Mikael Marklund

Det var natten till den 4 februari som branden bröt ut. Först trodde Anders Engström att det var någon granne som sköt ett fyrverkeri. Sedan såg han att det var hans ladugård som stod i lågor.

Natten till torsdagen den 4 februari vaknade Anders Engström av att någon sköt ett fyrverkeri i närheten. Trodde han. När knastret och sprakandet hållit på ett tag klev han upp för att se vem av grannarna som firade.

Men när han öppnade ytterdörren fick han se att det var gaveln på hans ladugård som brann.

– Jag skrek till Anneli ”det brinner i ladugården, det brinner”. Sedan ringde jag 112 och min bror som bor några kilometer bort, säger Anders Engström.

Tack vare en snabb räddningsinsats av Anders Engström, några grannar och kollegor samt brandkårens rökdykare klarade sig det stora flertalet av alla djur.

Det var den äldre av gårdens två ladugårdar som stod i lågor. Där fanns det omkring 180 djur. På gården finns också en lösdriftsladugård från 2006 med ungefär samma djurantal.

Hans hustru började släppa loss kalvarna i utomhushyddorna som fanns nära där det brann. Anders Engström gav sig in i ladugården för att släppa loss de uppbundna djuren tillsammans med sin bror och några grannar som skyndat dit:

– Lyset hade gått så det var svart och rökigt och det brann i ena änden av ladugården. Så det var med livet som insats vi gick in där.

Så här i efterhand, var det klokt?

– Man tänker inte så. Vi älskar djuren och vill inte att det ska hända dem något. Och när adrenalinet slår till så…

Anders och Anneli Engström är djupt tacksamma för all hjälp. ”Utan dem hade det gått åt skogen med alltihop”, säger Anders Engström.

De hade kämpat i nästan en timme med att få ut alla djur innan brandkåren kom. Anders Engström tycker inte att det tog onödigt lång tid att köra de omkring fem milen från Visby till Hangvar på norra Gotland.

– Det var kolsvart och snorhalt på vägarna, det är inget att säga något om. Och de gjorde ett fantastiskt jobb här. Vi hade några djur längst in mot väggen där det brann som vi inte kom åt. Jag sa till brandmännen att de kan ni inte rädda. Då sa de att djuren redan var ute men att det var precis i sista sekunden.

Dagen efter branden. Den gamla ladugården blev totalförstörd men lösdriftsladugården från 2006 klarade sig oskadd.

Men den dryga timmen som Anders Engström och några till hade kämpat inne i den rökfyllda ladugården gjorde att de togs till lasarettet för observation. Då hade ett 20-tal kollegor och grannar hunnit komma till gården för att hjälpa till.

– Jag är så tacksam för det. Utan dem hade det gått åt skogen med alltihop. De såg till att alla djur vi släppte ut togs om hand och hamnade i den andra ladugården där vi tryckte in dem allt eftersom.

När Anders Engström summerar de omskakande timmarna konstaterar han att det hade kunnat gå mycket värre:

– Först och främst är jag så tacksam att ingen människa skadade sig eller ännu värre. Det vet jag inte hur jag skulle kunna leva med, säger han och fortsätter:

– Sedan var det bara ett tiotal djur som inte klarade sig. Det kunde ha varit betydligt fler.

Kollegor och grannar slöt upp även dagen efter branden för att hjälpa till att ta hand om djuren.

Tur i oturen var också att det fanns en nyrenoverad ladugård i närheten, där ägaren ännu inte hunnit skaffa några djur.

– Där hamnade ett 60-tal mjölkkor, men foder har han inte så det får vi lösa nu.

Totalt ett 40-tal personer ställde upp och hjälpte till på olika sätt under brandnatten och dagarna efteråt.

När Anders Engström var tillbaka på gården efter timmarna på sjukhuset hade mycket tagits om hand av hans fru och två barn, men även många grannar och kollegor hade varit där för att göra vad de kunde.

– Totalt närmare 40 personer. Någon dag senare lånade vi bygdegården och bjöd alla på pizza, så att de fick prata av sig om vad de varit med om och så att vi verkligen fick tacka alla ordentligt.

Ett par dagar efter branden samlades alla som hjälpt till vid branden i bygdegården för att äta pizza och prata av sig. Anders Engström i bildens mitt med ansiktet mot kameran.

Nu ägnar sig paret Engström åt att lösa alla praktiska frågor efter branden och åt att ta hand om djuren i den ladugård som fortfarande står kvar på gården. Men att bygga upp den som brann ner är det inte fråga om.

– Nej, det är vi för gamla för, det är inte att tänka på.

Anders och Anneli Engström tror inte att de kommer att bygga upp ladugården igen. ”Det är vi för gamla för”, säger Anders Engström.

Långt innan brandkåren var framme hade bybor och kollegor kommit för att rädda det som gick när Anders och Anneli Engströms ladugård brann ner i förra veckan.– Utan dem hade det gått åt skogen med allting, säger Anders Engström.

Anders och Anneli Engströms ladugård brann ner förra veckan.

”Jag är så tacksam för all hjälp”

Företagande

Kollegor och grannar stort stöd både under och efter branden tycker Anders Engström vars ladugård brann ner förra veckan.