”Det är vi som är allmänintresset”

Uppe bland tallkronorna hade aktivisterna satt upp en banderoll med texten ”allmänintresse före särintresse”.

De ville inrätta ett naturreservat på marken – i strid med markägarens vilja. Markägaren i fråga var luttrad.

2009 gjordes 71 hektar av hans mark till reservat, mot hans vilja. 2011 blev ytterligare 28 hektar av hans skog reservat, också den gången mot hans vilja. Och nu ville aktivister, kommuntjänstemän och politiker i armkrok göra samma sak igen.

Jag läste om den ansatta markägaren vid mitt första besök på ATL:s redaktion. Liknande fall har jag läst om tidigare. Det som fångade mitt intresse var inte bara den enskilde markägarens öde utan också perspektivet, journalistiken. Här fick markägaren komma till tals. Berätta om alla turer med myndigheter och tjänstemän och hur han fick ta strid för det som faktiskt är hans. Och om löften från makthavare och myndigheter som visade sig väga lätt. För att få rättmätig kompensation för ett av intrången fick han stämma staten i domstol.

Där och då kände jag att jag var hemma – trots att jag var i Stockholm. Och som tur väl var, kände nog också de som den dagen intervjuade mig för tjänsten som ledarskribent att jag var hemma. För nu några månader senare har jag hämtat ut både passerkort och dator på ATL.

Den där banderollen har också etsat sig fast.

Aktivister av olika slag vill ofta måla upp en konflikt mellan ett allmänintresse, som de själva representerar, och ett smutsigt särintresse, som bonden representerar. Åkrarna brukas fel. Skogen brukas fel. Korna rapar oss till undergång och snart är det slut med kantareller i skogen på grund av trakthyggesbruket, kunde man läsa i en ledartext i Aftonbladet nyligen.

Men mellan undergångsprofetior och fria fantasier glöms det ofta bort att det helt vardagliga brukandet av jorden i allra högsta grad är ett allmänintresse. Att det till en överkomlig kostnad finns virke för en vanlig familj att bygga ett hus av är ett allmänintresse. Att det finns näringsrik och god mat för mammor och pappor att ställa på bordet till sina barn är ett allmänintresse. Att hundratusentals människor får sin försörjning från brukandet av jorden är ett allmänintresse. För att inte tala om statens skatteintäkter. Ja, till och med att det finns dasspapper för aktivister, Aftonbladet-medarbetare och alla andra att torka sig där bak med för att upprätta en grundläggande god hygien, är ett allmänintresse som börjar med brukandet av jorden.

Alla kan bli bättre. Genom kunskap och beprövad erfarenhet kan inte bara tillväxten öka utan också hänsynen till naturen. Den tekniska utvecklingen kommer att hjälpa oss en bra bit på vägen. Även naturreservat har sin plats. Men om det är något som utgör allmänintresset så är det bondens värv. För allmänintresset, ja det är faktiskt vi.

Och ska jag ha någon linje i ATL, så är det att påminna om det.