Trots ökande volym på handeln mellan länder sjunker de summor livsmedelsimporterande länder behöver lägga ut.
Trängt Ryssland blickar österut
Priserna på livsmedel har fallit fyra år i rad, visar FAO i sin senaste översikt över livsmedelsmarknaden.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Det är nu flera år sedan finansvärlden spekulerade i spannmål och drev upp priserna så att människor i fattiga länder med en importberoende befolkning drabbades av hunger och svält för att det inte hade råd att köpa mat. Kritiken var då massiv mot den börshandel som tillät denna spekulation. När överskotten nu pressar priserna hörs trots det ingen lovsång till marknadens villkor.
Nu är det köparnas marknad, vilket möjligen ger motsatt problem. När det är billigt att importera är risken stor att jordbrukssatsningarna i fattiga länder slås ut av importen.
Man kan också välja att stänga importen ute. Det ryska importstoppet på många livsmedel från EU har drabbat jordbruket där hårt. Det är beklagligt men ingen stor överraskning att Putin nu har förlängt stoppet med mer än ett år.
Det ryska jordbruket är i varierande form. Som spannmålsnation slår den rekord både i skörd och väntad export. För mjölk- och köttsektorn är det värre. Import från Sydamerika och Asien ersätter en del av EU:s tappade export, men den egna satsningen på självförsörjning har det svårare. Jordbruksstöden konkurrerar med försvarssatsningar och drar det kortaste strået.
Ryssland söker investerare och utländskt kapital. Kina räcker upp handen och är redo att investera i ryskt jordbruk i östra Ryssland. På så sätt stärks banden mellan dem och Ryssland vänder sig bort från Västeuropa och gärna till länder som inte har synpunkter på hur man sköter utrikespolitiken.
För oss gäller det att runda Ryssland. För EU blir den naturliga närmarknaden Nordafrika och Mellanöstern. Dessutom har vi i EU, på gott och ont, möjligen ett frihandelsavtal med USA inom något år. På längre håll lockar den kinesiska marknaden. Till exempel är EU nettoexportör av nötkött och Hongkong har tagit över en del av det kött som tidigare gick till Ryssland.
Hongkong lockar också svenska mejerier och är brohuvudet in i Kina. Krav medverkar till svenska exportsatsningar på den asiatiska marknaden och med ostarna från Almnäs Bruk som test lär man sig vad som krävs för att bli certifierad på det kinesiska fastlandet.
Det är rätt väg att gå och värt att försöka. Det gäller att sprida riskerna och öka möjligheterna, något svensk livsmedelsindustri historiskt har varit dåliga på. Exemplet Ryssland visar att det kan ta lång tid att bygga upp en handelskanal, men snabbt att rasera den. Inget garanterar långsiktighet i Kina, en kommunistisk diktatur kan ta vägen vart som helst. Utan att lägga några moraliska aspekter är det är en av alla marknader att undersöka.