facebooktwittermail

Risk för politiskt dödläge efter Baylans avhopp

Ständiga ministerbyten drabbar jord- och skogsbruket. Det är stor risk att viktiga beslut skjuts på framtiden. 

Näringsminister Ibrahim Baylan lämnar sin post senare i höst. FOTO: FREDRIK SANDBERG/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Näringsminister Ibrahim Baylan meddelar att han lämnar politiken och avgår vid Socialdemokraternas kongress i november. Då lämnar han också landsbygds- och lantbruksfrågorna som han fick i knät så sent som 1 juli.

En av de stora och svåra uppgifterna på Baylans bord är den komplicerade skogspolitiken där Skogsutredningen och Artskyddsutredningen bör leda fram till konkret politik. De två regeringspartierna är som bekant inte överens och risken är stor för en långbänk.

Det hann inte bli något resultat under landsbygdsminister Jennie Nilssons tid. Kanske var det på ett sätt bra att låta en ny kraft i form av Baylan försöka lösa upp knutarna och nå ett resultat.

Frågan är bara hur det går nu. Även om försöken att få till en överenskommelse inom regeringen och som också kan få stöd av andra partier fortsätter så finns det gott om krafter som kan vilja förhala och nu har fått en tydlig gräns. I november börjar allting om, även om det fortfarande är en S-MP-regering. 

Nedmonteringen av jordbruksfrågornas plattform i regeringen har gått gradvis. Under Alliansen blev jordbruksdepartementet ett landsbygdsdepartement. I början av Sven-Erik Buchts ministertid skrotades departementet och han flyttades in i näringsdepartementet.

I en intervju i Lantbrukspodden försvarar han beslutet med att lantbruks- och landsbygdsfrågorna därmed skulle ses som lika viktiga som resten av näringslivet. Nu ser vi nackdelarna med denna tanke, och det blev bara värre när regeringen Löfven tycker att det räcker med en person för att täcka det enorma område som är svenskt näringsliv.

Risken är uppenbar att Cementakrisen och andra akuta frågor tränger ut den för oss viktigare skogspolitiken. Det är också en mycket avgörande höst för jordbrukspolitiken. Att nedvärdera betydelsen av området och byta minister varje kvartal är ingen lyckad hantering.