Nyligen besökte Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj Sverige. Nästa gång en ukrainsk president landar i Sverige kan det vara som ledare för ett EU-land.
”Ukraina kan förändra Sveriges lantbruk”
Säkerhetspolitiken är överordnad och jordbrukspolitiken är underordnad när Europas kornbod ska bli EU-medlem.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Den 28 februari 2022 lämnade Ukraina in sin ansökan om att få bli medlem i unionen. Det var fyra dagar efter Rysslands utvidgade anfallskrig. I slutet av juni samma år beviljade EU-ländernas ledare Ukrainas status som kandidatland. Sedan dess har processen stått och stampat.
När kan då Ukraina förväntas bli medlem i EU? Svaret varierar beroende på vem man frågar.
Sådana som ser på världen genom jordbrukspolitikens glasögon verkar luta åt att det dröjer. När ATL i juni ställde frågan till en rad experter gick en så långt som att gissa att det kan ta 30 år.
Argument finns också för att Ukraina är årtionden bort från ett EU-medlemskap. Kraven på nya medlemsländer är omfattande. Ukraina behöver rensa ut korruptionen och anpassa lagstiftningen. Och så behöver kriget få ett slut.
Om man däremot frågar sådana som ser på världen genom säkerhetspolitiska glasögon drar svaret mot att Ukraina förhoppningsvis kan bli EU-medlem relativt snabbt. Det motiveras med att det finns många tungt vägande skäl för att landets EU-ansökan inte ska behandlas som alla andra, utan ges ett eget snabbspår av något slag. Orsaken är såklart kriget.
Argumenten för att Ukrainas ansökan ska få en snabbhantering är att en generation ukrainare strider och dör för hela Europas fred och frihet. Det är Ukraina som håller gränsen mot tyranniet, för oss alla.
Här kanske en del invänder att även om Ukraina kan få ett snabbspår och att det ses mellan fingrarna gällande en del krävs det ändå årtal av utredningar och granskningar för att harmonisera regelverk och även skruva på hur EU gör en del saker. För ett ukrainskt medlemskap lär få enorma konsekvenser för unionens budget och policy. Särskilt lär den gemensamma jordbrukspolitiken påverkas av inträdet av ett stort och fattigt jordbruksland.
Om Ukraina går med i EU ökar jordbruksarealen i unionen med 25 procent utan att det går att räkna med något tillskott till den gemensamma EU-kassan. Det lär leda till att jordbrukspolitiken i EU kan förändras på grundläggande sätt, vilket i förlängningen lär märkas på svenska lantbruk. Dessutom skulle konkurrenssituationen förändras drastiskt på den gemensamma marknaden om ett så stort och exportinriktat jordbruksland som Ukraina kom med.
Att ett ukrainskt EU-medlemskap i grunden kan förändra förutsättningarna för att bedriva lantbruk i Sverige – och alla andra EU-länder – lär dock väga lätt om allt fler beslutsfattare i EU börja förorda ett ukrainskt medlemskap. I det här fallet är säkerhetspolitiken överordnad, och jordbrukspolitiken underordnad.
För även om jordbrukspolitiken är en viktig del av EU-projektet är unionen först och främst skapad för att säkra freden på vår kontinent. Det var för att andra världskrigets hemskheter aldrig skulle återupprepas som tidigare fiendeländer gick samman i en union.
Ett skäl till att EU kan vara snabbare att agera i frågor som rör Ukraina är också att andra världskriget tydligt finns i det kollektiva minnet. Många politiker på kontinenten har växt upp i skuggan av kalla kriget och bär på nedärvda berättelser från andra världskriget. Därmed lär de vara mer benägna att agera resolut för friheten i Europa.
Visserligen har vi i Sverige och väst en bild av att EU är trögrörligt och byråkratiskt. Men när det kommer till vad unionens östländer kan göra för att värna den europeiska säkerhetsordningen och integrera Ukraina i det europeiska projektet kan nog skyndsamheten och målmedvetenheten överraska.
Det svenska lantbruket har skäl att ta höjd för ett stundande ukrainskt EU-medlemskap, oavsett om det blir om 3 år eller 30 år. Exakt vilka förändringar som en utvidgning av unionen kan innebära är svårt att säga, men tre saker lär definit påverkas.
Det första är jordbrukspolitikens utformning och storlek. Det andra är tillgången till utländsk arbetskraft som är villig att arbeta i lantbruk. Och det tredje är konkurrenssituationen på den gemensamma marknaden.
Oavsett när det blir bör vi dock välkomna ett ukrainskt EU-medlemskap på samma sätt som Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj nyligen togs emot i Sverige. Samtidigt bör vi inse vilka långtgående konsekvenser det kan få för svenskt lantbruk när Europas kornbod blir EU-medlem.