Våga ta tag i gårdsförsäljningen av vin

Nyligen rapporterade ATL om en svensk småskalig försäljare av vin, Arilds vingård, som har kommit på ett sätt att sköta sin gårdsförsäljning. Man sätter helt enkelt upp ett företag i Danmark som gården kan exportera till, för att sedan skicka tillbaka vinerna till Sverige igen. Först då kan varorna hämtas ut av deras kunder.

När världen blir mer global, och handel och rörlighet ökar så tjänar enskilda länder allt mindre på att försöka upprätthålla strikta gränser och förbud. Reglering av import av alkohol är ett exempel, som ironiskt nog i det här fallet blev en del av lösningen för vingården.

En av ägarna kommenterade det hela med ”vi borde inte behöva göra det här”, och det är inte svårt att hålla med henne. Uppenbarligen är ju lösningen för dem att utnyttja ett kryphål, men det görs för att komma runt det faktum att vi har en orimlig syn på gårdsförsäljning av svenskproducerade drycker.

Ingen skulle kunna tala om fransk mattradition utan att nämna deras viner och torra cider. Ingen skulle berätta om livsmedel i Tyskland utan att inkludera de småskaliga bryggerierna. I Sverige är drycken dock fortfarande ett eftersatt område, fram till nyligen hade vi ingen dryckesakademi som tar även mathantverket kring drycker på allvar.

En av anledningarna till varför det har varit svårt för småskalig dryckesproduktion att utvecklas i Sverige är den moralistiska synen på alkoholmonopolet. Själva existensen av svensk alkoholhaltig dryck som inte är lättsåld starksprit verkar ses som ett hot mot Systembolaget.

Det är svårt att skapa intresse för att anordna besök och turistverksamhet på en vingård utan att besökarna ens har möjligheten att köpa med sig en flaska. Få verksamheter kan byggas upp under sådana förutsättningar. Nu har dessutom Systembolagets regler ändrats, vilket gör det ännu svårare för små producenter att ens få vara en del av beställningssortimentet.

I förra regeringen ville centerpartiet ge gårdsförsäljningen en chans, genom att införa testområden. När den nya regeringen tillträde drog man dock genast tillbaka förslaget. Den nya folkhälsoministern Gabriel Wikström har snabbt visat att han på många områden tror mer på förbud än på vuxna människors självbestämmande.

Argumentet att alkoholmonopolet kommer att hotas och ungdomen förfalla av att 15 gårdar i Sverige får chansen att sälja vinflaskor för 300 kronor styck till matentusiaster känns fortfarande mycket svagt. Man har inte kunnat peka på någon forskning som stödjer ett sådant samband.

Regeringen borde våga tänka om kring gårdsförsäljningen, Centerpartiets förslag var förnuftigt och kan få en chans till. På så viss skulle man ge en intressant och växande gren inom det svenska mathantverket en realistisk chans.