facebooktwittermail

Tveksamma framsteg för äganderätten

Artskyddsutredningen får skarp kritik av skogsägare. Det är långt kvar till stärkt äganderätt. 

Värdefulla naturmiljöer fortsätter att orsaka konflikter FOTO: ALF LINDERHEIM/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Sedan de två jämställda målen för skogsbruket, produktion och miljö, inrättades på 1990-talet, och skogsägaren gavs frihet under ansvar har mycket hänt. Inte minst har medlemskapet i EU med dess lagstiftning påverkat myndighetsarbetet och bidragit till att höja konfliktnivån.

Kritiken mot utredningarna har varit kraftig från skogsägarhåll. En av de få inslag i Artskyddsutredningen som fått beröm är att staten betalar rättegångskostnaderna när markägarna tvingas stämma staten för att man inte kommer överens om skyddade områden och ersättning. Detta, märk väl, om stämningen anses skälig.

Hur bra är det egentligen att ännu fler fall ska avgöras i domstol? Det har förvisso visat sig att de ofta står på markägarens sida men all oro och ängslan som processerna ger upphov till när de går från instans till instans är en hög kostnad. För att inte tala om den tid det tar.

Ett annat inslag i utredningen som oroar är oklarheter kring förbudet mot att oavsiktligt dödande och störande av alla fågelarter och skador på bon och ägg. Egentligen blir all mänsklig verksamhet omöjlig men konkret i vår bransch kan det stoppa skogsarbetet under våren och första vallskörden i jordbruket. Vindenergibranschen är också bekymrad.

Skogsutredningen lämnade till politikerna att tolka vad som är skyddad skog. FAM, Wallenbergstiftelsens ägarbolag, har jämfört Sveriges och Tysklands tolkning av begreppet skyddad skog. Tyskland skyddar 81 procent och Sverige knappt 9 procent, topp och nästan botten i EU.

Men huvuddelen av den svenska arealen är strikt skyddad medan Tyskland räknar även den lägsta skyddsgraden. Med det tyska sättet att räkna skulle svenskt strandskydd räknas in och simsalabim så är den svenska skyddsgraden 46 procent.

Så här kan vi inte ha det. Nu blir det upp till politikerna att försöka skapa lugn och arbetsro i skogen. I januariavtalet står att den privata äganderätten till skogen ska värnas och stärkas. Rättssäkerheten ska stärkas och markägare ska få ekonomisk kompensation för inskränkningar i ägande- och brukanderätten i den utsträckning de har rätt till.

Centerpartiet, som låg bakom skrivningarna, borde vara mycket missnöjt med det stöd som de senaste utredningarna ger. Inte minst av Artskyddsutredningen framgår att så länge inskränkningarna handlar om att uppfylla lagkrav utgår ingen ersättning. Och lagen är som bekant ett rörligt mål.

Skogsutredningen lämnade frågan om skyddad skog tillbaka till regeringen, Artskyddsutredningen föreslår nya former för skydd och ersättning som remissinstanserna kommer att ha mycket synpunkter på.

Ur detta ska mejslas fram propositioner som ska ha chansen att få riksdagens stöd. Frågan är hur den ser ut för att Centerpartiet ska kunna hävda att äganderätten har stärkts.

2021 var året då konflikter kring artskyddet och äganderätten skulle lösas med hjälp av två stora utredningar, Skogsutredningen och Artskyddsutredningen. När båda nu ligger på bordet kan man fråga sig om vi är närmare detta mål.