Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Teknik 27 juni

    Pengar att tjäna på att dika mer

    Borgeby

    Det finns ett uppdämt dikningsbehov på 640 000 hektar. Klimatförändringar ställer krav på fler och bättre dräneringar.

     Självgående dikningsplog som entreprenören Tvåpersschakt demonstrationskörde på Borgeby Fältdagar.
    Självgående dikningsplog som entreprenören Tvåpersschakt demonstrationskörde på Borgeby Fältdagar. FOTO: Marcus Frennemark

    Det dikas ungefär 10 000 hektar jordbruksmark om året i Sverige, men behovet är egentligen två eller tre gånger större enligt Jordbruksverket.

    Samtidigt är de flesta bedömare överens om att behovet av väl fungerande dräneringar blir större och större i takt med att vi får blötare vintrar, torrare somrar och kraftigare regn när det väl regnar.

    Varför dikas det inte mer?

    – Lönsamheten i framför allt spannmålsodlingen är inte bra nog för att lantbrukarna ska våga investera, säger Peter Malm, vattenrådgivare på HIR Skåne.

     Peter Malm, vattenrådgivare på HIR Skåne.
    Peter Malm, vattenrådgivare på HIR Skåne. FOTO: Marcus Frennemark

    Efter fjolårets torka och de dåliga skördarna ser han en nedgång i intresset. Dikning är en investering som kan skjutas på.

    – Men kan du ta en merskörd på ett ton spannmål efter dräneringen då är du i princip hemma.

    Den som funderar på att investera i bevattning bör se över sitt dräneringsbehov först.

    – Intensiv bevattning kräver att du har en bra dränering, säger Peter Malm.

    En annan faktor som bromsar dikningen är den stora andelen arrenderad areal. Nästan hälften av jordbruksmarken brukas av arrendatorer och det är inte ovanligt att markägare och arrendator gör olika bedömningar av dräneringsbehovet.

     Traktorburen dikningsplog av fabrikatet Soil-Max visades av Catrinelunds gård.
    Traktorburen dikningsplog av fabrikatet Soil-Max visades av Catrinelunds gård. FOTO: Marcus Frennemark

    Behovet att dränera finns alltså och tekniken för att göra det finns. Att plöja ner dräneringsslangen är den vanligaste förläggningsmetoden. Alternativet är att gräva ner den, antingen med kedjegrävare eller helt enkelt med grävmaskin.

    Plöjning med en självgående maskin har 25-30 procent högre kapacitet än kedjegrävaren och är mindre stenkänslig. Kedjegrävaren har fördelen att den lämnar ett öppet schakt där det går att se om befintliga ledningar i marken har påverkats. Att gå in med en dräneringsplog i en befintlig systemdikning kan ställa till med problem.

    I Skåne bedömer Peter Malm att 80 procent av dikningarna görs med plog, i övriga landet har sannolikt kedjegrävningen en större andel.

     En finsk dikningsplog av märket Jykevä kördes av Kornbo Maskin.
    En finsk dikningsplog av märket Jykevä kördes av Kornbo Maskin. FOTO: Marcus Frennemark

    På Borgeby Fältdagar demokördes tre ekipage med dikningsplogar, en självgående och två traktorburna på mark som var torr både på ytan och på dräneringsdjupet. Alla ekipage kunde gå fram på avsett djup.

    – När det är sämre förhållanden med blött på ytan men torrt nere i marken kan det bli besvärligare att ta sig fram med traktor än med självgående plog, konstaterar Peter Malm.

    Relaterade artiklar

    Till toppen