Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Synpunkten 14 september 2017

    Myndigheters godtycke hotar sunt företagande

    Företagare måste kunna lita på att lagar och regler håller över tid. Den så kallade talesrätten är ett exempel på att tilliten är rubbad och äganderätten ifrågasatt, skriver Per Nyström, LRF och Mellanskog.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Sverige har länge varit ett demokratiskt land där ägare av mark, företag eller bostäder har haft lagar och förordningar som styrt vad som gäller för deras verksamhet.

    Om man har följt dessa regelverk har man kunnat utveckla och förvalta sina tillgångar på ett för sig och sin familj, bygd och samhälle positivt sätt. Detta har alltid varit grunden till en god samhällsutveckling över hela världen och då har viljan att investera funnits.

    I länder där äganderätten inte är säkerställd saknas drivkraften att våga investera i anläggningar, insatsmedel och arbete för att förbättra och utveckla sina företag. Det gäller speciellt långsiktiga verksamheter som jordbruk och skogsbruk. Dessa länder har ofta låg levnadsstandard samt bristande demokrati.

    Nu verkar tyvärr Sverige vara på väg mot ett samhälle där rättssäkerheten för ägare av jord och skogsmark inte verkar betyda något för myndigheter eller beslutsfattare. Numera verkar våra beslutsfattare bara vilja lyssna på vad miljörörelsen har framfört för synpunkter. Avverkningar stoppas när miljörörelsen tror att lappugglan eller lavskrikan kan bli störd. Våra myndigheter tror att miljörörelsen sitter på den absoluta sanningen. Inte heller får miljön förändras trots att den naturen aldrig har varit statisk.

    Det är med skräck jag som markägare undrar över vad den så kallade talesrätten för organisationer som aldrig behöver ta ansvar kan innebära för min rätt att bruka den fastighet jag äger. Det kulturlandskap som många vill värna om är skapat av många enskilda markägare som har kunnat lita på att de lagar och förordningar som våra beslutsfattare i demokratisk ordning beslutat om även har gällt i verkligheten.

    Men nu verkar det som subjektiva åsikter från organisationer utan ansvar blir mer och mer viktiga för våra myndigheters sätt att utöva tolkningar av regler och förordningar. En konsekvensanalys för hur den enskilde markägaren drabbas eller vilka samhällsekonomiska effekter det får saknas.

    Om Sveriges beslutsfattare att vill att landsbygden och de gröna näringarna ska ha fortsatta förutsättningar att utvecklas måste inställningen hos våra myndigheter förändras. Vi som verkar inom jord och skogsbruk kräver att myndighetsutövningen blir rättssäker och förutsägbar.

    Per Nyström, Nergården

    Förtroendevald i Mellanskog och LRF

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen