”Inte bara julmaten ska vara svensk”

På min arbetsplats äter alla svenskt. Särskilt viktigt är ursprunget för kött, mjölk och ägg. Kylskåpet i lunchrummet visar bara svenska flaggor på förpackningarna och när matpreferenser ska anmälas på möten skriver vi svegan, det vill säga att bara äta svenskt kött.

Självklart är maten svensk när vi själva arrangerar konferenser. Men jag har noterat att när det kommer till andra produkter från våra djur är vi inte lika nitiska. 

Merinoullen i koftan kommer (visserligen från mulesingfria får) från Nya Zeeland och lädret till skorna vet jag inte alls ursprunget på.

Varför är det så? En anledning är nog utbudet.

Det är svårt att få tag på svensk ull och svenskt läder (svinläder finns inte alls eftersom grisarnas hudar inte tas tillvara i svensk slakt). Och så är nog priset en viktig avgörande faktor.

Det är så klart mycket dyrare med svensktillverkat. Men jag tror främst att det beror på okunskap och omedvetenhet. Det här är saker som vi inte ens tänkt på och därför är det glädjande att fler och fler företag nu lyfter den svenska ullen.

Från att ha varit livsviktig för självhushållningen på svensk landsbygd genom århundraden har svensk ull blivit något som bara kastas. Enligt Svenska Fåravelsförbundet bränns och slängs varje år över tusen ton svensk fårull. I stället importerar svenska textilföretag ull för flera miljoner kronor. Men nu verkar vinden vända.

Stora kända svenska modeföretag (eftersom jag jobbar på statlig myndighet ska jag inte göra reklam och nämna några namn) har numera kläder tillverkade av svensk ull i sina sortiment. 

Ibland står till och med landskapet utsatt, som till exempel ett foder som gjorts av överbliven ull från Gotland. Och om man letar lite finns det faktiskt företag som fortfarande garvar svenskt läder som sedan används till de få svensktillverkade skor och väskor som fortfarande produceras här.

Är det inte dags för oss medvetna konsumenter att tänka ett steg längre och inkludera även andra animaliska produkter än livsmedel till våra köpvanor? På köpet får vi då en produkt som kommer från en tillverkning som ofta är miljö- och klimatmässigt att föredra och som är tillverkad under schyssta arbetsförhållanden och från friska djur med låg antibiotikaanvändning och god djurvälfärd.

Dessutom är skinn och ull en biprodukt eftersom det är köttproduktionen som är det primära inom svensk animalieproduktion. Ett viktigt inlägg i debatten om det är etiskt att använda produkter från djur. Är det inte bättre och värdigare att djurens skinn och ull hamnar i våra hem än på tippen eller i förbränningsugnen?

Och visst är det bra att gynna svenskt hantverkskunnande och skapa fler arbetstillfällen på landsbygden? Något att tänka på nu i juletider. Inte bara julbordet ska ha svensk ursprungsmärkning utan även klapparna. Tycker jag.