Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Teknik 30 september

    Magnus Karlberg om Luleåuniversitetets självkörande vision

    Den självkörande terrängplattformen, som utvecklas vid Luleå tekniska universitet, fick stor uppmärksamhet i början av veckan. På sikt är visionen att tekniken ska leta sig in i en rad självkörande maskiner, som skördare, skotare och markberedningsmaskiner.

     Maskinen är utrustad med GPS och byggd för hastigheter upp till 20-30 kilometer i timmen, alltså långt över vad man väntas kunna utnyttja.
    Maskinen är utrustad med GPS och byggd för hastigheter upp till 20-30 kilometer i timmen, alltså långt över vad man väntas kunna utnyttja. FOTO: Luleå tekniska universitet

    – Utvecklingen kommer ske i små steg. Men rent visionärt ser vi att mycket av skogsarbetet kommer att göras av mindre maskiner, vilket i så fall kommer bryta utvecklingen av allt större maskiner. Vi ser också att mindre maskiner, som jobbar under fler timmar, kan bli effektiva eftersom de inte bryr sig om vilken tid på dygnet det är, säger Magnus Karlberg, när han berättar om sin vision.

    Maskin som förflyttar biomaterial

    Han är professor i maskinkonstruktion vid Luleå tekniska universitet, och tror på sikt att projektet kommer bana väg för fler, men mindre, skogsmaskiner som i stor utsträckning drivs autonomt, men under övervakning av människor. Terrängplattformen som universitetet utvecklar är ett viktigt steg på vägen.

    Vilken maskintyp blir först ut på en sån här teknisk plattform?

    – Först ut på marknaden tror jag att vi kommer få se en maskin som på något sätt arbetar med förflyttning av biomaterial i terrängen. Här kanske föraren fortfarande kommer lasta maskinen, men transporten kommer sedan ske helt autonomt. Det tror jag inte är så långt bort. Att markbereda tror jag heller inte är så långt bort. Däremot är avverkningar och gallringar en mer komplex operation.

    Pumpar ner mycket energi i marken

    Vilken som är den mest optimala skotarviken för en förarlös maskin är däremot svårt att säga. Men Magnus Karlberg bedömer att den bör ligga under tio ton. Att testmaskinen väger lika mycket, beror främst på att forskarna vill ha möjlighet att bära med sig olika typer av redskap som kan vara relevanta för testerna.

    – Förhoppningen är att vi ska göra operationerna med mycket mindre energi. Där är markberedningen ett bra exempel. Där pumpar vi ner väldigt mycket energi i marken i dag trots att plantorna bara behöver en yta på 20 centimeter i diameter för att överleva. För att klara detta måste vi i dag köra runt med stora 15-20 tons maskiner, medan vi tror att vi ska kunna göra en hygglig grop med betydligt mindre energi genom att läsa av omgivningen.

     Magnus Karlberg tror fortfarande att det kommer ta många år innan maskinerna blir helt självkörande.
    Magnus Karlberg tror fortfarande att det kommer ta många år innan maskinerna blir helt självkörande. FOTO: Luleå tekniska universitet

    Andra fordonsslag är långt före

    På bilderna som har kavlats ut syns ett kranmonterat markberedningsredskap, som forskarna nu planerar att testa. Principen för detta kan liknas vid hur man trycker ner och bänder upp jorden med en vanlig spade. Det är ett ganska tungt arbete. Men kan man i stället välja sina vinklar, skära av rotmattan och bygga in lite smarthet så är mycket vunnet, och det är dessa principer som forskarna vill testa och utveckla.

    Hur mycket inspiration och draghjälp hämtar ni från fordonsindustrin?

    – Så mycket som möjligt. Andra fordonsslag är långt före i många av de här avseendena, och det betyder att vi kan återanvända metoder som redan finns. Den specifika utmaningen för oss är i stället att den här tekniken ska kunna fungera i skogen där det inte finns några vägar, och där det både finns känslig mark och känsliga vattendrag. Det behöver andra utvecklare sällan tänka på.

    Kan köras med fjärrkontroll

    Maskinen ska nu testköras fram till vintern och under nästa vår. På schemat står bland annat längre förflyttningar och utskotning av råvara, samt test av olika jordbruksapplikationer, där flyttning av ensilagebalar tidigare har nämnts. För att klara detta är maskinen försedd med GPS, vilket gör att den kan köra en förprogrammerad rutt. Men den kan också köras manuellt med fjärrkontroll.

    – Den går ganska fort, runt 20-30 kilometer i timmen. Men det är en helt oväsentlig uppgift sett till där vi kommer att köra med maskinen.

    Vägen fram till kommersiell produkt handlar om i vilken utsträckning andra aktörer är beredda att bygga in tekniken. Universitetet kommer aldrig att bygga och sälja några egna maskiner. Men däremot är det tänkbart att olika patent kan bolagiseras under resans gång. Som brukligt kommer dock forskningsresultaten publiceras öppet precis som vanligt.

    Medan olika sensor- och säkerhetssystem kan komma ut på marknaden relativt snart, kommer det däremot att ta längre tid innan maskinerna blir helt självkörande. Mest sannolikt är det fortfarande 10-15 år bort, tror Magnus Karlberg.

    Relaterade artiklar

    Till toppen