Ett normalt år skulle Norge prydas i rött, vitt och blått på måndag den 17 maj. Självklart kommer flaggorna att hissas även i år men det storstilade firandet som våra grannar i väster är kända för uteblir, på grund av pandemin.
Viktigt med öppen gräns mot Norge
Nu inser vi hur sårbara vi är för en stängd gräns, skriver den värmländske riksdagsledamoten Kjell-Arne Ottosson (KD) inför den 17 maj.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
I det område i Värmland som jag kommer ifrån, nära riksgränsen mot Norge, har livet kraftigt förändrats av att gränsen har stängts. Ett normalt år skulle granplantorna i backen nu, eller veden skulle ha körts hem när vägarna bär. Tyvärr uteblir detta på många håll i området längs med riksgränsen.
Det är många, på båda sidor av gränsen, som för att komma till sina ägor måste köra in i grannlandet för att så åka in i hemlandet igen. Det är så det är. Det spelar ju ingen roll var vägen går, i alla fall inte i vanliga fall. Nu inser vi hur sårbara vi är för en stängd gräns.
Man kan dock fråga sig vad det farliga är ur smittosynpunkt när jag går i min ensamhet på hygget för att plantera nya granplantor, för vem är jag farlig då?
När jag sitter i min traktor och kör hem veden som helst skulle ha varit kapad och kluven för längesen, för vem är jag farlig då?
Nej alla dessa restriktioner, som dessutom ändras stup i kvarten, är verkligen inte bra för varken skogsbruket, värmen i vinter eller grannsämjan. Det har med all önskvärdhet blivit tydligt att det är onaturligt med stängda gränser.
Inför kommande kriser har vi som rikspolitiker ett jobb att göra. I Norden bör vi bli bättre på att agera gemensamt och därmed kunna ha öppna gränser. Det är bäst för alla, även för den lilla granplantan.
Kjell-Arne Ottosson (KD)
Riksdagsledamot från Årjäng
Arbetande ersättare i Miljö- och jordbruksutskottet
Ledamot i Nordiska rådets svenska delegation