Nya hacken privatimporterades från Kanada

När Ten-X-hacken hade gjort sitt började Gösta Magnusson söka med ljus och lykta efter olika alternativ. Alla han pratade med rekommenderade att han skulle köpa en självgående hack. Men själv tyckte han inte att priset och kapaciteten motsvarade behovet för hans 250 dikor och 600 köttdjur, så i stället för att lyssna på råden bestämde han sig för att överväga andra alternativ.

Att gå över till rundbalar eller hyra in tjänsten föll på sin egen rimlighet. Det var alldeles för dyrt och resurskrävande, och dessutom var det osäkert om entreprenörerna ens skulle hinna komma i tid.

– Jag såg den på nätet och tyckte först att det var en futtig liten grej. Men sen när den kom på tal i närkretsen så började vi titta lite mer på den, och då upptäckte vi att det var en rejäl grej, säger Gösta Magnusson, som sedan åkte över till fabriken i Kanada tillsammans med sonen Nicklas Magnusson.

Har en tvåbandad Challenger

Bogserade hackar är visserligen inte lika vanliga som när Gösta Magnusson själv var ung. Men med sitt låga pris och enkla underhåll kan de fortfarande vara ett alternativ för många, menar han. Priset motsvarar en tredjedel av investeringskostnaden för en motsvarande självgångare, och då får man också ett bättre resursutnyttjande av den befintliga traktorn på köpet.

När det gäller Dion-hacken fastnade han framför allt för kapaciteten och att många av delarna finns i självgående hackar från andra fabrikat. En annan fördel är också att man kan ha en ordentlig traktor framför. På gården har han en tvåbandad Challenger som blev en riktig lyckträff på hans mossmarker.

– Vi kör på det gamla sättet med vagn bakom. Det låter kanske inte så flashigt att köra som man gjorde på 1960-talet. Men det är rätt oslagbart rent effektivitetsmässigt. Vi har ett VBG-drag (lastbilskoppling) bak på hacken som vi fäster vagnarna i. Vi får i 43 kubikmeter och man behöver knappt ens stanna för att byta vagnarna. Man rycker bara i draget, säger Gösta Magnusson och tillägger att man nog får leta för att hitta ett billigare system.

– Kapaciteten är visserligen avhängig av vad man har framför. Challengern är på 330 hästkrafter, och det hade nog inte varit fel att ha hundra hästkrafter till. Men jag kan nog tänka mig att det skulle gå med hundra hästkrafter mindre också. Då får man bara köra saktare eller med en traktor och vagn bredvid.

Vill börja importera

Gösta Magnusson är nu så nöjd att han planerar att importera och sälja maskinen i Sverige. Tidigare tillverkade Dion allt själva, men numera plockar de i stort sett alla delar direkt från stora internationella aktörer, vilket tryggar reservdelsleveranserna på ett helt annat sätt. Kraftöverföringsaxlarna är exempelvis från Italien, vilket underlättar nu när maskinen ska CE-märkas.

– Man ser direkt att maskinen är byggd för en väldigt hög kapacitet, det syns på dimensionerna på kraftöverföringsaxeln, knutkors, dimensionen på pickupen, inmatningsrullen och knivtrumman, men också på att delarna sitter i flera självgående hackar. Sen har den även en separat fläkt som blåser ut materialet utan att det sätter sig i struten, säger Gösta Magnusson.

Sämre svängrum

Nackdelen skulle i så fall vara transportbredden, och att kapaciteten i självgångarna fortfarande är högre. På de stora gårdarna kan självgångarna säkert ha ett existensberättigande. Men det finns inte så många sådana gårdar i Sverige, resonerar Gösta Magnusson. Dessutom har den bogserade varianten med tillkopplad vagn självklart sämre svängrum, vilket främst märks på de två första dragen när man kör runt fältet.

Vill man så går det även att köpa till utrustning för att hacka majs.

– När vi körde sexmeterssträngar så körde vi 35 hektar på en dag, men det går säkert att köra mer än så, beroende på mängd och transportkapacitet. Det är inte att jämföra med en självgående, men ska man ha en bogserad så är nog den här grejen. Och framför allt klarar den att dra något våldsamt. Enligt Dion ska konstruktionen hålla för att dra bort lastbilar med – det är inte bra, men det går, säger Nicklas Magnusson.

Dion Scorpion 300

Effektkrav: Ospecat, men uppskattningsvis från 250 hk om man kör vagnen bredvid, och upp till 400 hk om man kör med släp efter hacken. Band är inget krav.

Transport- och arbetsbredd: 4,35 meter, varav tre meter pickup. Finns även i en smalare variant som kan vara aktuell för Sverige.

Vikt: 4,2 ton.

Konstruktion: Byggs i boogieutförande, med upp till 4 stycken kameror, metalldetektor och majsknäckare. Kan levereras med upp till åttaradigt majsbord. Utblåsningstornet är 6,10 meter högt.

Fördelar: Prisbilden, underhållet, samt högre resursutnyttjande på befintlig traktor.

Nackdelar: Transportbredden och eventuell kapacitetsbrist om man har stora behov.

Mönarps gård

Bolagsform: Aktiebolag.

Verksamhet: Köttproduktion med 250 dikor, hotell- och restaurangverksamhet med kött från egna gården och egen vinimport samt trädgårdsanläggningar. Har varit med i restaurangguiden White Guide.

Brukad areal: 40 hektar bete och 290 hektar åkermark, varav en del betas av de 600 kreaturen på gården. Vallodlingen på 220 hektar skördas i tre omgångar. Spannmålen tas som helsädsensilage, cirka 70 hektar.

Omsättning: 5 miljoner kronor.

Vinstmarginal: 5,3 procent, allt återinvesteras.

Anställda: 2,5 inklusive Gösta Magnusson.

Maskinpark: Traktorer: Challenger MT765B, John Deere 8100, John Deere 6175, Ford 6610 till mixervagn). Lastmaskiner: Ljungby L15 och Cat IT14. Väderstad vält med frösålåda och sladdplanka, Tive Såjet 6 m, gödningsspridare Bredal 6 ton, Kvernelandsplog 9 skär och tallriksredskap Multiva.

Övrigt: Isolerade stallar med körbara foderbord, liggbås 560 platser, resten djupströ, skrapad gödselgång.

Generationsskifte planeras inom familjen.