facebooktwittermail d

Varnar för hästar som dumpas

Att hästar dumpas - det vill säga överges av sina ägare - är ännu inte så vanligt i Sverige. Men för den drabbade stallägaren kan konsekvenserna bli besvärliga.

På de brittiska öarna är problemen med dumpade hästar omfattande. Där lämnas hästar vind för våg i hagar och på öppna fält. I Sverige händer det också – men på ett mer subtilt sätt. Hästarna lämnas helt enkelt i händerna hos stallägare som inte vill ha dem.

Ulla och Tina Vierikko på Stall Tilla i Ärla utanför Eskilstuna vet. De har drabbats tre gånger de senaste åren. Första gången handlade det inte om dumpning, utan om att hästägaren försvann med sin häst.

– Det var 2012, då en travtränare stallade upp sin häst hos oss. En dag åkte han för att träna med hästen på en travbana och kom aldrig tillbaka. Det var en riktig blåsning på cirka 3000 kronor samt en hovslagarräkning, berättar Ulla Vierikko.

– Vi försökte få honom att betala, men han var försvunnen så det gick inte, fyller Tina i.

– Vi blev sedan noga med att skriva kontrakt med våra inackorderingsgäster, säger Ulla.

Det gjorde de när det var dags för en annan hyresgäst att flytta in i april förra året. Den ägaren ställde två hästar, Jocke och Totte, hos Stall Tilla.

– Då skrev vi kontrakt och tog deposition och allt gick bra i början. Sedan fick den ena hästen, Jocke, en inflammation och blev aldrig startklar för travet, säger Tina

Efterhand började betalningarna sina och till sist försvann ägaren helt. Han är ännu inte återfunnen, ingen vet vad som hänt med honom. Så där stod paret med två hästar och en skyldighet att hålla dem vid liv och i skick. Den som har hästen i sin vård är nämligen ansvarig för dess välbefinnande. Paret skötte också om hästarna.

– Vi kontaktade Länsstyrelsen i Sörmland och fick beskedet att de inget kunde göra. Men handläggaren frågade om hur hästarnas hovskick var – och det var utmärkt. Några veckor senare, när hovarna hade vuxit, gjorde Länsstyrelsen bedömningen att de skulle omhänderta hästarna eftersom hovvården inte fanns med i vårt kontrakt med ägaren, minns Ulla.

Vid det laget var den försvunne ägaren skyldig paret för två och en halv månaders hyra.

– Men smällen blev inte så stor eftersom han hade betalat deposition. Och om hästarna inte omhändertagits av Länsstyrelsen hade vi kanske fortfarande stått med hästarna. Vi hade inte kunnat sälja eller slakta dem eftersom de inte är våra hästar.

I det här läget tog polisen, efter omhändertagandebeslut av Länsstyrelsen, över ansvaret för hästarna och lät dem stå kvar hos Vierikkos. Men hästarna visade sig vara svårsålda, delvis beroende på bristande kommunikation mellan polisen och tänkbara mottagare.

– Så i oktober beslöts det att hästarna skulle slaktas, säger Ulla.

I sista stund var det en kamrat till paret Vierkiio som fick polisen och Svenska hästars värn att komma överens. Båda hästarna fick nya hem och lever nu ett bra liv i omställningshem i väntan på permanenta fodervärdar.

Familjen Vierikko har även råkat ut för ett tredje dumpningsförsök, där en person stallade upp en häst utan att äga den. Det var först efter en del besvär frågan gick att lösa.