”Varning för grön matematik”
Låt inte skogen bli nästa samhällsviktiga sektor som förstörs av de grönas fantasifulla matematik.

Ledaren ger uttryck för ledarredaktionens uppfattning i en fråga. ATL:s ledarsida är partipolitskt obunden. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Miljöpartiets språkrör Amanda Lind vill att avverkningsvolymerna ska minska med 15–20 procent men vill trots det inte tillstå att minskade avverkningsvolymer skulle leda till färre jobb inom skogsnäringen och skogsindustrin. Det framkom i Ekots lördagsintervju, där Amanda Lind nyligen var gäst.
Så här lät det i intervjun.
Programledaren Marcus Nilsson: ”Jag uppfattar inget svar på själva frågan här. Hur får du ihop den här ekvationen? Man ska avverka mindre i de nivåer som du nämner men du menar att det inte blir färre jobb?”
Amanda Lind: ”Det finns inget sådant direkt samband.”
Programledaren: ”Och det är där du inte har med mig. Jag förstår inte hur det går ihop då.”
Amanda Lind: ”Det finns inget sådant direkt samband. För att de jobb som framför allt har försvunnit i svensk skogsindustri i dag, det har ju handlat om att man haft mer effektiva metoder i hur man brukar skogarna. Färre som jobbar inom den delen. Den utvecklingen kommer ju antagligen att fortsätta. Och då är det ju på den industriella sidan. På förädlingen, det är där vi har den stora tillväxtpotentialen sett till arbetstillfällen.” (...)
Programledaren: ”Okej. Vi får se. Jag kanske inte riktigt hängde med. Vi behöver gå vidare här.”
Lika frågande till resonemanget är Skogsindustriernas VD Viveka Beckeman. I en uppföljande intervju med SR menade hon att hon ”inte riktigt [förstår] hur hon räknar” och fortsatte längre fram: ”För att företagen ska kunna vara lönsamma och investera behöver de tillgång på råvara. Drar vi ner på tillgången på råvara kommer inte företagen att vara lönsamma längre och då kommer de inte att kunna göra investeringar för att öka förädlingsvärdet. Tar vi bort tillgången på råvara kommer det inte att bli jobb någonstans i värdekedjan.”
Stöd för den uppfattningen är inte svårt att finna.
Danske Bank menade exempelvis i en analys 2024 att ett minskat uttag av 15 miljoner m3sk/år skulle leda till att sågverken tvingades minska produktionen av trävaror med cirka 25 procent, eller –4,4 miljoner m3, massa/pappersindustri skulle tvingas minska massaproduktionen med cirka 10 procent eller 850 000 ton och energiproduktionen skulle minska med motsvarande 17,5 TWh. Det skulle få konsekvensen att vart fjärde sågverk skulle slås ut, att två medelstora massa/pappersbruk skulle läggas ner och att Sverige skulle förlora energiproduktion motsvarande en fjärdedel av all svensk vattenkraft. Sysselsättningsmässigt skulle Sverige få 10 000 färre jobb.
Men klimatet då? Banken menade vidare att ökade avsättningar om 10 procent av den produktiva skogsarealen och en höjd slutavverkningsålder om 10–30 procent visserligen skulle öka kolsänkeeffekten kraftigt de första 15–20 åren men att efter 35–40 år skulle kolsänkan i stället bytas mot en kolskuld som ökar lika snabbt.
Summa summarum: Med MP:s skogspolitik får vi mindre långlivade produkter, mindre bioenergi, färre jobb och på sikt en ökad kolskuld. Inte särskilt klimatsmart.
Detta var 2024. Nu är tidpunkten ännu värre vald. Svensk skogsindustri genomgår nu ett stålbad orsakat av höga råvarukostnader, stark krona, dålig byggkonjunktur och ett mycket osäkert omvärldsläge. Varslen och uppsägningarna har den senaste tiden duggat tätt från sågverk, massabruk, fönstertillverkare och småhustillverkare i Husum, Årjäng, Enviken, Värö, Ransby, Mörrum, Mönsterås, Klevshult, Kroksjön, Sävjsö och nu senast i Mora.
När beskedet kom om att Siljanssågen i Mora skulle läggas ner fick vi en påminnelse om vad skogsnäringen betyder för många mindre orter runt om i landet. I lokal-TV intervjuades sågverksarbetaren Daniel Nordström som summerade vad sågen betytt för hans familj: ”Min första anställning var väl sommarjobb sommaren 1990. Jag var 15 år. Det är min farfars far, min farfar, min far och hans bröder. Och sedan jag. Så jag är fjärde generationen här.” Hur många fler ska gå Daniels öde till mötes om de gröna får bestämma?
Dessvärre är logik och ekonomi inte ett vaccin mot att politiska vanföreställningar blir konkret politik. Nej, snarare har de senaste decennierna varit en enda lång uppvisning i hur de mest fantasifulla resonemangen blivit en ledstjärna för landet.
Freden skulle vara för evigt – ända till dess att vi skulle rusta upp i panik.
Kärnkraften kunde lika gärna stängas ner i södra Sverige – till dess vi fick energikris och helt plötsligt hade flaskhalsar för kraftöverföring från norr till söder.
En rekordstor asylinvandring från andra sidan jordklotet skulle göra oss rika hette det – ända till dess att kostnader visade sig vara just kostnader och Åsa Romson (MP) stod på en presskonferens och lipade och fick förklara att verkligheten kommit i kapp.
Nu är det tydligen skogsnäringen som står på tur för att bli nästa samhällsviktiga sektor som ska förstöras av fantasifull matematik: Avverka mindre, behåll jobben!
Jag säger som Marcus Nilsson i Ekots lördagsintervju: Jag förstår inte hur det går ihop.
