Johan Karlsson med flera skriver i en replik till min debattartikel att de är eniga i att det finns uppenbara svagheter i livscykelanalyserna och att dessa kan behöva kompletteras med andra sätt att analysera livsmedelssystemet på. De bekräftar också att det gängse sättet att räkna om metan till koldioxidekvivalenter inte ger en korrekt bild av metanets klimatpåverkan. Däremot drar de andra slutsatser av detta än vad jag gör.
Vi kan med gott samvete ha kor i Sverige
Om Sverige lyckas med avvecklingen av de fossila bränslena kan vi med gott samvete fortsätta att ha kor i den omfattning vi har i dag, skriver Gunnar Rundgren i en slutreplik i debatten om antalet kor.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Det är sant som de säger att om vi minskar antalet kor kan vi minska metanutsläppen och därmed bidra till en momentan temperatursänkning. Men det är lika sant att det nuvarande antalet kor i Sverige kan bibehållas utan att de leder till någon som helst ökning av metanhalten i atmosfären och därmed ingen temperaturökning (från metanet, de andra växthusgaserna är annorlunda).
Trots att båda påståendena är sanna ger de mycket olika bilder av lantbruket och matens roll i klimatpolitiken. Men båda bilderna är bättre än den nu dominerande bilden som skapats av just de klimatberäkningar som jag kritiserar och som lantbrukets egna organisationer använder.
Författarna menar att vi behöver fördela rätten till metanutsläpp i olika delar av världen. Sverige utmärker sig dock inte med stora metanutsläpp från kor.
Vi har 0,14 nötkreatur per person jämfört med världsgenomsnittet på 0,2 nötkreatur per person. Om vi lyckas med avvecklingen av de fossila bränslena, som släpper ut mycket mer metan än alla världens kor, får vi en kraftig minskning av metanutsläppen på köpet.
Vi kan med gott samvete fortsätta att ha kor i den omfattning vi har i dag.
Gunnar Rundgren
Författare, konsult och småbrukare