”Jordbruksmark kan tvingas tas ur produktion”

Just nu pågår i Bryssel arbetet med ett lagförslag som riskerar få långtgående, för att inte säga katastrofala, konsekvenser för Sverige. Det handlar om förslaget för restaurering av natur – en lovvärd ambition kan tyckas – men i sin nuvarande form kommer det att drabba såväl städer som landsbygd samt skogs- och jordbruket.

Det är från början till slut ett ogenomtänkt förslag som antingen måste skrivas om i grunden, eller helt enkelt förkastas. Det är någonting som alla svenska politiker måste inse och börja verka för, innan det är för sent.

I Europaparlamentet är har Moderaterna tagit tydlig ställning för att förslaget ska slängas i papperskorgen. Frågan är vad Socialdemokraterna gör medan deras partikollegor gör ett dåligt förslag ännu sämre.

Förslaget går i linje med en trend som blivit allt tydligare under de senaste åren. Det svenska skogsbruket utsätts för fler och fler attacker från byråkrater som inte förstår hur svenska skogsägare brukar sin skog. Det man inte förstår sig på ska man låta bli att reglera, är en bra tumregel.

Vad är då problemet med förslaget? Till att börja med tar det över huvud taget inte hänsyn till olika förutsättningar i EU:s medlemsländer. I stället får vi trubbiga siffermål på hur mark ska eller inte ska användas.

Förslaget innebär också en anmärkningsvärd nivå av detaljreglering. Till exempel innehåller det specifika krav på att medlemsländer ska öka gröna ytor i sina städer med fem procent.

Vän av ordning frågar sig varför detta är någonting som EU behöver besluta om över huvud taget utan få ett klokt svar. Lägg därtill de praktiska problemen när det ska genomföras i verkligheten.

Ta flera städer i norr som exempel, som är stora till ytan och som mer eller mindre är omgivna av natur. Hur – och framför allt varför – ska de öka sina grönområden?

I en tid när vi pratar allt mer om självförsörjningsgraden i jordbruket framstår förslaget än mer tondövt. EU-kommissionen ser framför sig att en ansenlig del av jordbruksmarken tas ur produktion. Det kommer onekligen att leda till att vi producerar mindre mat i Europa, vilket gör oss mer sårbara i tider av kris. Man behöver inte ägna mycket tid åt att läsa av världsläget för att förstå hur dumt det är att minska mängden åkermark i EU.

Lägg därtill intrånget i äganderätten. Människor som i dag äger jordbruksmark eller skog kommer inte längre fritt få disponera den. Det våra lantbrukare borde kunna förvänta sig är att beslutsfattare åtminstone försöker förstå deras verksamhet och situation.

Så är dessvärre sällan fallet, utan i stället ser vi gång efter annan förslag som medvetet eller omedvetet missuppfattar hur landsbygden och människor som bor där lever och arbetar.

Förslaget för restaurering av natur blir ännu värre när det framstår som att det är skrivet av någon som aldrig reflekterat över hur vissa länders geografi faktiskt ser ut.

Sammantaget är den enda rimliga linjen i dagsläget att förkasta förslaget helt och hållet. Det är linjen som Moderaterna i Europaparlamentet driver tillsammans med vår partigrupp, EPP. Vi kommer aldrig att acceptera lagstiftning som så uppenbart går i otakt med våra övriga ambitioner och försöker motiveras med fina ambitioner.

Att Miljöpartiets partikollegor driver på för att göra förslaget ännu värre är ju ingen överraskning. Det här är inte första gången som de gröna aktivt ger sig på skogs- och lantbruket.

Det är emellertid chockerande att de svenska Socialdemokraterna står vid sidlinjen och tittar på när deras systerpartier aktivt verkar för att vrida tillbaka utvecklingen till förindustriell tid. Svenska politiker behöver vakna och våga säga ifrån, innan det är för sent.