facebooktwittermail d

”Borde vi inte känna mer matångest?”

Världens livsmedelsförsörjning är bräckligare än utbudet i varuhusen lett oss att tro. 

En ensam mjölpåse ligger kvar på en annars tom butikshylla.
Räcker maten i världen? FOTO: JEPPE GUSTAFSSON/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Utblick är ledarsidans vinjett för skrivna utblickar. Här skriver gästande eller fasta skribenter från nära och fjärran för att vi ska lära oss mer om världen.

Klimatångest är det många som har. Vi som har matångest, eller i alla fall är bekymrade över livsmedelsförsörjningen, är sannolikt färre. Än så länge. Risken finns att vi blir fler.

Jordbrukspolitiken kommer att prövas de närmsta åren. Åtgärder behövs för att öka livsmedelsproduktionen och mota matångesten i grind.

Världens livsmedelsförsörjning är bräckligare än utbudet i varuhusen lett oss att tro. Framför allt är vi beroende av diesel, växtskyddsmedel och konstgödsel för att ens ha en chans att producera all mat som behövs. Ekologisk produktion i all ära men hälften av världens livsmedelsproduktion är idag beroende av mineralgödsel, enligt EU-kommissionen.

Rysslands invasion av Ukraina visar livsmedelskedjans svaga länkar. EU och andra länder är beroende av rysk olja och gas, för att framställa konstgödning och diesel, och det har lett till en kostnadschock.

Det är inte helt givet att skördenivåerna kan hållas uppe kommande säsong om inte priserna på insatsvarorna minskar. Gödningspriset har nu fallit tillbaka något och det går att prissäkra skörden till priser som göra att kalkylen ser bra ut på pappret, men problemet är att hantera risken i odlingen.

Om många gårdar drar ned på odlingen och bara odlar de bästa jordarna, där skörden är säkrast, kommer det summera till betydande arealer inom EU. Snåla gödselgivor kommer också påverka kvaliteten. Det sista EU:s ekonomier behöver är mer inflationsdrivande livsmedelspriser till följd av lägre utbud.

Därför är det bra att EU-kommissionen tar initiativ för att säkra gödningsförsörjningen och en effektiv användning. Ny teknik möjliggör ett miljö- och resurseffektivt precisionsjordbruk.

Det handlar både om politisk vilja och nödvändighet. Världen nu har åtta miljarder människor och sedan tidigare har FN bedömt att livsmedelsproduktionen måste öka med 60 procent till år 2050. Men trots det verkar den politiska viljan på många håll vara inriktad på annat än att förse världen med mat.

Nederländerna, Kanada, Nya Zeeland och Irland försöker främst minska animalieproduktionen med olika skatter och restriktioner. Skälet till det är att reducera miljö- och klimatpåverkan. Med hänsyn till det kraftigt ökande behovet av mat borde sabotaget av världens effektivaste jordbruk inte vara särskilt högt prioriterat.

Men än så länge verkar klimatångesten trumfa matångesten. Fastän det nu mer än någonsin är nödvändigt att hålla två eller fler tankar i huvudet samtidigt.

Det är rimligare att exempelvis tvärt förbjuda privatflygplan eller kolkraft i syfte att hyfsa klimatutsläppen. EU:s jordbrukspolitik, som i stora delar verkat för minskad produktion, lär skifta fokus om vi får uppleva en livsmedelskris under nästa år.

I väntan på att pratmakarna och policyskaparna inser allvaret, kan ökad självhushållning i den egna trädgården vara en bra huskur för att lindra både klimat- och matångest.

Greger Ekman
Återkommande skribent på ATL:s ledarsida. Han bedriver jord- och skogsbruk i Gästrikland och är verksam som PA-konsult. Han är jur. kand. och tekn. kand. i skog- och träteknik.