facebooktwittermail d

”Riksdagen måste agera – täpp till luckan i lagen”

Vore det inte för jordförvärvslagens spärrar finns en betydande risk att internationella aktörer skulle dammsuga svenska landsbygder på skogsfastigheter.

Ska hela landet leva krävs det att balansen i jordägande mellan juridiska och fysiska personer upprätthålls. FOTO: TOR LUNDBERG/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Hela landet ska leva. Det återkommer ständigt landets ledande politiker till. Och om det är ett allvarligt menat mål bör riksdagen agera för att täppa till den lucka i jordförvärvslagen som ATL har kunnat avslöja används för att öka andelen bolagsmarker i landet.

I slutet av förra året överfördes lantbruksfastigheter för ett par hundra miljoner kronor från fysiska personer till aktiebolag genom ett upplägg som gör att lagens krav på förvärvstillstånd rundas.

Att politiken bör agera snabbt för att hindra att lagen kringgås är för att det spelar roll vem som äger en gård. Generellt är bondebygder med ägare som bor och verkar på gården mer livskraftiga än områden där bolagen dominerar.

Självklart finns undantag. Men vanligtvis sköter inte ett bolag eller annan institutionell ägare ett område på samma sätt som en ägare som bor där.

Orsaken är att med bolagens intåg brukar ägandet distanseras från platsen. Och försvinner lantbrukarna och de platsbundna markägarna från ett område försvinner också underlaget för skolor, bussar och affärer. Skatteintäkterna till kommunen minskar.

Så ska hela landet leva krävs det att balansen i jordägande mellan juridiska och fysiska personer upprätthålls. Det är visserligen ett trubbigt verktyg, men det är det bästa som finns att tillgå för politiken och det är väl beprövat.

Även tidigare generationer av politiker har insett värdet av lokalt verksamma markägare. Det är därför jordförvärvslagen säger att ett aktiebolag inte får köpa mark från en privatperson om inte bolaget avyttrar motsvarande mark någon annanstans.

Bolagen ska inte kunna ta över landsbygderna och fastighetsmarknaden för fysiska personer ska värnas. För att uttrycka det med andra ord – jordförvärvslagen ska säkerställa livskraftiga landsbygder.

Vore det inte för jordförvärvslagens spärrar finns också en betydande risk att internationella aktörer skulle dammsuga svenska landsbygder på skogsfastigheter. Suget är i dag stort efter stabila investeringar, dit skogsmark i en säker demokrati som Sverige räknas.

Penningmängden har ökat kraftigt i världen som ett resultat av stimulansåtgärderna under coronapandemin vilket har lett till ett stort tryck på säkra placeringar. Det här märks på marknaden, där spekulanterna på skogsfastigheter ägda av bolag har blivit allt fler.

Dessa institutionella ägare kan också betala långt mer än många enskilda. Få lantbrukare klarar en budgivning mot globala pensionsfonder.

Överhuvudtaget är det svårt för enskilda lantbrukare att vinna en budgivning mot ett bolag – till och med när de har likartade ekonomiska förutsättningar. Orsaken är att skattereglerna är mer gynnsamma för aktiebolag, vilket gör att juridiska personer kan betala upp till 30 procent mer för samma mark jämfört med enskilda.

Det är också här de stora drivkrafterna lär finnas för en del enskilda markägare att överföra sina markinnehav till aktiebolag. Det innebär ett kraftigt ökat värde på innehavet.

Samtidigt går det direkt emot lagen och lagstiftarens intentioner att aktiebolag ska kunna ta över marker utan förvärvstillstånd. Och det är en lucka i lagen som skulle kunna användas av långt fler för att bolagisera allt större områden och förflytta ägandet från lokalt verksamma lantbrukare till kapitalförvaltare i svenska eller utländska storstäder. En utveckling som skulle slå direkt mot riksdagens mål om att hela landet ska leva.

LÄS MER:

Lucka i lagen slår ut regler om jordförvärv

”Det är inte Skatteverket som stiftar lagarna”

Fastighetsägaren: ”Det passar bättre att ha fastigheten i mitt bolag”