen försvinner vore det ett underverk.

Ett intressant förslag från utredningen rör viltförvaltningsdelegationen, som föreslås förlora den myndighetsutövande rollen och enbart bli rådgivande. Hur delegationen ska vara sammansatt och hur olika intressen ska viktas har diskuterats flitigt. Att på detta sätt minska dess betydelse kan vara en väg framåt.

Från politikernas sida har det varit förbluffande tyst när det gäller att åtgärda viltskador och begränsa viltets framfart, särskilt med tanke på de stora värden som går förlorade för samhället. Det har rört sig lite i vildsvinsfrågan men de stora greppen över lagstiftning, målsättning och organisation har ingen tagit i.

Det är en komplicerad fråga att hantera där starka intressen står mot varandra. När våra pensioner är färdigtröskade i riksdag och regering vore det mycket intressant om politikerna kunde intressera sig för jakt och vilt.

Det är på många sätt en landsbygdsfråga, och de borde vara populära att ta sig an. Men det är också ett problem för hela samhället och därför ännu mer angeläget. Vem blir först att agera?