Omodernt och ojämställt med fideikommiss

1686 stiftades en lag som gjorde det möjligt att hålla samman större egendomar genom att inte splittra dem vid arvskiften.

Lagen har inneburit att samlingar av historiskt, kulturellt och vetenskapligt värde har kunnat bevaras för framtiden, likaså byggnader och jordbruksmark. Värden som annars kunde ha splittrats upp och tappat i värde vid ett arvskifte.

I dag förknippas fideikommiss oftast med den högst otidsenliga arvsrätten som ger den äldste sonen en obegriplig fördel framför övriga syskon. Historiskt har fideikommiss dock både kunnat skapas och ärvas av kvinnor så någonstans under den 300-åriga epoken blev Fideikommisslagen en ojämställd lagparagraf.

Att inte ha fri nyttjanderätt och beslutanderätt över sin egendom, då fideikommiss inte tillåter detta, är också en förlegad syn på hur entreprenörer kan driva sina företag. Det kan ibland åstadkomma en situation, med en ofrihet i ekonomiskt handlingsutrymme, som kan driva upp arrenden.

Förändringar i detta regelverk mot ett mer marknadsmässigt företagande måste gå att göra utan att historiska kulturarv går till spillo.

Riksdagen beslutade 1963 att avveckla Fideikommisslagen och gav staten möjlighet att i undantagsfall lösa in egendom för att förhind­ra att värden går förlorade.

Dock kan regeringen välja att efter ansökan av fideikommissarien tillåta fortsatt drift av fideikommiss. Ett sådant ärende ligger på regeringens bord just nu.

Vad tänker den feministiska regeringen göra? Fortsatt avveckling av en omodern fideikommisslag eller fortsatt patriarkal arvsrätt?

Helena Vilhelmsson (C), riksdagsledamot Örebro, vice ordförande Centerkvinnorna

Anna Gunstad Bäckman, Centerkvinnorna Västmanland