I ATL:s ledare 7 mars ”Hur Brasilien blev världens största livsmedelsexportör” hyllas den brasilianska sojautvecklingen på ett okritiskt sätt. De ekologiska och sociala konsekvenserna missades tyvärr helt, vilka jag tar upp här.
Cerrado, den brasilianska savannen, har en vegetation som är en mosaik av gräsmarker, buskskogar och lågväxande träd. Genom Cerrado rinner många floder som är viktiga färskvattenmagasin. Artrikedomen är mycket stor, många växt-och djurarter är knutna specifikt till Cerrados ekosystem, om dessa försvinner hotas arterna. Cerrado beskrivs ibland som vildmark, men är sedan lång tid tillbaka hemvist för ursprungsbefolkningar; indianer och småbönder som bedriver extensiv betesdrift, småskaligt jordbruk och nyttjar naturresurserna genom fiske och samlande av nötter och frukt.
Under kort tid har nästan hälften av Cerrados yta omvandlats till betesmarker för köttproduktion och åkermark, där sojan dominerar på grund av ökande global efterfrågan, särskilt från Kina. Markomvandlingen pågår nu i den norra delen, i ett område benämnt Matopiba (i fyra delstater).
Medan avverkningen av Amazonas regnskog får stor internationell uppmärksamhet, har uppodlingen av Cerrado hamnat under radarn. Knappt hälften av regnskogsarealen i Amazonas är idag skyddad av brasiliansk lag. Endast runt 10 procent av Cerrados yta åtnjuter samma skydd.
Odlingssystemet som utvecklas i Cerrado är storskalig sojaodling i monokultur. Man grödväxlar ofta med majs genom ”dubbelodling”. Huvudgröda är soja som odlas mellan september och januari. Efter skörd direktsås majs som sedan tröskas i juli-aug, och i september sås en ny sojagröda.
Vid samma årstid odlas alltså i stort sett endast en gröda – soja – på all åkermark. En total ”landscape make over” från Cerrados ursprungliga vegetation med sin rika biologisk mångfald och inslag av ett savanna-jordbruk som drevs extensivt av småbönder och ursprungsbefolkning.
Konsekvenser av markomvandlingen är stora koldioxidutsläpp när vegetationen avverkas och gräsmarker plöjs upp, förlust av artrikedom när växters och djurs livsplatser försvinner, och förgiftat yt-och grundvatten eftersom soja i monokultur kräver mycket bekämpningsmedel. Ett ökande bekymmer är ett varmare och torrare regionalt klimat, där färsk forskning visar att omvandlingen av Cerrado till jordbruksmark påverkar vattnets kretslopp negativt.
På grund av oklara markrättigheter förekommer så kallad ”land grabbing”, och människor i lokalsamhällen som tidigare nyttjat mark-och vattenresurser tvingas flytta, ofta till städernas slumområden.
Jag har gått i sojafält i Cerrado mitt i växtsäsongen. Överallt är det endast en gröda man ser, soja. Ett extremt monotont produktionslandskap, tomt på fåglar, insekter och människor. Detta är sojaexpansionens bistra baksida, och inget som Nobels fredspris vill förknippas med.
