facebooktwittermail d

”Vansinnet slår mot finländskt lantbruk”

De klippta banden till Ryssland har också sina följder för finländskt jord- och skogsbruk. Putins krig var det sista någon behövde, skriver Tom Forsman i en krönika.

Finlands flagga vajar ovanför havet.
Jordbruksministern Jari Leppä (Centern) har lovat att göra allt för att ordna så att säsongsarbetare kan komma till Finland, skriver Tom Forsman i en krönika. FOTO: WIKTOR NUMMELIN/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Att Rysslands vansinniga anfallskrig mot Ukraina är en mänsklig katastrof med oöverskådliga följder behöver väl inte påpekas.

Utöver dessa finns också en del krassa realiteter med anknytning till finländskt jord- och skogsbruk som måste lösas, och det väldigt snart. Som exempelvis att många finländska jordbruksföretag är beroende av ukrainsk säsongsarbetskraft.

På årsbasis behöver finländska primärnäringar 16 000 säsongsarbetare, och en stor andel av dem brukar komma från Ukraina. Framför allt gäller det bärodling. De senaste två åren har coronarestriktionerna vållat problem. Nu är problemen av en helt annan art.

Jordbruksministern Jari Leppä (Centern) har lovat att göra allt för att ordna så att säsongsarbetare kan komma till Finland. Han ser det även som en möjlighet att hjälpa ukrainare. Bärodling kan tyckas vara en petitess i sammanhanget, men för många finländska företag är problemet ytterst påtagligt.

De klippta banden till Ryssland har också sina följder för finländskt jord- och skogsbruk. Putins krig var det sista någon behövde, och det gäller även ett ekonomiskt krisande finländskt jordbruk. Redan handelsstoppen vid annekteringen av Krim 2014 hade kännbara följder bland annat i form av utebliven export österut.

Det finns ingen som skulle vara kritisk till att sanktionerna införs – tvärtom. Men de medför problem som måste lösas. Bland annat ser det ut som att ett omdiskuterat miljöbeslut måste omprövas tillfälligt. Det handlar om bränntorven, som Finland länge försvarade som ett ”förnybart” bränsle, men som nu fasas ut.

Att ersätta torv med träbränsle, främst i fjärrvärme, har visat sig vara lättare sagt än gjort. Det är delvis svårt för de större värmeverken att få tillräckligt stora volymer skogsflis. Delvis blir priset på flis också – enligt köparna – högt. När det var som kallast i vinter levererade torvproducenter som inväntat slutet för sin verksamhet plötsligt torv med full fart. Detta trots dyra utsläppsrätter.

Nu går vi visserligen mot vår och värme, men här kommer Ryssland in i bilden. Omkring en femtedel av den skogsflis som bränns i Finland importeras från Ryssland. Orsaken är priset, som indirekt också sätter ett pristak på inhemsk råvara. Eftersom gigantiska mängder inhemsk skogsflis inte kan trollas fram över en natt, befaras nu bränslebrist om, eller när, det blir stopp för virkeshandel över östgränsen.

Från regeringshåll sägs nu att det i första hand blir torv som ska garantera försörjningen i Finland vid ett importstopp. Det andra alternativet är olja. I klimathänseende och med svenska ögon sett ter sig detta antagligen absurt. Finland har i detta avseende kört in i klimatomställningen med förbundna ögon.

Vi väljer inte våra grannar. Men vi behöver inte heller göra oss beroende av grannen. Särskilt inte om han råkar vara en vettvilling som är beredd att bränna sina grannars hus för egna syften.

Tom Forsman

Tom Forsman är jordbruksreporter på Vasabladet, Finland.

Läs mer om kriget i Ukraina:

Dieselpriset rusar – dagsaktuella priser hittar du här

Mer biogas ska minska beroendet av rysk energi

Fodermajs bristvara när Ukraina inte exporterar

Kriget leder till högre virkespriser

Du hittar hela ATL:s Ukrainabevakning här