facebooktwittermail

Vildhästar från prärien

Sveriges enda nokotahästar finns utanför byn Sunnansjö i Ångermanland. De amerikanska vildhästarna trivs i den svenska vintern och till våren föds det första fölet.

SUNNANSJÖ ATL
Sex mjuka, nyfikna mular snusar och undersöker noggrant besökarna. Accepterar både fotograf och reporter och ställer sig sedan lagom nära. På ett vänligt och socialt sätt.
- Nokotahästarna är väldigt nyfikna men har respekt för ditt utrymme, säger Emma Zeigler och kliar en rufsig man.

Uppväxta på prärien


I november förra året landade hennes man, Seth Zeigler, med tio amerikanska vildhästar
på flygplatsen i Amsterdam. Många av dem hade aldrig tidigare känt betong under hovarna. De yngsta av hästarna hade dessutom inga större erfarenheter av människor från sin uppväxt i frihet på prärien i North Dakota.
- Men jag hade hanterat dem så mycket jag kunde innan resan och de accepterade mig som ledare. Så länge jag var lugn så var de lugna, säger Seth Zeigler.

Ändrar färg på pälsen


Familjen Zeigler hoppas kunna introducera nokotahästarna i Sverige som en lätthanterlig och användbar ras, lämpade för både dressyr och hoppning. Nokotan blir mellan 140 och 170 centimeter i mankhöjd och kan ha flera färger. En rastypisk färg är den svarta konstantskimmeln som ändrar färg över året, vinterpälsen är svart medan sommarpälsen är ljust grå.
- Faktiskt börjar de byta päls, det beror troligen på att dagslängden påverkar nu när dagarna blir längre, säger Emma Zeigler.

Tål minusgrader


Snön ligger nästan meterdjup över gården Granlund och temperaturen darrar runt 15 minusgrader men de amerikanska hästarna tycks känna sig helt hemma med klimatet. Vintern i North Dakota kan vara ännu hårdare, med yrande snö och temperaturer neråt 40 minusgrader. Hästarnas vinterpäls står bra emot kyla och de har dessutom gott om hovskägg som skyddar mot vass skare när de gräver i snön efter bete.

Leker i ladan


Som ett skydd mot vind och nederbörd har hästarna en lada att gå in i, men den fungerar inte riktigt som det var tänkt.
- De går mest in i den för att leka. Och när det är fara å färde så springer de ner på ängen där de kan se vad som händer, säger Emma Zeigler.

Emma och Seth Zeigler träffades som volontärer på Kuntz ranch utanför Linton i North Dakota. Här arbetar bröderna Frank och Leo Kuntz aktivt med avel och bevarande av nokotahästarna. På gården finns cirka 500 hästar som lever i mer eller mindre vilt tillstånd på 1?500 hektar.

Vill bevara


I samma område ligger Theodore Roosevelt National Park med ett 80-tal vilda hästar. Parkhästarna har större inkorsning av andra raser och skiljer sig från den hästtyp som bröderna Kunz och den ideella organisationen Nokota Horse Consevancy vill bevara.

Hela spektrumet


De tio hästar som nu finns hos familjen Zeigler har alla valts ut för att representera olika sidor av rasen.
- Vi ville ha med hela spektrumet, men viktigast är att de har ett bra sinnelag. Och genom att sprida hästrasen utanför USA hoppas vi kunna hjälpa till med att höja dess status, säger Emma Zeigler.Marianne Persson