facebooktwittermail

”Din granne har fel, Ann-Christine”

Nej, det är inte fritt fram att köra motorfordon på vilken enskild väg som helst. ATL:s jurist Lisa Kylenfelt ger besked om vad som gäller.

– Grannen har fel men det går att få en rättighet att använda väg via Lantmäteriet. Men då måste man bland annat betala för sig, menar ATL:s jurist Lisa Kylenfelt.
– Grannen har fel men det går att få en rättighet att använda väg via Lantmäteriet. Men då måste man bland annat betala för sig, menar ATL:s jurist Lisa Kylenfelt. FOTO: MOSTPHOTOS OCH LRF KONSULT

Hej Lisa, och tack för din spalt som jag återkommande läser med behållning. Jag har en fråga som jag hoppas att du ska hjälpa mig att besvara. En granne här längs vägen säger att man får köra på vilken enskild väg man önskar så länge behovet finns, har han rätt i detta? Så har inte jag lärt mig.

/Ann-Christine

Hej Ann-Christine, och tack för att du skriver till spalten.

Enskilda vägar är de vägar som inte sköts av stat eller kommun. De enskilda vägarna sköts av enskilda markägare eller av samfällighetsföreningar eller liknande föreningar. En väghållare får inte förbjuda någon att gå, cykla eller rida på vägen såvida inte vägen skadas. Men väghållaren får förbjuda trafik med motortrafik på enskild väg eftersom sådan trafik kan medföra slitage på vägen, och får då stänga av vägen med vägmärke eller bom.

Om väghållaren mottar statligt driftbidrag för vägen ställer dock Trafikverket som krav härför att vägen också ska hållas öppen för allmän trafik, varpå väghållaren måste samråda med Trafikverket inför en avstängning för att kunna bibehålla sitt bidrag. Om väghållaren inte mottar statligt driftsbidrag för den enskilda vägen och vidare har förbjudit motortrafik så får man alltså inte köra där. Här skulle vi kunna konstatera att din granne har fel i sitt påstående.

Om vi vill vara givmilda så kan vi tänka oss att din granne syftar på att det via en ansökan till Lantmäteriet finns en möjlighet att få en sådan rättighet. I anläggningslagen finns nämligen en möjlighet för en fastighet att få rätt att tillfälligt använda en enskild väg som inte hör till fastigheten.

För att en sådan upplåtelse ska kunna ske utan medgivande från väghållaren krävs att den är av väsentlig betydelse för fastighets ändamålsenliga användning. Dessutom krävs att synnerligt men inte får uppkomma för vare sig den fastighet på vilken vägen är belägen, eller för någon annan fastighet, som har rätt att använda vägen.

Exempelvis har Lantmäteriet upplåtit rätt att tillfälligt använda väg för ett bolag för transport av grus under en tid när ett tidsbegränsat tillstånd till grustäkt gällde. Den som genom Lantmäteriet får rätt att tillfälligt begagna annans väg ska betala ersättning till väghållaren efter vad som är skäligt främst med hänsyn till den slitning av vägbanan som den ersättningsskyldiges trafik beräknas innebära, så kallad slitageersättning.

Om det i stället för tillfälliga behov gäller mer permanenta behov av annans enskilda väg så finns ju i stället möjlighet att ansöka om vägservitut enligt anläggningslagen. En fastighet får ges rätt att använda en befintlig väg över annans fastighet, om det är av väsentlig betydelse för att tillgodose den förstnämnda fastighetens behov av väg, och om det av särskilda skäl är lämpligare än att fastigheten blir delägare i vägen – antingen genom att man bildar en samfällighet i form av en så kallad gemensamhetsanläggning eller att fastigheten ansluts till en redan bildad gemensamhetsanläggning – och inte heller medför stor skada för den upplåtande fastigheten eller för en annan fastighet som har rätt att använda vägen. Man måste dock betala även för en sådan servitutsupplåtelse.

Jag skulle därför säga att din granne har fel Ann-Christine, men att man kan få en sådan rättighet via Lantmäteriet i de fall där behovet är tillräckligt stort, skadan av detta inte är påtaglig, och man har möjlighet att betala för sig.