”Tondövare populism får man leta efter”

När svenska bönder kämpar för att sätta mat på våra bord och klara sin lönsamhet går Socialdemokraterna ut med krav med pristak på livsmedel. Tondövare populism får man leta efter. Mat måste få kosta om livsmedelsproducenter ska överleva på gårdsnivå. Det enda S förslag hade lett till vore butikshyllor som gapar tomma.

De historiska lärdomarna från pristak på varor är flera och knappast eftersträvansvärda. Att begränsa priserna på mat leder till ransonering, utbudet rasar och lantbruk får lägga ner när producenterna inte har råd att producera till de bestämda priserna. Att låta politiken bestämma priset leder inte till något annat än brödköer. Är det verkligen en situation som Socialdemokraterna vill återskapa?

Tyvärr är det bara ett i mängden av en lång rad av populistiska utspel från Socialdemokraterna inom livsmedelspolitiken. Först attackerade man handlarna, för att nu ge sig på hela livsmedelskedjan utan minsta tanke på hur det påverkar vare sig konsument eller producent. Det som drivit upp priserna är en kraftig inflation på allt från insatsvaror som utsäde och gödsel till maskiner som snabbt klättrat i inköpspris. Längst ner i kedjan sitter den enskilda lantbrukaren, som gör vad hen kan för att få lönsamhet i sin verksamhet.

Ovanpå inflationen är regelkrångel en ledande orsak till att livsmedel i Europa blivit dyrare. LRF visar hur antalet regler för jordbrukaren har ökat lavinartat över tid. Detsamma gäller för handeln som drabbas av allt mer detaljstyrande förslag så som Förpackningsförordningen. Här behöver vi i politiken ta ansvar i såväl Sverige som Europa för att kapa i de regler som tynger ner livsmedelskedjan. Det vet vi är möjligt utan att riskera tillgången på livsmedel eller ökade utsläpp.

Socialdemokraterna verkar dessutom glömma att mat i dag är billigare än vad den varit under ång tid, trots de senaste årens inflation. På 50 år har andelen av vår inkomst som läggs på mat halverats, medan andelen som läggs på resor och fritidsnöjen har ökat. Frågan vi behöver ställa oss är snarare om maten inte är för billig för att lantbrukaren ska ha råd att producera i enlighet med alla de lagkrav som råder. Särskilt i en tid då lantbrukare förväntas ställa om sin produktion för att minska sitt klimatavtryck och värna om miljön allt mer.

Tyvärr är idén om ett pristak på mat ett exempel på en socialdemokrati som hellre vill fånga rubriker och röster i stället för att lösa problem. Vi får hoppas att Socialdemokraterna gör sin historiska hemläxa och läser på om sovjetiska brödköer innan de vevar om livsmedelspriser nästa gång. Det livsmedelsproducenter behöver är inte mer statlig styrning utan mindre krångel, vettigt betalt för sina produkter och möjligheter att producera ännu mer mat till ett så litet klimatavtryck som möjligt.