facebooktwittermail d

Utan lönsamhet i jordbruket ingen säker livsmedelsberedskap

Det militära försvaret rustas snabbare än det civila. Nu måste livsmedelsstrategin uppdateras med konkret lönsamhet i fokus, skriver Alarik Sandrup, Lantmännen i en debattartikel. 

Skördetröska tömmer tanken
För att det ska bli skördar att lagra måste det vara lönsamt att odla, skriver Alarik Sandrup, Lantmännen. FOTO: JOHAN NILSSON/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

I skenet av torkan 2018, pandemin och kriget i Ukraina har totalförsvaret och livsmedelsberedskapen hamnat på den politiska dagordningen. Man inser att vi kommer att få fler kriser och ej heller få leva med ”den eviga freden”. De positiva trenderna efter kalla kriget med avspänning, minskad fattigdom och svält samt utvecklingsoptimism har förbytts till en mörkare syn på framtiden.

Viljan att öka beredskapen har ökat och efter år av trevande från politiken har i viss mån nya strukturer, planer och åtgärder tagits fram. Mycket återstår dock och vi är ännu bara i en inledande fas för ett framtida fungerande totalförsvar.

I den militära delen av totalförsvaret har man kommit längre än med den civila delen. Det är av yttersta vikt att man kommer ifatt med det civila försvaret, framtida gråzonskonflikter kommer riktas mot svaga punkter, där dålig livsmedelsberedskap utnyttjas om man vill försvaga eller slå ut ett land.

Att ha en livsmedelsproduktion som är hälften av vad som konsumeras är naturligtvis en svag punkt. Den svenska jordbruks- och livsmedelsproduktionen behöver därför öka kraftigt – och vi har förutsättningarna med stora jordbruksarealer, kompetenta lantbrukare, världsledande hållbarhet och bra klimat. 

Branschen måste göra sitt, men avgörande är att den svenska livsmedelsstrategin ger konkreta förbättringar i primär- och förädlingsleden. Det behövs ett omtag för livsmedelsstrategin från 2017, alltså före kriserna, och särskilt hur den verkställs. En översyn, tänk ”Livsmedelsstrategi 2.0”, vad gäller visst innehåll och implementering behövs.

Vid sidan av en vassare genomförd livsmedelsstrategi är utredningen om stärkt livsmedelsberedskap viktig. Den leds av Ingrid Petersson, generaldirektör på forskningsrådet Formas och tidigare statssekreterare vid jordbruksdepartementet (när det fanns ett sådant) och pågår till december 2023. Tillsammans med en kraftfullare livsmedelsstrategi kan den ge förutsättningar för en ökad jordbruks- och livsmedelsproduktion – och en livsmedelsberedskap värd namnet.

I denna diskussion fokuserar man lätt på exempelvis volymer, arealer och lager, vilket är viktigt, men det som driver utveckling är ekonomisk lönsamhet. Det avgörande skälet till den svaga livsmedelsberedskapen är den strukturellt låga lönsamheten i svensk jordbruks- och livsmedelsproduktion.

Livsmedelsberedskapens kärna finns på gårdarna där kalorierna och proteinet skapas. Där måste den grundläggande försörjningsförmågan finnas. Utan att svartmåla, så kan man utifrån statistik konstatera att ersättning för eget arbete, avkastning på insatt kapital och löner är låga jämfört med andra delar av näringslivet. Vill man bygga upp en livsmedelsberedskap, så måste dessa fundamentala faktorer kraftigt och bestående förbättras.

Vårens krispaket för jordbruket var välkommet, men samtidigt indikerar behovet av åtgärden tydligt att det saknas ekonomiska marginaler i branschen. Med sådana förutsättningar är det omöjligt att skapa en robust livsmedelsberedskap. Konkreta åtgärder som strukturellt och varaktigt stärker lönsamheten i den svenska jordbruks- och livsmedelsproduktionen måste därför vara av högsta prioritet för livsmedelsstrategin och utredningen om livsmedelsberedskap.

Alarik Sandrup, näringspolitisk chef Lantmännen

Lantmästare, agronom och ledamot i KSLA