Jägarnas Riksförbund har nyligen tagit del av Naturvårdsverkets uppdatering av regelverket för skyddsjakt och kan tyvärr konstatera att även det nya regelverket fokuserar på vargen i första hand och sätter befolkningen och deras livskvalitet långt efter.
Det nya regelverket kommer inte skapa förutsättningar för lättnader för de som bor och verkar i vargområden utan i stället ytterligare öka motsättningarna, otryggheten och polariseringen. För den som får sin jakthund attackerad eller sina får slagna är det närmast en förolämpning att få höra att det måste ske flera angrepp för att skyddsjakt ska bli aktuellt.
Istället för att hantera problemet på en gång ställer regelverket krav på att ännu fler djur skadas eller dödas innan skyddsjakt kan bli aktuellt och är en stor källa till ilska bland de som lever runt och drabbas av varg.
Det finns dock saker regeringen kan göra för att förändra förutsättningarna, och Jägarnas Riksförbund, JRF, vill här komma med tre konkreta förslag.
1. Det regeringsuppdrag om att utreda referensvärdet som den förra regeringen lämnat till Naturvårdsverket behöver tydliggöras. Det måste framgå tydligare att Viltskadecenters sårbarhetsanalys ska lägga grunden för antalet vargar som kan finnas.
Referensvärdet, som måste vara högre än sårbarhetsanalysen, ska sedan inte vara högre än vad som är absolut nödvändigt så länge de socioekonomiska effekterna av vargens närvaro är så stora som de är. De socioekonomiska effekterna måste tillskrivas större relevans än i dagsläget. Det måste också framgå tydligt i regeringsuppdraget att det är så låga siffror som möjligt som ska eftersträvas.
2. Jaktförordningens § 28 måste förbättras och utökas. Vi ser en drastisk ökning av skyddsjaktsansökningar på vargar som beter sig oskyggt och uppehåller sig i samhällen och på andra ställen där det finns människor.
Det är inte bara obehagligt för de som får utstå det utan också ett allt för tydligt tecken på att vargarnas beteende förändras. Om djur förblir ojagade förändras beteenden och djuren blir alltmer oskygga, det gäller såväl vargar som rådjur eller kaniner – men följderna av oskygga vargar kan bli desto allvarligare än uppätna tulpanknoppar i villaträdgårdar.
JRF har tidigare lämnat ett förslag att varg som uppehåller sig inom 300 meter från plats där människor bor eller vistas ska få skjutas – det är dags att det blir verklighet.
3. Sedan EU-inträdet är det uppenbart att striden om vargproblematiken avgörs i rättssalar i Bryssel. Det är hög tid att regeringen klargör att bestämmanderätten för den svenska jakten och de svenska djuren ska ligga hos Sverige, ingen annan stans.
De svenska regeringspartierna måste ta strid i EU för att förändra Art- och habitatdirektivet och möjliggöra att arter flyttas mellan annexen. Det skulle möjliggöra en faktisk och praktisk förvaltning av vargpopulationen och visa att regeringen faktiskt tar strid för svenska medborgares självbestämmande.
Det finns fortfarande möjlighet för den svenska regeringen att göra skillnad i rovdjursförvaltningen och Jägarnas Riksförbund hoppas att regeringen tar till sig förslagen och agerar snabbt. För varje år som går utan att vargproblematiken hanteras skapas sämre förutsättningar för att agera i framtiden.
