Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Synpunkten 7 september 2017

    Sluta sälja betor till viltfoder

    Den överdrivna utfodringen av sockerbetor till vildsvin kostar svenska bönder mångmiljonbelopp varje år. Utfodringen leder till ökande skador på fälten, fler trafikolyckor och ökad risk för tamgrisar att få afrikansk svinpest om den når Sverige, skriver My Sahlman och Anders Wettterin, LRF.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Bild 1/2 FOTO: Jan Landström
    Bild 2/2 FOTO: LRF

    Vildsvinen utrotades en gång i tiden i Sverige eftersom de förorsakade stora skador på potatis, morötter och spannmål. I dag är hotet tillbaka. Nu skadar vildsvinen även vallodlingar. Åverkan på grödan, kontaminerat ensilage och maskinproblem gör skadorna oerhört besvärliga och kostsamma.

    SLUs statistik visar att vildsvinen orsakar förluster i lantbruket på 660 miljoner kronor årligen. Förlusterna varierar mellan 200 och 2 000 kronor per hektar och år. Nära 100 000 vildsvin fälls årligen i Sverige. Trots det ökar stammen och 2017 lär slå nytt rekord. Samhällskostnaden för trafikolyckor personskador beräknas till cirka 5 miljarder per år.

    Trots ökande kunskap om hur vildsvin bör jagas så blir jakten allt mer krävande. Den måste ske året runt, ofta nattetid, och allt fler djur fälls i grödor under vegetationsperioden.

    Det är oacceptabelt att fortsätta gynna vildsvinsstammen med omfattande rotfruktsutfodring. Sockerbetor är dessutom olämpligt foder. De innehåller för mycket energi och för lite fiber, vilket särskilt drabbar hjortdjur. Att vissa odlare orsakar andra odlare stora skador och i allt större omfattning är okollegialt.

    Ytterligare en riskfaktor är den allvarliga virussjukdomen Afrikansk svinpest som finns i våra grannländer och drabbar grisar och vildsvin. En tät vildsvinspopulation kan härbärgera smittan och smitta tamsvin och därmed hota svensk grisnäring.

    Många odlare bryter tyvärr mot foderlagstiftningen. Den som producerar eller lägger ut foder ska anmäla detta till Jordbruksverket. Fodret ska inte kunna kontamineras, det ska bytas ut ofta och får inte bli mögligt. Utfodring direkt på marken är mycket olämpligt. Om det förekommer ska det vara i en så liten mängd att det äts upp omedelbart. Eventuella rester ska omhändertas.

    Hela lass med foder (främst rovor och betor) som dumpas i skogarna är inte en säker foderhantering enligt Jordbruksverket. Enligt miljöbalken kan en stor mängd rotfrukt samlad på en plats utgöra olaga deponi.

    I Jaktlagen finns ett förbud mot att locka vilt från annans mark. Men omfattande utfodring i närheten av en fastighetsgräns lockar djuren. Problemet i dag är att bevisa att man genom utfodring tvingats fälla avsevärt mer vilt än vad den egna marken producerat.

    LRFs medlemmar vittnar om att det fortfarande läggs ut stora mängder sockerbetor som viltfoder. En stor del av dessa betor kommer från betodlare med mer betor än sin kvot. Läget är nu så drastiskt att vi uppmanar Sveriges betodlare att upphöra med försäljning av betor för viltfoder.

    My Sahlman, smittskyddsexpert, LRF

    Anders Wetterin, jakt- och viltexpert, LRF

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen