Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Teknik 19 oktober

    Droppbevattning ska ge bättre skördar

    Droppbevattning i specialgrödor som lök och potatis kan ha många fördelar. I Skåne och Småland pågår ett försök med engångsslangar, som läggs ner i marken och vattnar grödan med minimal vattenåtgång.

     Fältförsöken har varit omkring två till tre hektar stora, och utgångspunkten har i första hand varit att ta reda på om och när droppbevattning kan vara ekonomiskt försvarbart. Ambitionen är att göra om försöket redan nästa år.
    Fältförsöken har varit omkring två till tre hektar stora, och utgångspunkten har i första hand varit att ta reda på om och när droppbevattning kan vara ekonomiskt försvarbart. Ambitionen är att göra om försöket redan nästa år. FOTO: Oskar Hansson

    Trots flera försök har storskalig droppbevattning i högavkastande grödor som lök och potatis ännu inte tagit fart på allvar. Men kanske kan en rad nya fältstudier i södra Sverige ändra på den saken.

    Med inspiration från Österrike, där lök odlas framgångsrikt med metoden, har nu en grupp bestående av rådgivare och två odlare valt att undersöka hur förutsättningarna ser ut i Sverige.

    I dag används den här typen av droppbevattning främst i bärodlingar, men också vid odling av sparris och sötpotatis. Men vid sidan av dessa pekas även lök ut som en gröda med stor potential. Det beror bland annat på att grödan är vattenkrävande och har ett grunt rotsystem, förklarar rådgivaren Oskar Hansson på Hir Skåne som deltar i försöket.

    Därutöver har metoden även testats i en svensk morotsodling i år.

    Varför inte potatis, där man tidigare har gjort tester?

    – Det kan absolut vara ett alternativ i ett flertal grödor, som till exempel potatis, framför allt kanske i ekoodlingen där omsättningen är högre. Tar man morötterna så har de fortfarande betydligt bättre förutsättningar att ta upp vatten, säger Oskar Hansson.

    Droppslangarna, från israeliska Netafim, är av engångstyp och plöjs ner ett par centimeter med ett redskap. Hålen är i det här fallet placerade var 20:e centimeter, medan slangarna ligger med 40 centimeters radavstånd för att täcka in alla lökar i raderna.

    Till detta kan man även koppla olika typer av sensorer och näringslösningar.

    Vilka är fördelarna?

    – De största vinsterna är att man får en mindre stressad gröda, bättre skördar, mindre vattenåtgång och minskad risk för sjukdomar när vattnet kommer underifrån. Det gör också att man kan planera växtskyddsinsatserna bättre än på de fält där bevattningsmaskinerna går hela tiden, säger Oskar Hansson.

     Systemet består av en matarslang, med tunna engångsslangar som plöjs ner ett par centimeter. Engångsslangarna läggs ner med ett radavstånd på 40 centimeter. All utrustning, inklusive redskap, levereras i det här fallet av det tyska företaget Uwe Körner.
    Systemet består av en matarslang, med tunna engångsslangar som plöjs ner ett par centimeter. Engångsslangarna läggs ner med ett radavstånd på 40 centimeter. All utrustning, inklusive redskap, levereras i det här fallet av det tyska företaget Uwe Körner. FOTO: Oskar Hansson

    Problem med djur

    Eftersom odlarna själva är med och driver och medfinansierar försöket har man också fått en mer realistisk bild av metoden. I år har odlingen haft problem med både harar och fåglar som har gjort hål på ledningarna. Det gör i sin tur att det är svårt att jämföra systemet med konventionella bevattningsramper.

    – En stor del av det tror jag beror på att vi inte fick ner slangen tillräckligt djupt. Men jag tror fortfarande att vi kan lyckas bättre om vi kan köra anläggningen mer jämt, och hitta ett bättre schema för hur vi ska använda den under flera timmar i sträck. Då kan man spara både arbetstid och vatten, även om det fortfarande är dyrt att lägga ner droppslangen, säger Axel Isaksson på Almhaga grönsaker utanför Trelleborg, som har varit engagerad i försöket.

    Sammanfattningsvis är det ett helt nytt sätt att vattna, enligt Oskar Hansson. I takt med att materialet blir billigare och klimatet ändras tror han också att tekniken kan bli mer intressant även i Sverige. Senast i somras kunde han se hur tekniken hade fått allt mer spridning i löklandet Holland.

    Med en investeringskostad på 15 000 kronor per hektar och år tillåter ekonomin dock inte den här typen av djurrelaterade avbrott. Men får man det bara att funka finns det stora fördelar.

    Dit hör inte minst möjligheten att få ut gödning i systemet, och möjligheten att klara perioder med svår torka.

    Grundvattnet har i år varit mycket under det normala på många platser i Sverige.

    – Vi ser också i kustområdena att många brunnar inte har återhämtat sig sedan 2018, och att flera har börjat ta in saltvatten trots att de ligger långt från havet. Det här systemet är kanske inte lönsamt alla år. Men kanske räcker det med en torrsommar var fjärde eller femte år för att man ska hämta hem investeringen, säger Oskar Hansson.

    Intresserad av precisionsbevattning?

    Då kan vi även tipsa om Irriot som har utvecklat en ny svensk teknik för att öppna och stänga vattenkranar.

    Relaterade artiklar

    Till toppen