Vi måste diskutera TTIP

Mitt i röran med Grekland kom en annan nyhet från Europaparlamentet som vi inte reagerat lika mycket på. Man röstade för att gå vidare med TTIP, frihandelsavtalet mellan USA och EU. 

Ökad frihandel mellan de två supermakterna är i grunden en bra idé som kommer kunna lyfta tillväxten för företag på båda sidor Atlanten, men det finns också känslighet i frågan, särskilt när det gäller jordbruket.

När det kommer till maten vi äter och producerar finns det ofta mycket åsikter, värderingar och starka känslor kring vad som känns rätt. I Europa är vi oroliga för att amerikansk mat har mer kemikalier, GMO och annat ”onaturligt” och att de kommer dumpa priser.

Amerikanarna är nervösa de också men för det motsatta, Europa har efter utbrottet av galna kosjukan på Irland ett rykte om sig, att kött inte är säkert att äta, att man inte använder ”tillräckligt” med kemikalier och mediciner. Om man ska dra argumenten till sin spets.

Alla länder tenderar att tycka att just den egna maten är den bästa. Trenden med närodlat är stor i hela västvärlden, där alla lyfter fram den egna livsmedelsproduktionen som den säkraste och mest etiska.

Den här oron syns i exempelvis lantbrukares attityd. När ATL i förra veckan ställde en fråga på hemsidan om vad man trodde TTIP skulle innebära tydde röstandet på en övervägande negativ inställning.

Vi bör heller inte ignorera invändningar och kritiska frågeställningar. Frihandel höjer på sikt välstånd och tillväxt. Sverige är ett mycket exportberoende land. Det är faktum som är bevisade flera gånger om. Det innebär däremot inte att det inte kan finnas förlorare på frihandel på kort sikt och att enskilda aktörer kan bli utslagna, eller att vissa sektorer är känsligare än andra.

För frihandelns egen trovärdighet måste vi våga ta diskussionerna även om de svåra frågorna. Vi måste se och erkänna att exempelvis lantbrukssektorn inte bara handlar om att framställa så billigt kött som möjligt utan att det finns flera parametrar att ta hänsyn till.

Som värdet av egen matproduktion i ett land i fall av krig, varför vi behöver öppna landskap för mångfalden, djurskyddet, och så vidare. Frågor som dessa bör tas på allvar i förhandlingar om villkor för avtalet.

Att ett litet maskinföretag kan börja sälja reservdelar till den amerikanska marknaden utan att behöva betala och krångla med ytterligare märkningar och certifikat, att svenskt mathantverk kan bli exklusiva varor på den amerikanska konsumentmarknaden, det är exempel på varför ett frihandelsavtal har potential och varför vi i långa loppet inte ska vara rädda för en mer öppen värld.

Men visst finns även känsliga frågor, de bör hanteras med den försiktighet som är motiverad. För frihandelns egen skull.