”Underlätta för lantbruket att investera i bevattning”
Skogsbränderna som ödelade stora arealer skogsmark 2018 hade det goda med sig att vi nu är mycket bättre rustade att släcka skogsbränder. Under kommande torrår kan vi bokstavligen skörda frukterna på samma sätt av en investeringsfrämjande vattenpolitik för lantbruket.

Ledaren ger uttryck för ledarredaktionens uppfattning i en fråga. ATL:s ledarsida är partipolitskt obunden. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Torkan plågar Sveriges lantbrukare. Om det inte kommer rejäla regnmängder snart så kan 2023 gå till historien som ett värre torrår än 2018. Nu behövs en politik för att öka investeringarna i bevattningsanläggningar och dammar. Bevattningskapaciteten måste öka till nästa torrår.
Regeringen har tydligt visat att torkan är en prioriterad fråga. Det är bra, men det återstår att se vad de konkreta åtgärderna blir om läget förvärras.
Någon form att stödpaket lär det bli, så långt EU:s regler tillåter. Vi får inte glömma bort att lantbrukarna sett höga priser på insatsvaror och framför allt drabbats hårt av stigande räntor. Torkan riskerar att knäcka många gårdars ekonomi.
Ska vi öka den svenska självförsörjningen och livsmedelsproduktionen är varje gård viktig. På kort sikt behöver många gårdar stöd för att överleva. På lång sikt behövs investeringar som ökar odlingssäkerheten i ett föränderligt klimat.
Om lantbruket drabbas av torka vart femte år är det rimligt att på gårdsnivå börja fundera på om det går att bevattna åkrarna. Potatis- och specialodlingar klarar sig inte utan bevattningsmöjligheter. Det är dyrt och arbetsamt men många år helt nödvändigt.
Vatten är också en insatsvara. Vi har tekniken att lösa mycket av bevattningsbehovet. Efter ännu ett torrår bör den politiska viljan finnas. Det finns mycket att göra för att underlätta lantbrukets egna investeringar i dammar och bevattningsanläggningar.
Kostnaden lär i huvudsak drabba lantbruket. Ekonomiskt stöd kan dock vara ett bra sätt att få tillbaka en del av de pengar Sverige betalar till EU. Men om staten verkligen vill få fart på investeringarna måste det bli lättare att få nödvändiga tillstånd på plats.
Vattendrag och våtmarker är extremt viktiga biotoper med stor betydelse för många skyddsvärda arter. Att torrlägga åar med bevattningspumpar får naturligtvis inte ske. Men att torrlägga grävda dammar och anlagda våtmarker är inte alls orimligt, även om det innebär en miljöpåverkan.
Det finns ett stort intresse för att anlägga dammar, för att öka boendemiljöers attraktivitet och för jakt- och viltvården. Genom att uppmuntra anläggande av dammar och våtmarker kan bevattningskapaciteten öka, samtidigt som våtmarkerna gör nytta för djur och växter. Ett sätt att uppmuntra investeringar i multifunktionella våtmarker är att upphäva strandskyddet vid anlagda vatten.
För att göra uttag av mindre mängder ytvatten för bevattning krävs anmälan till länsstyrelsen. Större uttag kräver i regel tillstånd. Att ansöka om tillstånd är komplicerat och dyrt. Här finns en tydlig politisk uppgift. Utred möjligheterna att säkerställa svenskt lantbruks tillgång till moderna tillstånd för uttag av ytvatten för bevattning.
Det finns många gårdar som har bra förutsättningar för att bevattna sina åkrar. Det bör ligga i det större samhällsintresset att deras odlingspotential inte blir inlåst på grund av svåröverstiglig juridiska hinder och orimliga kostnader.
Torkan är ett gissel, men det går att lindra konsekvenserna av torkan genom bevattning.
Regeringen har efterlyst inspel till vad de kallar Livsmedelsstrategin 2.0. Här kommer ett inspel: Underlätta för lantbruket att investera i bevattning och dammar. Tänk igenom konsekvenserna av utrivningen av gamla dammar ur ett odlingsperspektiv. Och fundera på värdet av dämda vatten för brandberedskapen.
Skogsbränderna som ödelade stora arealer skogsmark 2018 hade det goda med sig att vi nu är mycket bättre rustade att släcka skogsbränder. De vattenskopande flygplan och helikoptrar som sedan dess förstärk brandbekämpningskapaciteten lönar sig mycket väl just nu. Under kommande torrår kan vi bokstavligen skörda frukterna på samma sätt av en investeringsfrämjande vattenpolitik för lantbruket – förutsatt att politikerna inte försitter tiden.
