facebooktwittermail

”Vi måste hitta ett lagom antal idisslare"

Vi behöver hitta ett ”lagom” antal idisslare som levererar flera nyttor samtidigt som jordbruket bidrar till att nå våra gemensamma klimatmål, skriver flera forskare på ATL debatt.

Arkivbild.
Arkivbild. FOTO: ANDERS FÄLLMAN

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Vi når inte fram till kloka lösningar för framtidens jordbruk och matförsörjning genom att stirra oss blinda på siffrorna från enstaka klimatberäkningar. Så långt är vi eniga med Gunnar Rundgren, som i en debattartikel skrev om svenska kors metanutsläpp.

Förutom att beräkningarna kan falla olika ut, till exempel beroende på metodval och dataunderlag när det gäller lustgasutsläpp och biprodukter som läder och inälvor, måste vi minnas att klimatfrågan bara är en av flera viktiga frågor.

Djur kan göra nytta i jordbruket, både som landskapsvårdare och genom att producera mat från biprodukter, naturbete och åkerareal som mest lämpar sig för vall. Faktum kvarstår att de metanutsläpp som dessa djur orsakar påverkar vårt klimat.

Även om Gunnar Rundgren har rätt i att metan och koldioxid har olika livslängd i atmosfären så bidrar minskade metanutsläpp till temperatursänkning. Detta är ett fysikaliskt faktum som gäller oavsett vilken metod som används för att jämföra olika gaser.

Metan bryts ned på cirka 10 år, medan en betydande del av koldioxidutsläppen finns kvar i tusentals år. Detta innebär i stora drag att konstanta koldioxidutsläpp ackumuleras i atmosfären och bidrar till ytterligare uppvärmning, medan metanutsläppen måste öka för att orsaka ytterligare uppvärmning. Men det innebär samtidigt att konstanta metanutsläpp ger en bibehållen temperaturhöjning jämfört med om utsläppen inte ägt rum.

Fortsatta metanutsläpp upprätthåller en förhöjd global medeltemperatur som redan i dag orsakar stora skador världen över, med samhälleliga kostnader som följd. Om vi däremot minskar metanutsläppen så minskar dessa skador.

Det är en oerhörd utmaning att nå både svenska och internationella klimatmål. Utsläppen måste minska flerfaldigt snabbare än de ökade under 1900-talet. Ska vi ha en rimlig chans att nå målen behöver utsläppen minska i alla sektorer, även lantbruket. Frågan är då vilka utsläpp som ska minska.

Gunnar Rundgrens resonemang kokar ner till att vi inte behöver se metanutsläppen från de svenska korna som ett klimatproblem eftersom vi i Sverige historiskt orsakat ännu större metanutsläpp från idisslare. Ska ett land som historiskt haft högre metanutsläpp än andra länder få rätt att släppa ut mer metan just bara av den anledningen? Kanske är det snarare så att naturförutsättningar, biologisk mångfald och kulturarv bättre motiverar idisslarna i svenskt jordbruk?

Å andra sidan förs idisslarnas viktiga roll för fattiga bönder i andra länder ofta fram.

Hur metanutrymmet ska fördelas är ingen lätt fråga och kräver en helhetssyn och att vi inte blundar för problem, även då de skaver.

Ett komplement till livscykelanalys är att modellera hela livsmedelssystem, inklusive kopplingen mellan växtodling och djurhållning, för att synliggöra och förstå betydelsen av bra växtföljder och djur på den plats där de gör mest nytta.

Till skillnad från livscykelanalys försöker man inte isolera produkter utan förstå helheten. Sådana beräkningar blir allt vanligare inom forskningen och visar på flera möjliga nyttor med idisslare, till exempel att en måttlig mängd djur kan bidra till ett effektivt utnyttjande av biprodukter och bevarande av biologisk mångfald genom hävd av betesmarker, samtidigt som vall i växtföljden skapar flera välkända miljönyttor.

Även om idisslare har flera fördelar jämfört med andra djurslag i jordbrukssystemet så kvarstår målkonflikten med deras klimatpåverkan.

Vi behöver diskutera vidare för att hitta ett ”lagom” antal idisslare som levererar flera nyttor samtidigt som jordbruket bidrar till att nå våra gemensamma klimatmål. I den diskussionen kan de svenska idisslarnas metanutsläpp inte ignoreras.

Johan Karlsson

doktorand djurens roll i livsmedelssystemet, SLU

Elin Röös

lektor miljösystemanalys livsmedel, SLU

Rasmus Einarsson

forskare växtnäring i jordbruket, Chalmers

Cecilia Sundberg

lektor bioenergisystem, SLU, och forskare, KTH

Martin Persson

docent, fysisk resursteori, Chalmers

Christian Azar

professor, energi och miljö, Chalmers