Vi som skriver detta har i många år varit aktiva i motståndsrörelsen mot varg i bebyggda trakter och vill nu ställa följande fråga till de av vargen drabbades organisationer: Är det nu inte dags att acceptera fakta? Nämligen att Naturskyddsföreningen med flera har lagstöd för sina överklaganden och att Sveriges regering och riksdag inte kan bortse från ingångna internationella avtal.
Sverige liksom andra EU-medlemmar har anslutit sig till tre bindande överenskommelser om att skydda utrotningshotade habitat och arter. Dessa är Art- och habitatdirektivet, Bernkonventionen och Århusöverenskommelsen. I Art- och habitatdirektivet är vargen klassad som strikt skyddad.Läser vi i dessa dokument vad som gäller för strikt skyddade arter, finner vi att populationsbegränsande jakt är klart förbjuden. Endast viss begränsad skyddsjakt kan beviljas av myndighet.Svenska regeringar har sedan 2010 med stöd av de svenska jägareförbunden och i viss mån Naturvårdsverket försökt åstadkomma populationsbegränsande licensjakt på varg. Bara tre år av sex har man lyckats genomföra jakten på ett mindre antal vargar.Bevarandesidan har oftast lyckats stoppa jakten genom överklaganden och genom hot om att gå till EU-domstolen. Efter alla dessa turer framgår det klart att denna väg inte är framkomlig för populationsbegränsning av vargbeståndet.I år får vi bortåt 200 nya valpar, 50 föryngringar. Bara att hålla stammen konstant nivå skulle kräva att cirka 150 vargar tas bort. Detta kommer aldrig att vara möjligt med nuvarande Art- och habitatdirektiv.Det är djupt ohederligt både mot väljare och mot jägareförbundens medlemmar att fortsätta denna låssaslek - att ”licensjakten” är lösningen på problemet. Människor vet att det är vargen som kommer att öka i antal för varje år.Är det inte nu dags att ändra strategi och att alla drabbade naturbrukare och politikerna börjar jobba med den verkliga frågan, att få en ändring till stånd av vargens skyddsgrad i Art- och habitatdirektivet? Det kommer inte att bli lätt och det kommer att ta tid. Men det är ett kristallklart mål som alla kan förstå och ställa sig bakom, om vi driver frågan rätt.Ett lämpligt sätt att tackla uppgiften kunde vara att driva ett gemensamt projekt med deltagande från de olika drabbade intressegrupperna både inom Sverige och i andra drabbade länder. Då med ett enda mål – att få till stånd en nedklassning av vargens skyddsgrad för att möjliggöra lokal förvaltning.Nu gäller det att få alla krafter i Sverige och övriga drabbade länder att enas kring denna uppgift så att varje land självt kan förvalta vargstammen anpassat till övriga behov.Vi vill med detta öppna brev uppmana alla berörda organisationer – jägareförbunden, LRF, Fåraveln, Fäbodbrukare, hundklubbar, hästnäringen med flera – att börja samarbeta kring att få till stånd nödvändiga ändringar av Art- och habitatdirektivet.Mats PerssonFd utvecklingschef Ericsson AB
Gunnar Jakobsson
Fd produktionsledare