Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Traktorkalendern 1 juni 2017

    50 år i grävmaskinen

    Han började köra gräv­maskin när han var 18 år. I dag är han 71 år gammal men har inga ­funderingar på att sluta gräva.

    Ingemars Ruston Bucyrus RB30 -70.
    Bild 1/6Ingemars Ruston Bucyrus RB30 -70.
    I dag äger Ingemar en Ruston Bucyrus. Foto: Magnus Bergström
    Bild 2/6I dag äger Ingemar en Ruston Bucyrus. Foto: Magnus Bergström
    Ingemar Blomfeldt i Stams Åkeris Ruston-Bucyrus RB30. Här med ett djupgrävningsaggregat som klarade cirka 10 meter. Platsen är Ullåkers sjukhus i Uppsala som revs med hjälp av maskinen.
    Bild 3/6Ingemar Blomfeldt i Stams Åkeris Ruston-Bucyrus RB30. Här med ett djupgrävningsaggregat som klarade cirka 10 meter. Platsen är Ullåkers sjukhus i Uppsala som revs med hjälp av maskinen.
    Hytten i en RB-30 är lika full med spakar som en rymdmaskin.
    Bild 4/6Hytten i en RB-30 är lika full med spakar som en rymdmaskin.
    Fakta Ruston Bucyrus.
    Bild 5/6Fakta Ruston Bucyrus.
    Motorn är en kraftig Ruston-Lincoln på 14 liter.
    Bild 6/6Motorn är en kraftig Ruston-Lincoln på 14 liter.

    Ur Boggi nummer 4 2013

    För några år sedan köpte han en Ruston Bucyrus. ­Samma modell han kört i elva år av sitt yrkesverksamma liv. En av de bästa grävmaskinerna någonsin, enligt Ingemar Blomfeldt i Björklinge utanför Uppsala.

    På söndagarna kunde jag längta tills det blev måndag och jag kunde få ge mig ut och köra grävmaskin på nåt bygge, säger Ingemar och minns tillbaks.

    I  dag kan han inte komma på något annat arbete som skulle ha passat honom bättre.

    –  Att jobba med grävmaskiner och resa runt på olika arbetsplatser är bland det bästa jag gjort i mitt liv.

    SOM FJORTONÅRNG GICK han ut folkskolan och trots att han växte upp på föräldrarnas gård ville han ut och testa något annat. Då, liksom i  dag, fanns mycket skog runt Uppsala och femton år gammal började han jobba för en skogsägare i området. Ett hårt och farligt arbete som hans mamma uttryckligen inte gillade.

    Redan på den här tiden var han imponerad av de stora maskinerna som var i full fart med att riva och bygga om Uppsala. Han började höra sig för efter jobb som maskinförare och som artonåring fick han napp.

    EN AV DE första maskinerna han körde var en Landsverk L-47. En lingrävmaskin på 15 ton med en Volvo D-47 motor på 58 hästkrafter.

    –  Det här var innan jag gjorde lumpen, 1960 eller 1961. Den här maskinen var bland det mest moderna som fanns och hade hydraulik på koppling och broms.

    Så småningom hamnade han på Stams Åkeri i Uppsala där han blev kvar fram till slutet på 1970-talet då han startade eget. På Stams Åkeri stiftade han bekantskap med Ruston Bucyrus RB30, bandgående kran­grävare även kallad ”dragline”, eller släng­skopemaskin. Han kom att köra den under hela elva år på raken då han bland annat jobbade med att riva stora delar av Uppsala för att nya områden skulle byggas.

    –  En fantastisk maskin. Det var bara att starta och köra.

    INGEMAR BLEV SNABBT imponerad av den långa räckvidden på trettiosex meter och dessutom bra utformat grävaggregat med god kraft även vid maximal utsträckning.

    Men värmen från det stora motorrummet bakom föraren kunde bli lite för mycket ibland.

    – Det var perfekt att köra med öppen hytt på vintern, men på sommaren rann svetten längs med ryggen som skavde mot stolen.

    Han grimaserar omedvetet när han minns den ”remsa” med sårskorpor han hade under ryggslutet. Trots detta satt han där i stolen och körde dag efter dag. Några funderingar på att sjukskriva sig för en sån ”småsak” fanns aldrig.

    OCH TROTS ALLA år i förarsitsen på entreprenadmaskiner har han faktiskt klarat sig helt utan arbetsrelaterade krämpor. Och det helt utan ergonomiska hytter och fjädring i förarstolen. Och trots att han kört med öppen hytt och utan hörselkåpor under större delen av sitt yrkesliv har han inga problem med hörseln i  dag.

    –  Men, jag hade vaddtussar instoppade i öronen. Efter några dagar var de helt kolsvarta. Så det säger ju lite om hur mycket smuts man fick i sig.

    Han har också klarat sig från allvarliga olyckor. Men en gång var det nära:

    –  Jag kan fortfarande få rysningar när jag tänker tillbaks på hur det kunde ha gått, säger han och ruskar på huvudet.

    ÅRET VAR 1963 och Ingemar var i Köping för att gräva ur djuphamnen. En kall vintermorgon var han på väg ut till maskinen för att fortsätta grävningen.

    –  Jag hade ställt maskinen ungefär femtio meter från schaktet och skulle just starta upp för att larva ut mot kanten.

    Då fick han för sig att det såg lite underligt ut borta vid kanten och bestämde sig för att kliva ur maskin och gå fram för att titta. Några meter från kanten såg han till sin fasa vad som hänt.

    – Tjällossningen hade gjort så att jorden i marken rasat ner i det kalla vattnet. Jag kände plötsligt att jag stod på en två decimeter tjock skorpa. Och det var tomt inunder.

    Om Ingemar kört fram med maskinen hade han rasat ner och försvunnit under vattenytan.
    Tack och lov slutade det bra och under åren har Ingemar hunnit med att köra alla storleker på grävmaskiner, från 1,5 till 70 ton.

    – Jag tror till och med jag var först med minigrävare här i Uppsalaområdet, säger han.

    I SLUTET AV 1970-talet hade han nyligen startat egen firma och fick bud på ett jobb på Sture­gatan i Uppsala där en fastighet skulle renoveras från grunden.

    – 589 mer eller mindre ruttna pålar skulle grävas upp ur grunden. Jag trodde först de skojade med mig, säger han och skrattar.

    Han skaffade en Digger 50, minigrävare, som kunde köras på både elektricitet och bensin. Eldriften var en förutsättning för att han under sju månader mellan 1978 och 1979 kunde jobba med grävmaskinen inuti fastig­heten. Och visst – han fick upp alla pålarna.

    OM INGEMAR FÅR välja ut en av alla de maskiner han kört som den allra bästa så väljer han Ruston Bucyrus RB30. Ja, han ­gillar den så mycket att han köpte en egen för några år sedan. En 1970 års modell som han inte enbart köpt för skojs skull.

    – Jag har lite kontakter så jag hoppas få ett grävjobb till sommaren. Det skulle ha varit riktigt kul.

    Utöver veteranaren har han även en Neuson 8002, 9-tonare, som han kör med skördar­aggregat i egen skog för att hålla sig med ved.
    Vintertid har han fullt upp med snö och till våren funderar han på att så foderärtor på sina åkrar och… Nej, det är nog bäst att vi stannar där, annars blir det för långt. Den 71 år gamle grävmaskinisten från Björklinge kommer att fortsätta att köra maskiner. Så är det med den saken.

    Magnus Bergström
     

    Relaterade artiklar

    Till toppen