I valrörelsen profilerade sig Kristdemokraterna som ett landsbygdsparti som står upp för jordbrukare, skogsbruket och landsbygdens levnadsvillkor. Efter Centerns vägval i regeringsfrågan gjorde Kristdemokraterna analysen om att det fanns väljare att hämta för ett parti med landsbygdsprofil med Ulf Kristersson som statsministerkandidat. Kristdemokraterna började talade om hjärtlandet och ett "bondeförbund" bildades inom partiet, med bland annat den före detta centerprofilen Staffan Danielsson som ordförande.
”Tomma tunnor skramlar mest?”
Ebba Busch lyfte fram jord- och skogsbrukets betydelse i sitt rikstingstal, men nu är det leverans och inte fagra ord som gäller.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
På Kristdemokraternas riksting höll man fast vid landsbygdsprofilen, vilket inte minst märkets i Ebba Buschs tal till de församlade ombuden. En stor del av talet berörde landsbygdens frågor som exempelvis svensk överimplementering av EU-lagstiftning, ersättningsrätt vid artskydd, stärkt äganderätt och behovet av fungerande infrastruktur på landsbygden.
På retoriken är det inget fel. Men nu när partiet både sitter i regeringen och innehar landsbygdsministerposten förväntas det leverans – inte bara fagra ord och löften. Och på den punkten finns det mycket kvar att bevisa.
Visst, sänkningen av bränsleskatterna – och senare reduktionsplikten – underlättar för många på landsbygden. Men strandskyddet ligger alltjämt som en våt filt över landsbygdens utveckling – och någon utredning om det generella strandskyddet är över huvud taget inte presenterad. Skogsägare får i artskyddsärenden fortfarande se brukanderätten över sin mark försvinna utan att garanteras någon ersättning från det allmänna för intrånget. Och miljöprövningarna av den småskaliga vattenkraften har pausats till februari 2024, men vad som händer därefter återstår att se.
Nu ska man inte vara för hård mot en regering som endast har suttit vid maktens bord blott ett år. Viljan finns där, det är lovande. Men ska KD vara ett trovärdigt landsbygdsparti krävs det mer än att tala om hur hemskt det var när MP satt i regeringen och hur illa det är att Centerpartiets statsministerkandidat är Magdalena Andersson (S).
Mandatperiodens fyra år kan vid en första anblick kännas som en oändlighet, men det är en illusion. För det tar sin tid att utreda och ta fram ny lagstiftning. Oväntade saker dyker upp som stjäl tid och kraft – som Turkiets Erdogan eller inflationen. Så nu gäller det för KD att leverera. Förväntningarna på er är höga. För det är väl inte så att tomma tunnor skramlar mest?