facebooktwittermail d

Katarina Wolf: ”Kan vi få enighet kring maten?”

Jag känner, om man vågar uttrycka sig så, en spänd förväntan över framtiden för svenskt lantbruk. Det skriver Katarina Wolf i en krönika.

Kor
”Kanske är det nu som maten finner sitt rätta värde i samhällets ögon, som klimatdebatten skiftar fokus och låter kon gå från antagonist till nationalhjälte?” Det skriver Katarina Wolf. FOTO: HENRIK MONTGOMERY/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Det är svårt att skriva en krönika i dag.

Det är visserligen alltid svårt, det finns ju i vanliga tider så många ämnen att välja mellan när man är lantbrukare och känner sig sådär extra gnällig. Men i dag är det särskilt svårt. Hur kan man rättfärdiga trivialt missnöje när det finns människor i ett annat land som lever mitt i ett brinnande helvete?

I den omedelbara kris som vi nu befinner oss i tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att det finns lantbrukare här i Sverige som inte kan sova på nätterna och det beror inte på ett högt dieselpris.

Det finns lantbrukare som upplever allt det där vi upplever – som oroar sig för skörden och känner en oerhörd känsla av maktlöshet när rekordhöga räkningar trillar in. Det finns lantbrukare här i Sverige som drabbas på precis samma sätt som vi andra gör av världslägets inverkan på lantbruket, men samtidigt som de gör det, berörs de av kriget i Ukraina på det mest personliga planet. Jag känner en sådan lantbrukare och jag skulle vilja tillägna den här krönikan till henne.

Det är besvärligt att veta hur man ska förhålla sig till detta krig. Jag reflekterar mycket kring hur det påverkar samtiden och mig själv och vilka helt nya perspektiv som uppdagats.

Min ständiga följeslagare P1 listar varje vecka ett ord som ska spegla den direkta samtiden och denna vecka var ordet ”hjälte”. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj har blivit en modern hjälte och en symbol för demokrati och den fria världen.

Många, även jag, följer maniskt hans inlägg på sociala medier och jag har fastnat för hans återkommande mantra om enighet. Man pratar om ett enat Ukraina och ett enat Europa. Att enighet är det starkaste försvaret mot fienden, att ovisshet kräver enighet och inte minst att Ryssland missbedömt hur stark enigheten faktiskt var. Och visst finns den, jag har sett den på nära håll de senaste veckorna.

Min egen hembygd som enad slutit upp för att hjälpa en granne i nöd, en enighet kring mottagandet av flyktingar som sällan har skådats och till och med närmar det sig enighet kring en viss försvarsallians. Nu saknas bara enighet kring maten.

Jag känner, om man vågar uttrycka sig så, en spänd förväntan över framtiden för svenskt lantbruk. Världsläget har fått styrande politiker att söka sig tillbaka till kärnan i vad som är viktigt, basbehoven som mitt i den bekväma fredstiden glömts bort. Kan SD göra en helomvändning i flyktingfrågan samtidigt som regeringen skjuter miljardbelopp till en nedprioriterad försvarsmakt kan väl diskussionen om svenskt lantbruk också förväntas nyanseras?

Så nu är det kanske dags att enas en gång för alla? Politiker och lantbrukare, producenter och konsumenter. Kanske är det nu som maten finner sitt rätta värde i samhällets ögon, som klimatdebatten skiftar fokus och låter kon gå från antagonist till nationalhjälte?

Katarina Wolf

Katarina Wolf är mjölkföretagare.

Läs mer från Katarina Wolf

”Har vi underskattat dokusåpan Farmen?”

”Landet ger och staden tar”

”Hur ska vi motivera unga att ta över och driva mjölkföretag?”

Läs också

Marknadskrönika: Dyrare mat blir det nya normala

Ledare: ”Livsmedelsstrategi på tomgång”

Nytt bondestöd på 4,6 miljarder diskuteras