Med hösten kommer regeringens höstbudget – och de många budgetutspelen. Varje år är det samma visa.
Den sittande regeringen som lägger budgeten presenterar några nyheter i taget. För att få maximalt genomslag i medierna brukar presskonferenserna om satsningarna i budgeten spridas ut över flera veckor. Och i år är inget undantag.
När det blir så många spridda skurar är det svårt att få ett grepp om helheten – om vilken riktning som politiken tar.
De stora dragen – efter budgetutspelen såväl som de senaste årens politikutveckling – är att brukandet av naturen får stå tillbaka allt mer. Satsningar på skydd av natur, och då särskilt skog, är och förblir ett paradnummer.
Inom skogspolitiken verkar pendeln svänga tillbaka, från frihet under ansvar till ökade statliga regleringar. Inom jordbruket förblir regelbördan dräpande. Trenden är att naturbruket ska begränsas.
Vägen som politiken har slagit in på kan verka motsägelsefull.
För trä och mat är sådant som människan behöver – det går inte att bygga en hållbar värld utan dessa två. Ändå är de stora dragen i politiken att jord- och skogsbruket behöver begränsas och regleras allt mer.