facebooktwittermail d

Johan Larsson: ”Vad händer om skogsbruket verkligen bromsas?”

Föreningen Skogens generalsekreterare Johan Larsson skriver i en utblick om EU:s förslag om att begränsa det svenska skogsbruket.

FOTO: FÖRENINGEN SKOGEN

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Utblick är ledarsidans vinjett för skrivna utblickar. Här skriver gästande eller fasta skribenter från nära och fjärran för att vi ska lära oss mer om världen.

I skogsdebatten anser alla sidor att de har rätt och jag tror att många längtar efter en nyanserad röst som bryter dödläget. Då dyker en joker upp: EU. Förvisso med kraft i rösten, men var finns nyansen?

Vi får höra att vi inte ska bruka vår skog som idag, att konsekvenserna för klimat och biologisk mångfald är för stora, men vi får inte hela bilden. Vad händer om skogsbruket verkligen bromsas av att färre och mindre hyggen tas upp?

Låt oss leka med tanken. Vi kommer se positiva effekter som mindre körskador och mindre påverkan på vatten. Den biologiska mångfalden blir troligen större – även om det knappast är någon kvickfix. En trivial, avverkningsmogen granskog har vanligtvis ingen stor mångfald. Men visst kommer den senare, när åren skapat en ”gammelskog”.

Och klimatet? Vi har ju knappast någon egen erfarenhet av att blidka det genom skötselinsatser, så vi får lyssna på expertisen. Det måste även EU göra. Kruxet är att forskningen säger olika saker. EU har valt att lyssna på dem som säger att färre hyggen ger en kortsiktigt effektiv kolsänka. Ett slags kvickfix – men, hur är det egentligen?

I januari publicerade Peter Högberg och 24 andra forskare en rapport om hållbart skogsbruk med titeln ”Sustainable boreal forest management – challenges and opportunities for climate change mitigation”. Där ingår en studie av förmågan att lagra kol i skog inom det boreala barrskogsbältet, där Sverige ingår. Intensivt brukad skog har jämförts med skog där det bedrivs lite skogsbruk eller inget alls mellan 1990 och 2017. Där läser vi:

”Kolförrådet i de mest intensivt brukade boreala skogslandskapen ökar, medan det är relativt oförändrat i mindre intensivt brukade skogar. Där har förlusterna av kol vid skogsbränder i stället varit betydande.”

De växande brukade skogarna binder alltså mer än de obrukade, trots ökande avverkningar med åren. Förklaringen är enligt forskarna att tillväxten är större i yngre, välskötta skogar som drabbas av färre skogsbränder. I skog med höga ekonomiska värden är brandbekämpningen bättre.

Den här rapporten är bara en av flera orsaker till att vi känner oro över EU:s iver att bromsa det nordiska skogsbruket. På Föreningen Skogen märker vi att detta är en genuin och utbredd oro bland skogsägare.

För egen del oroas jag nästan mest över det som kan inträffa i senare led – och det snabbt. Jag syftar på byggindustrins råvarubehov. När trä blir en bristvara ökar stål och betong. Det pågår förstås klimatarbete även i dessa branscher, men frågan kvarstår: Hur blir det med den kortsiktiga kolsänkan? Den frågan ger mig klimatångest.

Och vad händer med vår utvecklingskraft om vi inte får avverka vår skog? Företag på landsbygden som vill använda skogen som kapitalresurs i sitt utvecklingsarbete? Vad händer med alla som jobbar i skogsbruket?

Har vi verkligen tänkt igenom detta, EU? Vi har inte råd att genomföra kortsiktiga lösningar som sedan tar årtionden att rätta till. Det kan ju inte vara alldeles lätt att få en byggindustri som ställt om till andra material att återgå till trä. Och när stående skog inte visar sig vara den utlovade kolfällan, hur ska vi få fart på en delvis avvecklad skogsnäring? Nästa gång EU pratar om att stoppa delar av vårt svenska skogsbruk: Ge oss en konsekvensanalys! Och beakta även forskningsresultat som inte passar in i den förutbestämda mallen.

Men allra helst: Låt oss fortsätta utveckla vårt skogsbruk och återbeskoga. Låt oss utveckla miljöhänsynsarbetet ytterligare och använda mer av virket till byggande. Min övertygelse är att det är bättre för det långsiktiga klimatarbetet än att förbjuda avverkning.

Och i stället för att utmåla skogsnäringen som ett problem, prata om dess möjligheter. Då kan vi locka – och inte skrämma bort – kompetenta nya medarbetare. Om vi fortsätter att vårda vår förnämliga kompetens inom industri och forskning kan vi få ännu mer klimatsmarta produkter från skogen.

Jag vill att vi tillsammans tar ansvar och att vi faktiskt gör åtgärder som är långsiktigt hållbara. Förnybar råvara borde vara en del av lösningen. Bespara oss en ogenomtänkt kvickfix!

Johan Larsson

Johan Larsson är skogsmästare, skogsägare och Föreningen Skogens nya generalsekreterare med skoglig erfarenhet från myndighet, näringsliv, organisation och inte minst familjeskogsbruk.