”Världen blir beroende av Kina, men inte Kina av världen”

Det är den övergripande strategiska bilden som inte går att undvika när Kinas fokus på livsmedelssäkerhet kommer på tal. Kinas diktator Xi Jinping har bland annat sagt att ”livsmedelssäkerhet är det allra viktigaste i ett land”. Kina sitter också på stora delar av de globala reserverna av en rad livsmedel; som 69 procent av majset, 60 procent av riset, 51 procent av vetet och 37 procent av sojabönorna. 

Centrala regeringsdokumentet nummer 1 för i år handlade om livsmedelssäkerhet och Xi Jinping är bekymrad över fallande kinesisk självförsörjningsgrad som dippat ned till 65,8 procent 2020 (en nivå som hade fått LRF:s Palle Borgström att hjula av glädje om det hade varit Sverige). Värdefull kinesisk jordbruksmark har gått till industrier och stadsutveckling, men Kina försöker nu vända utvecklingen. Enligt kinesiska myndigheter har 170 000 hektar åkermark återtagits sedan 2021. I Sverige har åkermarken under samma period minskat med 8 000 hektar. 

En välvillig tolkning av Kinas prioriteringar är att konstatera att Kommunistpartiet blivit skrämd av försörjningsstörningarna under pandemin, och är rädd för social oro. Under Maos ”stora språng” kom svälten att bre ut sig i den hårdföra politikens fotspår. Hur många som verkligen dog i Kina under de här åren kommer aldrig gå att klarlägga helt, men troligen tiotals miljoner Något liknande vill inte Xi Jinping få på halsen, och diktaturen förstår att förutom repression behövs även bröd och skådespel. 

Den mer krassa tolkningen är att Kinas beroende av livsmedel, bland annat av amerikanska sojaböner är en sårbarhet. 

Kinas strategi är övertydlig, man vill bygga in beroende av Kina i andra länder samtidigt som landet jobbar på att sitta med så få egna strategiska beroenden som möjligt. På så sätt kan Kina uppnå det som militärfilosofen och generalen Sun Tzu (cirka 540 f.kr - cirka 496 f.kr) beskrev som ”överlägsen skicklighet består i att bryta fiendens motstånd utan att strida.” 

Världen blir beroende av Kina, men inte Kina av världen; i alla fall inte lika beroende. Det ska pressa andra till eftergifter och ytterst underkastelse. Och det bästa för Kina är att det sker under frivillighet och en tro att det är ömsesidig vinst, ända fram tills det inte är det. 

Men blott Sverige svenska krusbär har. Livsmedelssäkerheten är fortsatt nedprioriterad, jordbruket pressas hårt och alla bara väntar på en utredning, en strategi eller något annat som ska hända sen. Och Ingrid Peterssons utredning om en ny livsmedelsberedskap har fått förlängt uppdrag och ska nu redovisas senast 31 januari 2024.