facebooktwittermail d

Ylva Persson: ”Tänk på att stötta dina unga kolleger”

Det är vi som ska trygga livsmedelsförsörjningen och då måste unga människor vilja arbeta som lantbrukare, djurskötare, agronomer, veterinärer och alla andra yrken som behövs i lantbrukssektorn, skriver Ylva Persson i en krönika.

Bild på en veterinär som genomför en behandling ute på ett lantbruk. Kan användas som arkivbild om det anges.
Unga människor vilja arbeta som lantbrukare, djurskötare, agronomer, veterinärer och alla andra yrken som behövs i lantbrukssektorn. FOTO: CECILIA PERSSON

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Nu har jag gått på semester efter att ha jobbat hela juli. Jag brukar göra det. Det är behagligt att arbeta nästan helt utan möten och få tid till fördjupning och eftertanke.

Det behövs i mitt jobb som annars har ett ganska högt tempo med mycket som ska hända ”nu”. En annan väldigt trevlig sak med att jobba i juli är att få svara på frågor från unga blivande kolleger som är ute på sin första ”kvacksommar” efter femte och näst sista årskursen på veterinärprogrammet. Alltså sin första sommar som ambulerande veterinär på landsbygden.

De inger verkligen hopp inför framtiden. Så kunniga och pålästa men samtidigt ödmjuka inför den viktiga uppgift som ligger framför dem. Och alltid glada och tacksamma för de råd de får av oss på SVA.

Ganska ofta innebär rådgivningen bara (inte så bara) att bekräfta att de tänkt rätt. Många gånger har jag inte mer att tillföra än just det, att säga att jag inte kan komma på någon ytterligare diagnos, provtagning eller behandling. Och ofta kan det räcka, att som nästan färdig veterinär få höra att man är på rätt spår.

Jag har tänkt mycket på det här. Hur vi som mer seniora kolleger får de unga och mer oerfarna att känna sig trygga och vilja stanna kvar i yrket. Under flera somrar i rad har vi läst om veterinärbristen som alltid är mer uppenbar på sommaren.

Jag pratade med en god vän vars nyfödda och svårt sjuka föl fick vänta i över fem timmar innan en veterinär kom. Det är långa timmar när patienten blir allt sjukare (allt gick bra till slut).

Självklart är lön och arbetstider oerhört viktiga faktorer för att trivas på en arbetsplats, men jag tror att bemötandet från de äldre kollegerna är nog så viktigt. På ett av mina första jobb som veterinär hade jag en äldre kollega som var väldigt lynnig. Man visste aldrig var man hade hen och klumpen i magen växte för varje dag på den arbetsplatsen. Till slut sa jag upp mig trots att jag i övrigt trivdes mycket bra.

Jag bestämde mig för två saker. Att inte vara på en arbetsplats där jag kände mig strykrädd och att aldrig behandla unga (inte gamla heller för den delen) kolleger på det sättet. Det förstnämnda har jag i princip lyckats med och jag hoppas att jag kan vara en bidragande faktor till att få mina unga kolleger att stanna kvar i yrket.

Det här gäller förstås inte bara veterinärer utan alla yrkesgrupper, men är kanske särskilt viktigt för oss som arbetar med livsmedelsproducerande djur. Det är vi som ska trygga livsmedelsförsörjningen och då måste unga människor vilja arbeta som lantbrukare, djurskötare, agronomer, veterinärer och alla andra yrken som behövs i lantbrukssektorn. Tänk på det nästa gång du ska skola in en ung förmåga på din arbetsplats.

Ylva Persson

Ylva Persson är biträdande statsveterinär, Statens veterinärmedicinska anstalt.