Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Synpunkten 13 februari 2017

    Nya livsmedelsstrategin – en ulv i fårakläder

    Regeringens fokus på fortsatt strukturomvandling gagnar inte landsbygden. Strategin missar den stora potentialen i det småskaliga jordbruket, skriver Fredrik Wangsten och Marina Eriksson, Förbundet Sveriges småbrukare.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Bild 1/2
    Bild 2/2

    Nyligen presenterade regeringen den efterlängtade livsmedelsstrategin. Vid en första anblick ser vi många fina ord om hållbarhet, miljömål, ökad självförsörjningsgrad och minskat regelkrångel.

    Så långt är allt väl. Men strategin innehåller också en plan för att kunna sälja ut vår viktigaste naturresurs, åkermarken.

    Likt en trojansk häst har den lömska planen bäddats in i positiva ord om konkurrenskraft. Under punkten ”strukturutveckling” vill regeringen ändra på jordförvärvslagen, så att aktiebolag lättare ska kunna köpa upp jordbruksmark. Man vill underlätta för ”extern kapitalförsörjning”.

    Regeringen signalerar här att åkermark är som vilken investering som helst. De verkar inte bekymra sig över att jordbruksmarken snart blir för dyr för vanliga bönder. En till synes medveten strategi, eftersom utredningen också föreslår en översyn av arrendelagstiftningen. De få bönder som finns kvar får bli drängar åt kapitalet – som arrendatorer på sina forna gårdar.

    Livsmedelsstrategins olika delar motsäger varandra på flera punkter. Man konstaterar att ”kostnadsläget för vissa insatsvaror och arbetskraft är högre än i jämförbara länder” men tror ändå att det kan lösas genom produktivitetsutveckling och strukturomvandling.

    Man erkänner att inhemsk matproduktion behövs ur ett beredskapsperspektiv, men tycker ändå att vi framförallt måste hävda oss i den globala konkurrensen. Exportmöjligheter verkar vara viktigare än att föda vår egen befolkning.

    Regeringens strategi för jordbruket är bara möjlig på slättbygderna. I skogs- och mellanbygder kommer nedläggningen att fortsätta i allt snabbare takt. Den sista försörjningsmöjligheten för oss som bor kvar blir att ta dyrt betalt för en naturromantisk bullerbyupplevelse. En konstgjord andning som finns kvar så länge den urbana medelklassen tycker att det känns trendigt att under några månader varje sommar köpa mat direkt från bonden.

    Regeringen verkar ha missat det uppenbara – att vi behöver ett levande och produktivt lantbruk i hela landet. Små- och medelstora familjejordbruk har historiskt kunnat föda landets befolkning. Med rätt politiska förutsättningar kan vi göra det igen.

    Fredrik Wangsten och Marina Eriksson

    Förbundet Sveriges Småbrukare

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen