Danska mjölkföretag är vinnare på Arlas nya hållbarhetsersättning. Det står klart efter att det första kvartalet med hållbarhetspoäng är sammanräknat.
Danska mjölkgårdar snittar 56 hållbarhetspoäng. Det ska ställas mot det svenska snittet på 48 poäng och det brittiska på 41 poäng.
Som det nyligen gick att läsa i ATL har det från brittiskt håll knorrats om att merparten av den gemensamma hållbarhetsersättningen går till Danmark. Även i Sverige har Arlas medlemmar – och ägare – ondgjort sig över modellen. Ersättningssystemets utformning har kritiserats av hela 14 av 17 Arlakretsar för att bland annat diskriminera gårdar i skogs- och mellanbygd, visade en granskning i ATL som publicerades i somras.
När Christel Cederberg, biträdande professor i hållbara jordbrukssystem vid Chalmers Tekniska högskola, nyligen fick ta del av hållbarhetsersättningens fördelning konstaterade hon krasst att modellen måste ha utformats av danskar: ”Jag känner till svensk och dansk mjölkproduktion väl. Att dansk mjölkproduktion, i medeltal, skulle ha 16 procent bättre hållbarhet än den svenska, saknar vetenskaplig grund.”
Men att Arla har en övergripande modell som gynnar dansk mjölkproduktion är inget nytt. Arla har flyttat tillverkningen av ett flertal populära svenska ostar till Danmark, med följden att den svenska ostens marknadsandel har kollapsat. Utvecklingen av nya premiumostar framstår även ha tyngdpunkten på Danmark. Vidare håller Arlas ledning hårdnackat emot att tillåta ett svenskt mjölkpris. Och allt detta är i grunden uttryck för samma fenomen som märks kring hållbarhetsersättningen – utfallet av Arlas aktiviteter verkar vara mer gynnsamma för dansk än svensk mjölkproduktion.
Vad detta beror kan diskuteras. Att Arla har huvudkontoret i Danmark lär spela roll. Likaså att mjölkinvägningen i Danmark är betydligt större än i Sverige. Men i grunden spelar de historiska orsakerna inte så stor roll. Det väsentliga är hur det ska kunna brytas framöver.
Att svenska mjölkbönder utan skäl med vetenskaplig bäring får mindre i hållbarhetsersättning än danska gårdar bör inte accepteras. De svenska och brittiska ägarna är nästan dubbelt så många som de danska och har kraft att ändra på en orättvis fördelning – om de bara vill och vågar ta strid för sin sak.
Man bör också fråga sig om svenska ägare inte bör gå än längre i sina krav. Enligt Arlas årsredovisning 2022 uppgår antalet svenska delägare i Arla till 2 108 – det gör fortfarande Sverige störst i ägarsammanhang med liten marginal. I Danmark finns 2 105 medlemmar. Och varför ska inte Arlas huvudkontor då ligga i Sverige?
Kanske skulle även en flytt av huvudkontoret till Sverige bryta den uppenbara danska dominansen i Arla, vilket den orättvisa hållbarhetsersättningen bara är det senaste exemplet på. Svenska och brittiska Arla-ägare har skäl att göra gemensam sak för att långsiktigt säkra sin position i kooperativet.
