facebooktwittermail d

Underlätta kontroll och försäljning av vildsvin

Det finns rapporter om att avskjutningen av vildsvin har ökat och att stammen minskar. Jägarna lär sig mer och mer om hur jakten ska gå till. Lantbrukets problem med de vilda grisarna borde alltså bli mindre.

Den bilden är annorlunda än förra veckans rapportering i ATL om hur svinen sprider sig uppåt i landet och orsakar skador för miljoner på böndernas åkrar.

Svaret är förmodligen att avskjutningen borde vara ännu större. Marknaden finns. Handeln, till exempel Ica, vill ha mer kött från vildsvin, vilket är väldigt glädjande. Mindre roligt, och rentav beklämmande är att butikerna har svårt att få tag på varorna.

Någonstans finns ett problem i hanteringskedjan från skogen till en kötträtt med vildsvin på tallriken.

Det går inte att släppa handeln med köttet helt fri. Eftersom vildsvinen kan vara smittade med trikiner måste allt kött för försäljning provtas och hanteras av särskilda vilthanteringsanläggningar.

Man får inte fuska med kontrollen, trikinos är en allvarlig sjukdom. Att trikinen dör vid 68 grader är ingenting att förlita sig på. Kontrollen måste vara gjort, särskilt som man i recepten för vildsvin ofta lagar till låga temperaturer för att det inte ska bli torrt och tråkigt.

De viltanläggningar som tar hand om vildsvin är små och spridda över landet. Det har även jägarna märkt, det kan bli fråga om långa transporter. Jordbruksverket konstaterade i en rapport för ett år sedan, ”Från skog till krog” att det pris på cirka 25 kronor per kilo för unga djur som en jägare kunde få för sitt vildsvinskött inte täckte kostnaden för att ta hand om och transportera köttet till anläggningen. Jägaren får helt enkelt inte tillräcklig lön för mödan.

Kanske skulle ett högre pris motivera jägarna att leverera, 40 kronor för unga djur tycks vara en drömgräns att sträva efter.

Men man kan också tänka sig fler kanaler till marknaden. Det finns ett sätt som är förberett för att sättas i verket. Enligt ett några år gammalt förslag från Livsmedelsverket skulle särskilt utbildade och kontrollerade jägare själva kunna sälja kött till konsument, naturligtvis förutsatt att köttet trikintestas.

Ännu har inte förslaget genomförts. Innan så sker skulle man kunna tänka sig ytterligare förädling av idén. Man kunde också tänka sig att tillåta även försäljning till butik, både handelskedjorna och gårdsbutiker, som på det sättet skulle få en produkt till i sortimentet.

Om det är så att mottagningsställena för vildsvin är få, små och utspridda, kunde detta vara ett sätt att få fram nya genom att ge små och tillfälliga verksamheter chansen att växa till på detta sätt.

På några års sikt kan därmed svinskadorna på grödorna begränsas. Så varför får ett system för förenklad men bra kontroll vila i regeringens skrivbordslåda?