facebooktwittermail

Marcus Svensson: ”Ullskattens tid är nu”

Här i Växjö, i mörkaste Småland, lär oss Vilhelm Moberg att de hårda villkoren på landsbygden inte bara hade med sten i jorden att göra, skriver Marcus Svensson i en utblick.

Utan den mänskliga handen hade det som i dag är en av världens mest kända nationalparker sett helt annorlunda ut, skriver Marcus Svensson. FOTO: PRIVAT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Utblick är ledarsidans vinjett för skrivna utblickar. Här skriver gästande eller fasta skribenter från nära och fjärran för att vi ska lära oss mer om världen.

I år har EU lagt fram ett stort lagstiftningspaket inom ramen för den ”gröna given” och under hösten är det FN-toppmöte om klimat och biodiversitet. Mycket tyder på att vi går mot hårdare regelverk, ökad styrning och begränsningar i brukandet.

Historien går så att säga igen.

Här i Växjö, i mörkaste Småland där denna text skrivs en mulen eftermiddag, lär oss Vilhelm Moberg att de hårda villkoren på landsbygden inte bara hade med sten i jorden att göra. Det var klövskatt, råghjälp, ullskatt, lantgårdsåtgärd, fodernötsskatt, skattepersedlar till kronan i form av spannmål, smör, humle, fläsk, fårbogar, lingarn, kött, ägg, tiondeostar och tiondekalvar – och salpeterhjälp.

Staten gjorde verkligen sitt bästa för att hålla folk i schack, och i fattigdom. Det tillhör också bilden av det romantiserade förindustriella samhälle, som många i dag tycks gå och drömma om.

Det nyandliga intresset för skog och mark kanske kan betraktas som ett slags tomrum? Ett uttryck för civilisationens och stadens bekvämligheter, en längtan efter ”det äkta” i tillvaron?

Allt vi ser är förstås inte så genuint. Låt oss kasta en blick mot det Amerika som just många smålänningar sökte sig till. När ”Yosemite” i Kalifornien upptäcktes trodde man sig ha hittat det mest ursprungliga av allt. En Edens lustgård. Så kongressen skyddade denna ”heliga” plats år 1864 och rensade området på människor. 

Men det Yosemite som upptäcktes var inte helt och hållet en produkt av naturen. Skogarna fanns kvar av en anledning. Den normala cykeln i naturen är att stormen eller branden förnyar den.

Utan den mänskliga handen hade det som i dag är en av världens mest kända nationalparker sett helt annorlunda ut, eftersom ursprungsbefolkningen brukat jorden och skapat brandgator i landskapet.

Så det man ”upptäckte” var i själva verket resultatet av mänsklig kultur och natur i samspel. Det är också Kaliforniens stora problem i dag. Samspelet har bytts till fri utveckling och gjort skogarna särskilt sårbara för bränder.

Således: Intet nytt under solen. Staten, och numera även EU, gör verkligen sitt bästa. Precis som under råghjälpens och ullskattens tid.

Marcus Svensson

Marcus Svensson arbetar med näringspolitiska frågor på Södra skogsägarna och har tidigare varit politisk chefredaktör på Smålandsposten.